Sissa Jeppesdotter

Far: Jeppe (- <1671)

Mor: okänd (- >1686)

Bara häradsrätt (GHA) 1686-01-29


Företogs effter H:r W:hetz kyrkioherdens Wähl:de H:r Mårten
Möllers i Brågarup angifwande deß Sockneman och Bonde
Atzar Perßon i Stafnstorp, hwilken nästleden Söndagh affton
fast uthi skymningen berättades med een byßa skutit een
sin Styfdotter Sitza Jbbdotter wijd nampn, och blef samma
Atzar Perßon tilfrågad om han dhet giordt, och huru dher-
med tilgångit. Swarade att nästleden Söndag affton i skym-
ningen hade pijgans halfbroder Nils Christenßon kommit
ifrån Onßwahla til Stafnstorp och hafft een byßa i
handen, då hade Atzar Perßon frågdt honom hwar
han dhen fådt, drängen swaradt han hade henne kiöpt,
då hade Atzar Perßon bedt honom låtha sigh see på
byßan, dhet och drängen giorde, dherpå hade Atzar
Perßon frågadt om byßan war ladd:t drängen swa-
radt neij. Och så hade Atzar Perßon dragit up hanen
och släpt honom ned med fingrarna, men intet
spändt eller tryckt honom af, och hanen dock tagit
eeld och byßan smullit löös, och träffadt pijgan
Sitza i wänstra lååret, framman uppå twå wrär-
händer öfwer knäet, hwaruppå pijgan genast fal-
lit på golfwet, och Atzar Perßon straxt hulpit henne
up och satt henne på een bänk, dhermed gådt åth Byen
och skaffadt folck at wara hoos pijgan Anders Jönßon
och hans hustru, Lars Gudmundsohns pijga och dräng, Hind-
rich Hanßon och han hustru, af hwilka deßa twå senare
sampt deras pijga och drängh sedan skadan skedde stödja
warit tilskiffes och waakt hoos pijgan. När nu Atzar
Perßon hade fådt folck, kähnte han Hinrichs hästar efter
dhe woro skodde, och ååkte til Lund efter fäldtskären
Christian Brunckman, som om natten genast folgt
honom hem tillijka med gesällen, hwilka alla både
mehnte at dhet wähl skulle blifwa godt med pijgan
säijandes Mästaren att hon skulle wähl ähn een gång
komma till at dantza, men i går morgon som
war d: 28de blef hon dödh.


Atzar Perßon tilspoordes hwad fältskäraren bruukte för
läkedommar, och om han skaar något up i lååret at
fåå uth laddningen? Swarade han skaar intet, uthon
bruuckte weelar och ollia, sampt lade på sååret plåster
frågades om dher war mehr ähn ett hohl? Swarade
neij. hwarmed byßan warit ladd? Swarade med
sparfwehagel, som dhe hade sagdt för honom.
Frågades hwem dhet hade sagdt? Rp dhe hade sagdt
dhet dher nedre i Onßwahla hoos Ryttaren. Frågades
hwilke Ryttare? Han mehnte at dhet hade wist warit
Jeppe Persohns Ryttare. Hwad feltskären hade sagt
at skadan war giord med, om dhet warit hagel eller krut
swarade, han hade sagdt dhet måtte wähl warit hagel
effter dhet war så reflat i huulet. Om hohlet war
stort? Rp dhet waar så stoort at een kunde sticka ett fin-
ger dher i. Frågades om feltskären war flijtigh
wackta up hos hene? Rp Sedan han om natten emällan
Söndagen och Måndagen war förste gången tijtkommen,
hade han om måndagsmorgonen reest hem till Lundh
effter mehr läkedom mer ähn han hade med sigh,
kom straxt effter middagen samma dag igen, och blef
dher sedan til onsdagen, och mädan han wat til Lundh,
war Swännen qwar hoos pijgan, och Swännen blef om
tijdsdagsmorgonen som förd till Lund, När Mästaren om
onsdagen effter middag war bortreest, beygnte pijgan
om natten att klaga sigh dheröfwer, at dhet war hårdt bun-
det, och dherföre skickade straxt Atzar Perßon om natten
emällan onsdagen och torsdagen til Lund til feltskära-
ren igen, men innan han om morgonen tijtkom, war
pijgan dödh. Han frågades huru gammal pijgan war?
Swarade sex och fyratijo åhr. Om hon städha warit hemma
hoos modren? Swarade nu på 3 åhrs tijd hade hon warit
hemma, men före hade hon tient altijd borta. Hon
hade arbetadt altijd starkt, war så halftooklig af sigh,
och eliest siuklig och swagh, dhet Nämbdemännerna
Knuth Anderßon i Brågerup, hans Ohlßon i DIurslöf, och
Anders Simonßon i Korrberga iem wähl Sannade,
berättandes i synnerheet Hans Ohlßon i Diurslöf huru
hon hade ofta låtit narra sigh til at arbeta på åcker
och ängh mehr ähn hennes förmågo war, då hon
dher i Diurslöf hoos sin broder arbetadt.
Atzar Perßon tilspoordes om han hade något mehr härom at säija?
Swarade neij. Om Prästen besökt henne med herrens hög-
wördiga nattward innan hon dödde? Rp Ia, både henne och
Modren på een gångh, thy modren ligger och siuck. Och
dhermed blef han uthlåten.
Drängen Nils Christenßon, som är pijgans halfbroder, och
tienar hoos Per Anderßon i Onßwahla, särskildt företa-
gen, och tilspoordh, hwar han fådt byßan? Swarade i Gieß-
löf i Skiutz häradt. Hwad het war för een Byßa? Rp en
oräflat flinte byßa, och ugefehr een aln lång på iernet
hwem som laddadt byßan? Swarade sigh dhet intet weeta
han hade lähnt henne til een Ryttare Oluf Anderßon
som är hoos Jeppe Perßon i Onßwahla, kunde intet
weeta om han ladt henne. Hwarmed byßan warit
ladd? Swarade sigh dhet eij heller weeta. Frågades huru
han dhet nu kunde säija, och om han sedan skadan ske-
de, intet tahlt med Ryttaren? Rp. han hade eftre dhen
tijden intet tahlt med Ryttaren, efter han eij heller
warit i Onßwahla, uthan i Brågerup, och truskit dher
sin sädh, han förledit åhr tient före. Frågades om
han intet kunde see af sååret på sin Syster an-
tingen dhet war af kuula eller hagel? Swarade han
gath intet see dherefter dherpå sändes straxt ef-
ter Ryttaren Oluf Anderßon.
Nils Christenßon wijdare tilspoordh huru dhet tilgick
när skadan skedde? Refererade han hade i weckan före
warit i Brågerup och truskit på sin sädh hoos Knuth
Anderßon, och gådt dherifrån til Onßwahla tijth han
tiente efter byßan, tänkandes at han wille skiuta
någre sparf i Brågerup, hwarest dhe så hooput[??]
fluga. När han hade warit i Onsßwahla om Söndag
och wille samma dagh gåå åth Brågerup igen, tänkte
han at han wille gåå in på wägen i Stafnstorp och see
huru dhet stodh til med hans gambla moor, som
lågh siuck, och när han då kom in, togh fadren byßan
och frågade honom om han war ladd, dher til han swa-
rade neij, och frestade fadren dherföre på lååsen, och
i dhet samma kom pijgan in för honom, och byßan
small löös, och pijgan baß i golfwet. Han tilspoor-
des om fadren spände lååsen, och togh på trycke-
pinnen, när byßan gick löös? Rp. han sågh intet
huru han dhet giorde, dhet war i mörkningen.
Frågades hwem som halp pijgan up när hon föll
till golfwet? Rp. hon stodh sielf up, och han ledde hen-
ne till bänken. Om fadren intet help henne. Rp.
När pijgan war kullfallen, gaf hon sigh, och reeste
sigh så mycket hon kunde, och som hon fick skadan fast
mitt emällan fadren och honon, språng han först
till och halp henne fullkomblig uppå beenen och så
kom fadren på andra sijdan, och dhe satte henne i
bänken, som war icke mehr än ett stegh ifrån
dhet stället dher skadan skedde. Han tilspoordes huru
Styffadren före lefwat emoth sin Styfdotter? Rp.
Swarade sigh eij annat hördt ähn ährligen och
wähl. Om pijgan hade ärfdt något efter sin fader,
eller eliest tient at hon hade wackra medel? Rp. Neij
hon hade mycket ringa medel efter sigh. Hwad
pijgan tahlt om dhenne skada hon fick Rp. hon hade
sagdt när Prästen war hoos henne och eliest i sitt
yttersta då Stugan war full med folck, at hon
gafwe migh och min fader til, hon wiste wähl, eij
hade ingen skuld dhertil. han tilspoordes om
han sielf hördt dhet af pijgans mund? Rp Neij
dhet andra folket haar sagdt dhet för migh. Hwar
byßan war blefwen? Rp. Han hade gifwit henne åth felt-
skäraren, och wille för sin persohn aldrig brucka någon
byßa mehr. Han tilspoordes hwad modren sagdt
om dhenna sin dotters dödh? Rp. Hon hade tyckt dhet
illa wara och sagt till mannen, gudh nåde migh J
skohlan warit så dåligh, och icke bättre tagit eder
til wahra om hon eliest klagar öfwer mannen
Rp. Neij men intet annat ähn gode och godt.
H:r W:het Kyrkioherden H:r Mårten Möller inkallat och
på sin sahligheetz eedh befrågad, hwar pijgan tahlför
då hon henne med herrans högwördiga nattward
besökte? Rp När iag nästledne tijdsgh morgon war
och besökte henne och hennes Moder, med herrans
högwördige nattward, så tilspoorde iag henne om
fadren giordt skadan af argheet eller ondska emoth
henne? och hon swarade neij, och då iag frågade, huru
hon dhet wiste? Swrade hon, thy Borderen swarade
min faar, när han frågade om byßan war ladt
at hon intet war ladd. Jagh frågade henne, om
hon wille dhet sin fader af hwerkat förlåta? hon
swrade ia, Modren hade intet annat tahlt, och
sagt, gudh bättre, dhet är dhen löhnen hon hafwa
för sin långa tienst, men om hon dheremot mehnt
Styffadren i någon måtte eller eij, wiste h:r W:t inte
H:r W:het tilspoordes huru dhe eliest lefwat til sam-
mans? Swarade sigh aldrigh hördt annat ähn ähr-
lige och wähl.
Hindrich Hanßon i Safnstorp inkallad och på sin eed
tilspoord huru Atzar Perßon lefwat emoth sin
hustru och Styfdotter? Rp. Sigh aldrig förminnit an-
nat ähn ährligen och wähl, och fast pijgan hade warit lij-
tet tookat af sigh, hade han dock hållit af henne som sitt
egit barn, thy hon war willig och flijtig i arbethe. Om
dhet som tahltet i kyrkioherdens närwahro när hon
communicerades, kom han öfwerens med kyrkio-
herdens berättelse, och hölt dhet för een fullkomblig
wåda skedd af Atzar Persohns tåpeligheet at umgåås
med gewähr, och fördenskuld at pijgans Broder sagdt
dhet byßan war oladd.
Jmedlertijd åtherkom bodet med Ryttaren Oluf Ander-
sohn, hwilken Oluf Anderßon inkallad tilsppord om han
hafft någon byßa till lähns af drängen Nils CHristenson?
swarade ia, hwad han dher med giordt? Rp skutet sparf
förleden Söndagh efter predijkan, då dhe så hoopatahls
för dhen lilla snö som föll, satte sigh i gården hoos deß
Rusthållare. Frågades om han laddadt byßan innan
han fick drängen henne igen. Rp. Byßan hade han lad-
dat och satt i förstugun, men intet fådt hene åth
drängen Nils Christensohn, uthan Nils Christensohn hen-
ne sielf dher tagit, uthi hans frånwahra, thy sedan han
hade skutit några sparf, som han nästleden måndag
sålde i Malmoe, satte han byßan i förstugun, gick
dhermed igenom Nils Nilsohns gårdh /: hwarest han
stodh något lijtet och tahlte med Nils Nilsohns dräng :/
til Per Andersohns och drack dher een gång aller twå
i Stugun. Frågades om han intet sågh eller tahlte
med Nils Christensohn hoos Per Anderßon, efter
Nils Christenßon tiente dher och då hade warit dher?
Swarade neij, sågh eller tahlte intet med honom.
Frågades hwar med byßan war ladd, när han
satte henne ifrån sigh? Rp. med små hagel hwad
förladdning dher war? Rp. hampeblåår. Om laddningen
war stoor? Rp. neij. huru många hagel dher war i? rp.
kunde intet weeta, dhe woro rätt små. Om byßan
eliest war fix? Rp. ther war een elaak låås på hene
folket i Byen hade sedt huru hon klickade för honom
5 á 6 gånger när han skiöth efter sparf som sutte i
träd uthi Nils Nilsohns gårdh. Om hon hade stoort l???
Rp. så stort att han kunde knapt sticka sin lilla fin-
ger i pijpan. Huru lång byßan war? Rp. som een Car-
bin, dock war pijpan icke alldehles så lång som på
dhe nya Carabiner. ??? ?????
Kyrkioherden åther inkallad, och tilspoord om han hade
sedt skadan? Negabat. OM han hade discourerat
med feldtskäraren något dherom? Rp. ia, feldtskä-
raren hade mehnt at haglen kommit alla tilsam-
mans i ett hohl, och intet skingradt sig efter skottet
skedde så när hoos pijgan, och at sielfwa låårpijpan
blifwit dheraf bräckt. Eliest hade feldtskäraren
sagdt när han första gången hade förbundit henne
dhet han ähndå intet kunde säija, om hon kunde
blifwa wijd lifwet; Men när han andre gången
hade förbundet, wille han säija hwad hon tahlte,
wijdare hade dhe intet discoureradt dherom.
Testis Hindrich Hanßon i Stafnstorp åther inkalladh
tilspoord om han sedt skadan? Affirmabat, om
pijpan war kroßadt? Swarade ia wist war hon
kroßadt, Jag sågh, at , när min hustru samma
afton som skadan war skiedd, skulle hielpa till at
lyfta på pijgan at hon kunde lägga sigh och hon
togh i lååret, och wille see om dhet war af, då waaktes låår-
pijpan dher skadan war, lijka som dher hade warit een leedh,
och hade han, när feltskäraren kom, sagdt att han intet
trodde dhet hon kunde blifwa wijd lifwet, men feldtskäraren
swaradt, han wille försöka och giöra hwad mögeligit woro.
Testis förmehnte eliest at haglen hade fördt förladdningen
sampt eliest af pälsen pijgan på hade, både skinn och håår
med in i sååret. Skadan hade hon fådt framman på lååret
mehr uth åth sijdan ähn innemåth, och när mera up åth weeka
lijfwet ähn ned åth knäet.
Såßom nu inga flera woro tilstädes, them man härom
kunde befråga, och eliest af dhe berättelser, som deßa
föreskrefne hwar för sigh giordt, nogsampt kunde skön-
ias huru och af hwad tilfälle skadan war ty med, så fann
Rätten onödigt wijdare inqvisition dherom, och efter
Ransakningens upläsande, sampt deß noga betänkande
stadnade uthi dhen eenhälliga mehningh, at detta war
een fullkommen wåda och olyckelig händelße, som een
försicktig wähl kunnat hända, helst dher drängen
Nils Christenßon för styffadren sagdt att byßan war
oladd, och så tydelige omständigheeter wijsa at Nils
Christenßon eij heller wist at hon war ladd. Men som
pijgan föruthan modren hafwer eliest een sambro-
der Åge Jeppesohn i Diurslöf, hwilken intet tilstädes
war, och eliest nödigt finnes så wähl hoos honom
sigh at förfråga, huru wijda han påstår af Styffadren
een wåda eedh, som hoos kongl. hofRätten huru wijda
wijd slijka omständigheeter nödigt är af honom
eedh taga, sampt huruwijda ther uthi dhet 2 Cap:
dråpm: med wåda Cl: på wåda drååp satte wådabooth
här kan hafwa wunna, eller och böhr antingen för
höijas eller lindras; altså upskiötz med wijdare
domb i saken till deß kongl. Rättens delition här öf-
wer kan inhämptas. Mannen som skadan giordt
bnerättas wara fattigh.


Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Malmöhus län (M) EVIIAAAJ:6 (1683-1686) Bild 4650 / sid 89 (AID: v217860.b4650.s89, NAD: SE/VALA/0382503)