Simon Coccius

S.C. var född i Hällaryd 1673 11/2, son av kh. därst., hdprosten Mats Kock och Karin von der Wettering, student 1690 27/6 (Sk. nat. s.å. u.d., Blek. nat. 1692 u.d.), rektor vid Landskrona skola 1704 30/3, opponens vid prm. 1708, föreslogs av CE 1711 12/7 till Hällaryd men blev icke utnämnd. 1713 2/4 blev S.C. prv. till att bli kh. i Ö. & B., föreslogs därtill av CE hos K.m:t s.å. 30/7 och har enl. personal. tilltr. s.å., men CEP 1714 24/2 meddelar, att "uppsattes iteratum till K. m:t för S.C. på Öfraby", enär det av brev från Adrianopel 1713 16/10 synts framgå, att förslaget "torde eij vara framkommit el. vijd dett oroliga väsendet vijdh Bender förkommit"; först 1717 22/5 företeddes i CE hans k. fullm. S.C. blev tidigt sjuklig och fick 1716 smålänningen Sven Lundelius till medhj., men denne visade sig snart så oefterättligt supig, att S.C. upprepade gånger begärde att bli av med honom, vilket länge misslyckades, bl.a. därför att Lundelius fått på sin sida major H. Rosenkrantz på Örup och Nedraby byamän, vilka påstodo, att han "väl och redeligen med kärlek, dygd och lära" förvaltade sitt ämbete där, medan byamännen i B. enträget anhöllo att bli av med honom och i detalj relaterade hans fyllerier. Slutl. lyckades S.C. få honom bort, men Lundelius gjorde fortfarande anspråk på att få del av löneinkomsterna, enär lönekontraktet icke innehöll någonting om att lönen skulle upphöra, om hans tjänstgöring upphörde; härom blev det vidlyftiga tvister inför CE ( dess prot, för dessa år saknas) och Ingelstads hdsting (t.ex. 1727 18/11), men deras fortgång mellan ett par tydl. juridiskt mycket spetsfundiga ombud har det icke ansetts nödigt följa. Den sjuklige S.C. hade emellertig ytterligare försämrats, 1726 4/6 skriver han till CE, att hans sjukdom vållat, att "tänderna aldeles äro bortfallna och munden med så hård och starcka band ihopdragen, att iag intet kan siälf förrätta alla mina embetzsysslor"; han ber att få nedannämnde Lars Billing till medhj. och gjorde sig snart allmänt omtyckt samt blev g.m. S.C:s dotter. 1730 avstod S.C. till honom pastoratet men fick ännu i 22 år dragas med sitt lidande, varunder först svärsonen Lars Billing avled, efterlämnande änka och 6 små barn, sedan även S.C:s maka, som under allt hans lidande "warit honom en Sara". De sista 4 åren var han förlamad, blind och utan hörsel. Han skrev då enl. personal. en liten rörande vers: "Nu är ingen i werlden till min sorg kan fördrifwa / Förutan Gud när han så will kan han mig hielpen gifwa / O! Jesu söt hielp mig af nöd, / Tu ledst för mig den bittra död / Ty lät mig salig blifwa." "Sal. Hr kyrcioherdens lidande tid fick en ända 7/6 1752, sedan han uti 79 åhr och 5 mån. måst känna denna tidsens wedermöda."