Pippin II av Herstal
(ff mf mf mm mm mm mm mf mm mf mm mm mm mf fm mf ff ff ff mf ff ff f och ff mf mf mm mm mm mm mf mm mf mm mm mm mf fm mf ff ff mf ff ff f f f f och ff mf mf mm mm mm mm mf mm mf mm mm mm mf fm mf ff mf mf mf f f f f och ff mf mf mm mm mm mm mf mm mf mm mm mm mf fm mf ff mm fm ff f f f f f och ff mf mf mm mm mm mm mf mm mf mm mm mm mf fm mf fm ff mm ff f f f f f och ff mf mf mm mm mm mm mf mm mf mm mm mm mf fm mf mf ff mf f f f f f f f och ff mf mf mm mm mm mm mf mm mm ff ff ff fm mf ff ff ff mf f f f f f och ff mf mf mm mm mm mm mf mm mm ff ff ff fm mf ff ff mf f f f f f f f f och ff mf mf mm mm mm mm mf mm mm ff ff ff fm mf ff mf mf mf f f f f och ff mf mf mm mm mm mm mf mm mm ff ff ff fm mf ff mm fm ff f f f f f och ff mf mf mm mm mm mm mf mm mm ff ff ff fm mf fm ff mm ff f f f f f och ff mf mf mm mm mm mm mf mm mm ff ff ff fm mf mf ff mf f f f f f f f) Blev högst 80 år.
Far: Ansegisel (- 662)
| Född | mellan 634 och 645 1) | |
| Död | 714-12-16 Jupille bei Lüttich, Belgien |
| Vigsel | mellan 670 och 675 2) |
Pippin av Herstal, Pippin av Héristal, Pippin II, Pippin den mellerste, Pippin den yngre (född 635, död 16 december 714) frankisk karolingisk maior domus 687-714.
Han var Pippin I:s dotterson genom giftermålet mellan Ansegisel och Begga, Pippin I:s dotter. Som maior domus av Austrasien, Neustrien och Burgund mellan 680 och 714 fick han gradvis kontroll över det frankiska hovet. Den merovingiske kungen Theoderik III försökte avsätta honom men blev grundligt besegrad i slaget vid Trety 687. Hans ättlingar blev också de maior domus och blev till slut frankerrikets lagenliga härskare.
Omkring 670 gifte sig Pippin II med Plectrud för att genom henne komma över landområden kring Moselle. De fick åtminstone två barn och genom dem åtminstone två barnbarn av betydelse. Dessa legitima barn och barnbarn gjorde anspråk på att vara Pippins verkliga arvtagare och försökte genom änkan Plectrud bibehålla ställningen som maior domus efter Pippins död 714. Emellertid vann Karl Martell, Pippins son genom älskarinnan Alpaida eller Chalpaida, stöd hos adeln i Austrasien, framför allt genom sin militära tapperhet och generositeten med att dela med sig av bytet från sina erövringar. Trots Pectrudes försök att tysta Martell genom att slänga honom i fängelse blev han till sist ensam maior domus och i praktiken frankerrikets verkliga härskare.
Källor:
Wikipedia
Die Vorfahren von Karl dem Grossen, Houdry, Gilles, ().
Erzählende genealogische Stammtafeln zur europäischen Geschichte I/1, Bd. 1. Deutsche Fürstenhäuser Teilbd. 1 - 1991, Thiele, Andreas, (R. G. Fischer Verlag, Frankfurt am Main, 1991, ISBN 3-89406-460-9), 4
Généalogie de Carné, Alain de Carné, Forez, Loire, France, (a.decarne.free.fr/gencar/gencar.htm).
La Préhistoire des Capétiens Teil 1, Settipani, Christian; Kerrebrouck, Patrick Van, (Nouvelle Histoire Génélogique de l'Auguste Maison de France 1993 ISBN 2-9501509-3-4), Tabelle 4
Han var Pippin I:s dotterson genom giftermålet mellan Ansegisel och Begga, Pippin I:s dotter. Som maior domus av Austrasien, Neustrien och Burgund mellan 680 och 714 fick han gradvis kontroll över det frankiska hovet. Den merovingiske kungen Theoderik III försökte avsätta honom men blev grundligt besegrad i slaget vid Trety 687. Hans ättlingar blev också de maior domus och blev till slut frankerrikets lagenliga härskare.
Omkring 670 gifte sig Pippin II med Plectrud för att genom henne komma över landområden kring Moselle. De fick åtminstone två barn och genom dem åtminstone två barnbarn av betydelse. Dessa legitima barn och barnbarn gjorde anspråk på att vara Pippins verkliga arvtagare och försökte genom änkan Plectrud bibehålla ställningen som maior domus efter Pippins död 714. Emellertid vann Karl Martell, Pippins son genom älskarinnan Alpaida eller Chalpaida, stöd hos adeln i Austrasien, framför allt genom sin militära tapperhet och generositeten med att dela med sig av bytet från sina erövringar. Trots Pectrudes försök att tysta Martell genom att slänga honom i fängelse blev han till sist ensam maior domus och i praktiken frankerrikets verkliga härskare.
Källor:
Wikipedia
Die Vorfahren von Karl dem Grossen, Houdry, Gilles, ().
Erzählende genealogische Stammtafeln zur europäischen Geschichte I/1, Bd. 1. Deutsche Fürstenhäuser Teilbd. 1 - 1991, Thiele, Andreas, (R. G. Fischer Verlag, Frankfurt am Main, 1991, ISBN 3-89406-460-9), 4
Généalogie de Carné, Alain de Carné, Forez, Loire, France, (a.decarne.free.fr/gencar/gencar.htm).
La Préhistoire des Capétiens Teil 1, Settipani, Christian; Kerrebrouck, Patrick Van, (Nouvelle Histoire Génélogique de l'Auguste Maison de France 1993 ISBN 2-9501509-3-4), Tabelle 4
- Källor
- 1. Wikipedia
- 2. Europäische Stammtafeln: Stammtafeln zur Geschichte der europäischen Staaten. N.F., Bd 1:1, Die fränkischen Könige und die Könige und Kaiser, Stammesherzoge, Kurfürsten, Markgrafen und Herzoge des Heiligen Römischen Reiches Deutscher Nation, Tafel 3Författare: Schwennicke, Detlev (red.)Publikation: Marburg:1998