Sven Svensson

Far: Sven Ingelsson (~1693 - 1741)

Mor: Elin Svensdotter (1698 - 1776)

Domboksutdrag via KGFs Databas 2010 och Stig Karlsson:


Vid sockenstämma 6/5 1739, sade Johan Gummesson i Harebo upp sin tjänst som klockare. Vid samma stämma utsågs till hans efterträdare "Beskedlige drängen Swen Swensson i Skallebo". Han hade provtjänstgjort tidigare och detta prov hade utfallit till "Församblingens nöje". Kyrkoherden var också nöjd med hans prestation "Therföre wart han af Kyrkioherden och Församblingen till klockare antagen och förordnad.".


Sven invaldes 6/5 1739 till klockare i Långasjö och övertog efter vigseln föräldragården i Skallebo Sgd.


- Sven köpte 6/12 1740, 1/4 (1/6!?) Skallebo Sgd av sina föräldrar, för 120 dr smt. (1.a uppb VT 1741). Erhöll fasta 18/10 1742. (HT 1742 nr 24).


Sven sålde 17/2 1742 sin hustrus arvslott - 1/7 i 1/3 Häljanäs - till sin svåger Sven Jönsson i Häljanäs (11), för 157 dr 4 öre smt. (1.a uppb VT 1750).


- Sålde 14/4 1745 1/12 kr sk Skallebo Sgd, till Svens syster Märta och hennes blivande man, Nils Åkesson (199), för 60 dr smt. (1.a uppb VT 1756). (Märta var tidigare ägare till 1/12, som hon med största sannolikhet erhållit i arv efter fadern. Lika andel torde Sven ha erhållit i arv, och således bör Sven och Nils Åkesson, efter denna handel, ha disponerat vardera 1/6 i gården. Handeln aldrig fukkfölj. Köparna beviljkades ej fasta).


- Sven tilltalade sin svåger Sven Jönsson i Häljanäs (11) och änkan Märta Nilsdotter i Ingemundebo (499), angående innestående skuld, 17 dr smt, som änkans man Olof Olofsson, skulle ha låntagit i mynttecken av Sissas morfar, Måns Månsson i Häljanäs (58). Svarandena nekade och påstod att skulden var betald. Uppsköts till nästa tinig. (HT 1741 nr 37).


- Sven instämdes av Nils Åkesson i Skallebo (199), för att ha tagit mer än sin del i en rågfälla som de huggit och sått tillsammans; för överfallande och slagsmål, och för att ha lösgivit gärdet, innan det var inbärgat. Sven vice versa instämde Nils, för slagsmål. Efter rannsakning fann rätten Sven skyldig för hårdrag, tryckande på bröstet och slag med en stake på Nils ben, till 4 dr 16 öre smt böter. Nils dömdes för fem blodviten i huvudet på Sven, 2 dr smt varje och ett hårdrag 6 M smt. De andra stämningsmålen frikändes klockaren ifrån, i brist på bevisning. (HT 1751 nr 86).


- Förmyndarna för Saras i Skallebo (771) barn - nämndeman Per Gabrielsson (490) och klockaren Sven Svensson i Skallebo - kärade till Sara Blom, angående hennes barns arv efter sin far.


Bouppteckning hade hållits efter sergeant Olof Hedman, men inget arvskifte. Det var kärandena väl bekant, att sedan Olofs barn i första giftet fått sitt mödernearv, och skulderna blivit betalda, återstod ingen egendom. Förmyndarna begärde därför befrielse från sitt förmynderskap. Häradsrätten medgav dem frihet från ansvar vad gällde barnens arv, men ålade dem att ha inseende över barnen, så att de blev kristligt och väl uppfostrade. (HT 1755 nr 141).


- Sven och Sissa sålde 8/10 1756 besittningsrätten till 1/3 fr sk Skallebo Sgd, till mäster Nils Stafstedt, för 1 000 dr smt, samt undantag för Svens mor, Elin Svensdotter, om två skäppland åker och "Västerskiftet" till äng, under sin livstid. Frälseägaren, överjägmästare Branting, gav 24/12 1755 sitt bifall till detta köp, med förbehåll att årligen få den årliga räntan och de skyldigheter som bör utgå. (1.a uppb HT 1756).


- Sven och Sissa köpte 29/11 1756 1/8 kr sk Koppekull av Karl Jonsson och Märta Jönsdotter ibm (78), för 400 dr smt. Den andra hälften, 1/8, 18/3 1757 av Jöns Nilsson och Karin Hansdotter i Brännamåla (417), för 400 dr smt. (1.a uppb ST 1757). Beviljades fasta 1/3 1759. (VT 1759 nr 64).


- Kyrkoherde Johan Wickelgren (1138) och klockaren Sven Svensson - som ägare till vardera 1/4 Koppekull - kärade till löjtnant Grönhagen (1191) på Sibbahults boställe, för det att han i flera år utestängt dem från en, dem genom laga dom, tillerkänd ägopark, belägen mellan Koppekull och Sibbahult. Detta såväl till skog som bete, samt en urålders kalvhage med urminnes mulbete. Påståendes att löjtnanten måtte visa med vad rätt han haft till denna park, eller i annat fall utlägga den gärdesgård, som han uppsatt Koppekulls hemman till förfång. Kärandena uppvisade ett å Koppekull som avgärdes hemman på Sibbahults ägor, undfånget skattebrev, av den 12/10 1627, på pergament skrivet, och av Konga häradsrätt utgivet, i anledning av ett brev som glorvördigst i åminnelse, högstsalig Konung Gustaf Adolf, den 13/2 1627 avlåtit, varav finnes att Koppekull innan det under påvedömet i Sverige givits till kyrkan, bevisligen varit skattejord, då åter blev ansett för skatte, sedan det uti högbemälte konungs tid blivit taget ifrån kyrkan. Uppvisades även häradsrättens utslag och protokoll 15 och 16/7 1679, vari ett omtvistat fällehygge mellan Sibbahult och Koppekull, tillerkänts Koppekull, då det låg inom dälden ifrån gärdesgårdshörnet, linje recta till ön och vad som ligger ovanför bör tillhöra Sibbahult. Även ingavs ett extrakt av den 12/3 1713, och ett extrakt av syneförrättning på löjtnantsbostället Sibbahult år 1743, vari anges att Sibbahult hade som utmark något mer än 6 tunnland fälleskog, vilken mest var avbränd, på Koppekulls ägor. Indelningshavaren påstod, att även betet på denna plan måtte tillhöra honom, eftersom all den övriga mark som ligger norr om den bäck, som rinner mellan Bågsjö sjö och Madegölen, tillhör Sibbahult, men synenämnden kunde icke avgöra detta, utan hänvisade detta till lagligt avgörande. Av beskrivningen över geometriska kartan, som i september och oktober 1744, samt i juni 1745, blivit upprättad över löjtnamtsbostället Sibbahult, befanns att det då varit tvist emellan Sibbahult å ena, och Koppekull och Brännamåla å andra sidan, angående en park som där kallas "Markesvallen", och då nyttjades av Koppekull och Brännamåla, jämte Sibbahult. Löjtnant Grönhagen (1191) åberopade som motskäl, häradsrättens dom 1/3 1746, emellan Sibbahult å ena, och Brännamåla Vgd och Ögd skattehemman å andra sidan, rörande utmarken mellan Sibbahult Ngd hästhage och Madegöl, vari ansågs fullskäligt, att bäcken mellan Madegöl och Bågsjösjön skulle vara och förbliva rätta skillnaden och rågången, mellan Sibbahult och Brännamåla. Kärandena påstod att denna 1746 års dom, var dem helt obekant, och därför icke kunde åberopas i detta mål.


Eftersom häradsrättens dom 1/3 1746 tillade Sibbahult rättigheten till den skog som är belägen mellan Sibbahults Ngs hästhage och Madegöl, samt förklarar bäcken som rätta rågängen mellan Sibbahult och Brännamåla, så blir Koppekull med samma skäl fråntagen all rättighet till nu omtvistad mark och kalvhage. "Ty vill det ej anstå häradsrätten, så länge denna dom i vägen ligger, att uti denna tvist annat yttra. med mera. (HT 1758 nr 108).


- Kyrkoherde . Johannes Wickelgren (1138) och klockaren Sven Svensson, ägare av skatte krono hemmanet Koppekull, tilltalade indelningshavaren av löjtnantsbostället Sibbahult, J G Grönhagen (1191), att: 1 o. Framta andra bevis till nyttjanderätten av den ägopark, som är belägen mellan Bogesjön, hästhagen och Madegölen, norr om Koppekulls kvarnbäck, varvid de med dokumenter bevisat, inför domstolen den 14/11 1758, sin uråldriga rätt, än vad tingsrättens: dom 1/3 1746


(Se VT 1736 nr 37) utstakar, och som löjtnanten. innehar som motskäl. Vilken dom Kungl: Majts och Riksens Höglovliga Göta hovrätt, genom utslag den 11/6 1759 behagat upphäva och ogilla, samt tillåtit att detta tredskemål från början upptas och granskas; 2 o. Att - i brist av tillräckliga motskäl - ta bort den uppsatta gärdesgården och lämna parken till uråldrigt bruk, samt ersätta den skada Koppekull lidit genom bortmistning av denna park, i så många år; 3 o. Att betala den skada som blivit gjord genom skogens borthuggande på Koppekulls enskilda ägor, och att ersätta alla rättegångskostnader.


Kärandena närvarande och yrkade vad stämningsmålet innehöll. Löjtnant Grönhagen hade icke kommit tillstädes, utan förmäldes vara hindrad genom påkommen sjukdom. Kärandena hemställde att tvisteparken måtte sättas i kvarstad, tills slut i saken kunde ske, på det att icke genom vårdslöshet blir mer fördärvelse. Eftersom Grönhagen var sjuk och ingen krono- eller regementsfullmäktige blivit förordnad, ville det ej anstå häradsrätten, sig i målet yttra, utan fimmer skyldigt att uppskjuta målet till nästa ting. (HT 1759 nr 259).


- Ägotvisten återupptogs. Göta Hovrätt hade i utslag 11/6 1759 upphävt häradsrättens dom 1/3 1746 och hade hänskjutit målet till ny prövning hos häradsrätten. Kärandena hänvisade även till mål den 14/11 1 1748, då dokument som stödde deras talan hade uppvisats vid häradsrätten. Då krono- och regementsfullmäktige icke var närvarande, trots att kallelse utsänts, uppsköts målet till nästa ting. (VT 1760 nr 82).


- Målet om ägoparken påropades. Löjtnant Grönhagen förebar sjukdom och svag hälsa och begärde uppskov. På kärrandenas yrkande, beslöt häradsrätten att målet skulle avgöras vid syn på platsen, vartill saken uppsköts. (ST 1760 nr 89).


- Sven och Sissa sålde 9/2 1762 1/4 Skallebo Sgd till sin dotter Maria och hennes tillkommande man, för 600 dr smt, varav föräldrarna skänkte 100 dr smt till måg och dotter som gåva. De övriga 500 dr smt skulle betalas när så påfordrades.. Förbehölls hembud till säljarna eller någon av de andra arvingarna, mot samma köpeskilling, om köparna skulle bli sinnade att sälja eller bortbyta denna 1/4 Skallebo. (1.a uppb VT 1762).


- Tvist hade uppkommit mellan Sven Jönsson i Häljanäs (11) och hans syster Sissa Jönsdotter i Koppekull, samt några hennes barn, rörande arv i Häljanäs, med ömsesidiga instämningar. Till häradsrätten inlämnades dock en, den 14/5 1763, träffad förlikning, innehållande att Sven skulle ge Sissa och hennes barn 40 dr smt i vängåva, mot att dessa avstod all pretention i Häljanäs. (ST 1763 nr 130).


- Sven instämdes av sin syster Ingrid Svensdotter i Skallebo (111), att som hennes förmyndare sedan 23/11 1757, göra redovisning över hennes tillgångar. För Ingrids fastejordspenningar, lösarv med mera, hade 1/12 Skallebo inbördats för 150 dr smt. Denna 1/12 hade sedan Sven Svensson brukat, utan att erlägga något arrende. Två gode män förordnades att undersöka hur mycket Sven borde ha erlagt härför, och sedan inkomma med fullständig redovisning för Ingrids tillgångar. (ST 1763 nr 133).


- Sedan Ingrids 1/12 Skallebo försålts på auktion, redovisade förmyndaren och brodern, Sven Svensson, sin förmyndarräkning, slutande på en behållning av 462 dr smt. Städjan hade av två nämndemän värderats till 5 dr smt årligen. (HT 1763 nr 222).


- Gossen Sven Nilsson i Anemåla hade, genom sin far Nils Håkansson, instämt klockaren Sven Svensson i Koppekull och Olof Håkansson i Skallebo (113), angående 1/6 sk fr Skallebo Sgd, vilken gårdsdel gossen som rätte bördsman sökte inlösa, för samma summa som hans föräldrar denna försålt, eftersom ingen lagfart blivit. Någon laga stämning hade ej skett, utan fadern hade läst upp denna på kyrkvallen. Svarandena undandrog sig därför genmäle och frikändes från tilltalet.


(HT 1763 nr 82).


- Sven Svensson instämdes av Kerstin Karlsdotters i Ramsjö (76) efterlevande barn och arvingar, angående 14 skäppor henne resterande undantagsspannmål för 1764. (ST 1765 nr 97).


- Förmyndarna för Sven Snenssons i Runnemåla (198) omyndiga barn, Ingel och Märta - Sven Svensson (59) ch Börje Mattisson - sålde 25/5 1768 deras arvslott, 1/32 sk fr Runnemåla Mgd till deras styvfar Erik Nilsson och moderm Eliana Isaksdotter (284), för 150 dr smt. (.a uppb HT 1769).


- Sven och Sissa bytte, enligt köpe- och bytesbrev 17/10 1770, med vice pastorn och extra bataljonspredikanten, välvördige och höglärde herr magister Johan Erland Wickelgren och hans fru Sara Maria Odelin (1227), 1/4 kr sk Koppekull av 1 525 dr smts värde och 375 dr smts mellangift, mot Långasjö Vgd sk rusthåll. (1.a uppb HT 1770). (Värdet av Långasjö Vgd således 1 800 dr smt). Beviljades fasta 4/5 1772. (ST 1772 nr 27).


- Änkan Karin Johansdotter i Långasjö (504) instämde klockaren Sven Svensson ibm, för överfallande och slagsmål. Uppskjutet. (HT 1772 nr 145).


- På gode mäns inrådan och medling, träffades 27/1 1773 en vänlig förening mellan parterna, att hädanefter uppträda som kristna ägnar och anstår. Och sattes 20 dr smts vite dem emellan. Denna förening stadfästes av rätten. (VT 1773 nr 118).


- Johannes Johannesson i Långasjö (474) instämde klockaren Sven Svensson ibm, för okvädesord och beskyllningar. Uppskjutet. (HT 1772 nr 164).


- Förening mellan parterna träffad 27/1 1773, med 10 dr smt utsatt vite. Stadfästes av tingsrätten. (VT 1773 nr 119).


- Sven instämdes av skogvaktare Lindström (Lj 956), , för att ha utsatt vådeld i stark torka och förbränt en ek på sin egen gård i Långasjö by. Dömdes till 29 dr smts böter och att återplantera två ekar. (HT 1775 nr 15).


- Sven Svensson i Långasjö ansökte om syn och delning av ängegärde, mellan honom och hans gårdbo, Per Johansson


(298). Nämndemännen Per Gabrielsson och Johan Karlsson, förordnades att verkställa denna. (ST 1777. Div prot ¿ 29).


- Sven Svensson inlämnade en ansökan, daterad 3/3 1781, till rätten, vari han angav att han för ålderdomssvaghets och flera svårigheters skull, ej längre uthärdade att vara förmyndare för sina sju barn. Fördenskull hade han lämnat sin rusthållsfjärding Långasjö i sina barns händer, att sinsemellan sluta köp och avhandling, det bästa de gitte. Hans äldste son, Sven, hade därför tillhandlat sig sina tre myndiga syskons och svågrars lotter, och hade således blivit ägare till fyra lotter i 1/4 dingen. Anhöll om, att Sven måtte få tillåtelse till att inlösa även de omyndiga barnens - Mån, Gustav och Helena - andelar. Häradsrätten medgav att de omyndigas andelar fick försäljas, med villkor att detta skulle ske på offentlig auktion, och till den då högstbjudande. (VT 1781. Förmyndarmål ¿ 10).


- När sonen Sven och hans hustru Katarina begärde lagfart på 1/4 kr sk rusth Långasjö, anges att de 3 omyndiga syskonens andelar inropats av sökandena, som högstbjudande, för 163 rdr 16 sk. Priset för hela 1/4 blev 277 rdr 40 sk.


(1.a uppb VT 1784).