Zacharias Simonsson Falk
Ämbetsman.
| Död | före 1629 1) |
| Vigsel | 1620-01-02 (AB)1) |
Meriter
Zacharias Simonsson Falk, död före 16 sept. 1629 (omnämnd som död denna dag i Stockholms stads tankebok). Häradsskrivare i Färentuna och Bro (känd som sådan åren 1607¿09); kammarskrivare i Kammaren omkr. 1612¿19; underkamrerare; slottskamrerare på Stockholms slott och över Uppland omkr. 1623¿26; proviantkommissarie i Pillau 1626 (memorial 29 juni s. å.); häradshövding i Bälinge (Uppl.) 1627¿29.
G. 1) m. Anna Jönsdotter (Lünow), dotter av Jöns Torkilsson (Lünow) och Brita Nilsdotter; 2) 2 jan. 1620 i Stockholm (Nik.) m. Brita Svensdotter i hennes andra gifte, död efter 12 okt. 1651 (Svea hovrätts liber causarum 101:2; var g. 1 m. kamreraren Nils Johansson och 3. m. kamreraren Johan Nilsson Rosenflycht).
Biografi
I mogen ålder antog även han släktnamnet, stavat Falk. Han är väl att skilja från en samtida betrodd skeppskapten, som likaledes hette Zacharias Simonsson. F. förtjänar beaktande som en av Gustav II Adolfs medarbetare i den kamerala förvaltningen. Hans karriär gick från den lokala administrationen till Kammaren. Som kammarskrivare där mottog F. upprepade förtroendeuppdrag av Gustav Adolf. Han sändes 1617 och 1619 till Lübeck och Hamburg, sannolikt för att lösa frågor i samband med uppgörelserna om Älvsborgs lösen. Av särskild betydelse var F:s befattning med att utrusta och proviantera krigsfolket, t. ex. vid mobiliseringen i Småland och Västergötland 1614. En plan att 1617 göra honom till tullnär för uppbörd av tullen vid det för kort tid av svenskarna erövrade Dünamunde omintetgjordes genom fästningens återgång till polackerna. Som proviantkommissarie på det viktiga Pillau från 1626 ålåg det F. att ¿ vid sidan av andra särskilt pålagda uppgifter ¿ sörja för underhållet av de trupper, som voro förlagda där eller passerade på väg till krigsskådeplatsen. Hans uppgift var grannlaga och påfrestande och medförde konflikter med krigsfolket, som klagade över, att F. ej skulle ha skött provianteringen ordentligt. Det torde ej nu vara möjligt att klarlägga, om besvären voro berättigade eller endast ett utflöde av den vanliga motsättningen mellan militären och den kamerala personalen. Axel Oxenstierna fick i Elbing Gustav Adolfs befallning att rannsaka om F:s påstådda försummelser vid provianteringen. All sannolikhet talar för, att F. avled i Pillau, där under dessa år svåra sjukdomar härjade. ¿ F. hade en omfattande privat affärsverksamhet och uppträdde som långivare i betydande omfattning till kronan och enskilda.
Källa: Zacharias Simonsson Falk, sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15063, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Broomé.), hämtad 2024-08-11.
Zacharias Simonsson Falk, död före 16 sept. 1629 (omnämnd som död denna dag i Stockholms stads tankebok). Häradsskrivare i Färentuna och Bro (känd som sådan åren 1607¿09); kammarskrivare i Kammaren omkr. 1612¿19; underkamrerare; slottskamrerare på Stockholms slott och över Uppland omkr. 1623¿26; proviantkommissarie i Pillau 1626 (memorial 29 juni s. å.); häradshövding i Bälinge (Uppl.) 1627¿29.
G. 1) m. Anna Jönsdotter (Lünow), dotter av Jöns Torkilsson (Lünow) och Brita Nilsdotter; 2) 2 jan. 1620 i Stockholm (Nik.) m. Brita Svensdotter i hennes andra gifte, död efter 12 okt. 1651 (Svea hovrätts liber causarum 101:2; var g. 1 m. kamreraren Nils Johansson och 3. m. kamreraren Johan Nilsson Rosenflycht).
Biografi
I mogen ålder antog även han släktnamnet, stavat Falk. Han är väl att skilja från en samtida betrodd skeppskapten, som likaledes hette Zacharias Simonsson. F. förtjänar beaktande som en av Gustav II Adolfs medarbetare i den kamerala förvaltningen. Hans karriär gick från den lokala administrationen till Kammaren. Som kammarskrivare där mottog F. upprepade förtroendeuppdrag av Gustav Adolf. Han sändes 1617 och 1619 till Lübeck och Hamburg, sannolikt för att lösa frågor i samband med uppgörelserna om Älvsborgs lösen. Av särskild betydelse var F:s befattning med att utrusta och proviantera krigsfolket, t. ex. vid mobiliseringen i Småland och Västergötland 1614. En plan att 1617 göra honom till tullnär för uppbörd av tullen vid det för kort tid av svenskarna erövrade Dünamunde omintetgjordes genom fästningens återgång till polackerna. Som proviantkommissarie på det viktiga Pillau från 1626 ålåg det F. att ¿ vid sidan av andra särskilt pålagda uppgifter ¿ sörja för underhållet av de trupper, som voro förlagda där eller passerade på väg till krigsskådeplatsen. Hans uppgift var grannlaga och påfrestande och medförde konflikter med krigsfolket, som klagade över, att F. ej skulle ha skött provianteringen ordentligt. Det torde ej nu vara möjligt att klarlägga, om besvären voro berättigade eller endast ett utflöde av den vanliga motsättningen mellan militären och den kamerala personalen. Axel Oxenstierna fick i Elbing Gustav Adolfs befallning att rannsaka om F:s påstådda försummelser vid provianteringen. All sannolikhet talar för, att F. avled i Pillau, där under dessa år svåra sjukdomar härjade. ¿ F. hade en omfattande privat affärsverksamhet och uppträdde som långivare i betydande omfattning till kronan och enskilda.
Källa: Zacharias Simonsson Falk, sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15063, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Broomé.), hämtad 2024-08-11.
- Källor
- 1. Zacharias Simonsson Falk, sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15063, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bertil Broomé.), 2024-08-1