Nils Svensson
Knekt.
| Död | cirka 1621 1) |
Sunnerbo häradsrätt (GHA) 1622-02
Samma dagh kom för retta Swen Ebba
son i Kylhult, medh sin hustru Ingridt Jönsdot:
beklagandes at en vngh knechtt benembdh Ebbe
Jönson i Dotebygdh i Traheridtz sochn, haffuer
nu i walborgemesse tidh vpå wägen till mun
stringen i Rydaholm, vthij Rhon, ihiälslagit för:de
Suen Ebbasons son, Nils Swenson, en ny
skreffuen knecht. Och haffuer dråpet sigh
sålunda förordsakat och begiffuit som nu fölier.
Först framkallades witnen som hos och när wå
ro, när dråpet skiedde, nemligen Benchtt Kiel
lason, Per Åkeson i Sonema, Thor Nilson i Tra
heridt giorde deras salighetz eedh på lagh
bookan, att thee wille beretta sanningen, hu
ru det dråpet förodsakades och tilgick i Rhon.
Och beretta sålunda, at när knechten som i den
ena stugan hade tagit herberge finge sigh
mat kiöpte ther en ölskåll, och Nils Swenson
kom in och badh giffua sigh drijcka, när han ha
de drucket sat Ebbe Jönson och Per Åkeson tilho
tilhopa, i bencken och fingo maat. Då begynte
Nils Swenson öffuerfalla Ebbe Jönson, medh
elach mundbruuk kallande honom hunsfott,
lichnade honom wijdh en hop oskäligh creatur, he
ster, stoodh hundar, och annat oquemligit, då badh
Ebbe Jönson honom gierna at han wille wara
stilla, och låta honom medh fridhen, een gam
mall kneht Vdde i Traheridt, lärde honom
då begynte han öffuerfalla den gamble knech
ten, medh oskiäligt mundbruuk, dernäst och
deslijkast de andre knechterne, togh vthij ho
nom, vthdrogh puniorten, stack i deras kläder,
sedan gick Nils Swenson vt i den stugan
där han hade länt huus, och fick sigh maat, och
mädan han vthe war bar hustrun och bonden in
sengekläder till knechternes behoff, och en
piga fick Ebbe Jönson en dyna, seijandes
haffuer iagh icke mher at hielpa, så må du
haffua denne dynan vnder tigh, och knech
ten giömde dynan vnder sätitt till des han
fick weta hwar han skulle ligga, omsider bleff
honom loffuat att ligga i en benck fram
framman vngnen, dit gick han, och den gamble
knechten Vdder, affklädde deras kläder, heng
andes belte och kniffuar på weggan, och gingo
i skiorterne, sättiandes sigh för spisen, kiö
pandes een öölskååll widh dee så såto kom åter
Nils Swenson in i deras stugo, badh giffua
sig dricka, och de skienckte honom. När öl
skållen war vthdrucken, gick den gamble
knechten at kiöpa en annor ölskåll, och som
han kom på gården kom Nils Suenson, togh
vthij ölskålen, bad giffua sigh dricka, Vdder
swarade näij, will thu dricka så må du kiöpa
effter du haffuer ölet i dit herberge, Vdder
gick in medh ölskållen och Nils Suenson gick
i sin stuga, och han och hans stalbroder samman
skote på mannen 1 ¿ runstycke, och de begynte
dricka, när de wåro druckne, begynte Nils
Swenson truga och vndsäga knechterne i
den andra stugan, lop wreder och galen, in
vthij den andra stugan, der knechterne
mest hade lagdt sigh, men Ebbe Jönson
stodh medh dynan achtandes lägga sigh, tå
togh Nils Suenson i dynan säiandes iagh
skall så wäll haffua cläder som tu, husuer
den swarade gack i den stugan du haffuer
länt huus och bed om kläder, inthet skall tu
truga kläder aff mine giester, tå gick
Nils Suenson fram till en knecht som
lågh i högsätett, drogh honom till golffuet,
då begynte husuerden så wäll som knech
terne bidia honom för Gudtz skull att gå
vth, men det kunne inthet skaffa, vtan
Nils Suenson satte sigh på sätet, ropan
des Ebba Jönson till sigh, Ebbe swarade,
hwadh will tu gick strax till honom, och
Nils Suenson togh både Ebbes hender,
sättiandes en hand vnder huar armen, hölt
ådt det föresta han förmåtte, säiandes till
Ebbe, hwij spottade du på migh, Ebbe näka
de och försuor sigh at han inthet spottadt,
tå grep Nils Suenson till punierten, slogh
till Ebbe Jönson, och han gaff sigh affugh vndan,
vp till vngzbenken, och Nils folgde effter medh
slagen, då grep Ebbe i hastigheet till beltet
som hengde på weggen, och togh sin stalbroders
kniff, och i redhuga slogh till Nils Suenson
itt slagh, så at han strax nidhföll döder.
Detta dråpet medh sina omstendigheeter, bleff
hemstellt till rettens betenckiande, at de
skulle skoda dens dödes brot, och noga ransaka
om dråparen war trengder eller icke, så all
den stundh det ähr aff achterna klart at den
som döden leedh haffuer sigh mycket förgrepett,
2 gånger gåt vthur sit herberge, till de andre
knechterne, och altidh stelt sigh illa, sökiandes
tilfelle och ordsaak till perlemente och de haff
wa medh tolamodh andragit, och hans galenskap
inthet achtatt. Men den tridie gången han kom
igen, då förgrep han sigh emot hemfridh,
i det han söchte bondans giäster och dem feijdade,
emot huswerdens förbudh. Eliest belongande
sielfwa dråpet ähr clart at Nils Suneson
medh wredes modh och argt vpsåt, kom triddie
gången werder igen, ebland annor wåldtzuerk
an, kallade dråparen till sigh, togh både hans hen
der, fast, beskyllade honom at han spottade på honom
hwilket alt war osanningh, och i det samma
slogh till honom som stodh i bara skiortan medh
punierten, fölgandes flux effter medh hastigh
slagh, och dråparen hade ingen vndflycktt, vtan
måtte weria sigh medh det han finna kunde,
det dömbde retten för nödhuern, och för den
skull icke kunne dömma dråparen ifrån
lijffuet, effter det 2 och 12 Cap. i
Dråp: Balk: vthan målsägan till en lidelig
boot.
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 294 / sid 14 (AID: v49314.b294.s14, NAD: SE/VALA/0382503)
Sunnerbo Häradsrätt (GHA) 1623-06-10
Samma dagh kom för retta Ingridtt i Kyllhulltt
och tallade till Kielle i Aggalltt om een dråpsak,
beskyllandes Kielle att han gick i löffte för mansz
botten, nemligen peningar - 80 dlr hwillke han
för sin slechttman, een landttzknechtt, Ebbe
Swenszon, benembdtt, vthwiszade, och borgade, på itt
förlijkningzmötte som förbe:te Kielle vthij sin egen
gårdh Aggalltt beråmmatt hade ther han försontte
dett dråp för:de Ebbe Swenszon på förbenembde
Ingredes son Nilsz Swenszon begångitt hade, och
aff den höghlofflige konungzlige retten till
liffuett benådatt waar, medh den beskieedh, att
denne ringa retten, skulle lägga målszäganden
skiellige bötter. Nu protesterar Kielle i
Aggalltt och icke will bekienna att han war
Ingredes löffteszman, vthan dråparens för:de
Ebbe Swenszons, meedh dee wellkor, att der till
förhiellpa wille, och för:de Ingridtt tillfyllest
skulle bekomma bötterna. Men Ingridtt i
Kiyllhulltt protesterar der tuerdt emoott,
williandes bewisza att Kielle i Aggalltt ähr
hennesz borgeszman, och gick i löffte för heela
saken, och beropar sigh på häredttzfougden
ehrligh wällförståndigh Peder Oluffzon, som
och på samma möötte tillstädes war, seiandes
att förlijkningen skiedde i hans presentia, och
medh hans medhgiffna samtycke och bewillingh
och att wallbe:te Peder Oluffzon på konungh
M.tz wår aller nådigestte konungz och herres
vegnar, deszlijkastt på sitt embettz vegnar.
war på Ingredes sida een mecklare, att för
skaffa henne lagh och rett emot sin vederpartt,
och hielpa henne till retta. Derföre bleeff wel
förståndigh Peder Oluffzon framkalladtt, och på
sin goda tro och sanningh [..] att her om wittne
sanningen. Och berettar sålunda, att Kielle så
widtt loffuade för dråparen, att han der till
förhiellpa skulle, att för:de Ingridtt skulle endte
ligen bliffua tillfridtz stelltt, och bekomma
peningarne, såszom och rechte Ingridtt der oppå
sin handh, strax i Peder Olszons åszyn. Och till
att förtrösta Ingridt i saken, att hon icke
skulle tuifflla, sade han sigh wetta vthuäger,
strax bettalla 40 dlr som dråparen Ebbe Jönszon
hade att kreffia, aff then honom till knechtt
vthlegdtt hade, och dee andre 40 dlr wille han
någon tijdh der effter i werdh och peningar er
legga och betalla, der meedh lätt Ingridtt sigh
wäll benöga, gaff dråparen venskap löösz och
ledigh så widtt hennas målsägande rett sigh
[..], effter samma förlijkningh och aff
skieedh, gaff och fougden dråparen löösz, ef
ter han föör konungz och heredttz sak frij dömbd
war, på häredttztinget. Och hele saken bleff
widh detta sättet fördragen. Nu clagar för:de
Ingridtt att Kielle i Aggalltt, sitt giorda
löfftte inthett hållett haffuer, vthan omgår
meedh suencker, och räffualistt, säger sigh
icke wara Ingredes löffteszman vthan Ebbe
Swenszons, haffuer och deszlijkastt aff
illfundigheett och egenom vnderhandlingh
stellet Ebbe Swenszon vnder knechtternee
som drogo på tågett ådtt Rijga, tillåtett honom
vpbära dee 40 dlr hosz den honom vthlegdtt
hade, och inthett bekymbrade sigh om löfftet, vtan
skyndade dråparen aff wägen, menandes
der egenom kunna sökia vndflychtt och kom
ma sigh vtur löfftett.
Detta ährandett bleff effter åklagares
trägna begiäran, hemstelltt vthij rettens
retmättige betenckiande, dom och sentens.
Och all den stundh att för:de Kielle i Aggallt
aff berådtt moodh, hade stelltt förlijkningz
stempnan, i sin egen gårdh, såszom och vthryck
eligen bekienner, sigh wara dråparens löff
teszman. Deszlijkaszt effter fougdens
witneszbördh bekienner sigh haffua recht
Ingridtt i Kyllhulltt hand oppå, att han
wille der till förhielpa, att hon skulle bekomma
hwadh på samma tijdh vthloffuades.
Derföre erkienner och dömmer denne retten vtan
någon exception, effter Gudtz och werlldzlig lagh,
för:de Kielle i Aggalltt skyldigh att fullgiöra sitt
löffte, såszom och tillbiuda honom fullkomligen
wara draparens jemuäll Ingredes löfftesman,
och bör betalla böterna, effter det 12 Cap: i Kiöpmå
la Balken, der som står, Borgar man päningar
för annan, tå giellde thett samma vth, som han bor
gatt haffer, dy Kielle kan inthett weria sigh
medh eedh eller laghgångh, så widtt han bekienner
sigh borgatt haffua, dy laghbooken säger i samma
Capitell att han skall få dett fram som han kienner
sigh borgatt haffua och wara sacklös. Vthaff
Gudtz lagh, Saalo: ordzspråk, Cap: 6 Min son
warder thu löffwidtzman för tin nästa, så
haffuer tu hechtatt tina handh, in till een frem
mande, tu ähr inuewatt medh tinsz muns taall
och gripen vthij tinsz munsz ordh. Item Cap: 11,
Then som för annan i borgen gåår, han får skada,
men then som sigh för borgen wachtar, han ähr
säker. Item Cap: 20, Tagh honom sin kläder
bortt, som för en annor i borgen gåår, och pantta
honom för den okienda skull. Item Cap. 29, Om
en ogudhachtigh i löffte gådtt haffuer, och omgår
meedh suenker, att han må komma sigh ther vth,
then warder icke straff vndkommandes.
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 388 / sid 6 (AID: v49314.b388.s6, NAD: SE/VALA/0382503)
Samma dagh kom för retta Swen Ebba
son i Kylhult, medh sin hustru Ingridt Jönsdot:
beklagandes at en vngh knechtt benembdh Ebbe
Jönson i Dotebygdh i Traheridtz sochn, haffuer
nu i walborgemesse tidh vpå wägen till mun
stringen i Rydaholm, vthij Rhon, ihiälslagit för:de
Suen Ebbasons son, Nils Swenson, en ny
skreffuen knecht. Och haffuer dråpet sigh
sålunda förordsakat och begiffuit som nu fölier.
Först framkallades witnen som hos och när wå
ro, när dråpet skiedde, nemligen Benchtt Kiel
lason, Per Åkeson i Sonema, Thor Nilson i Tra
heridt giorde deras salighetz eedh på lagh
bookan, att thee wille beretta sanningen, hu
ru det dråpet förodsakades och tilgick i Rhon.
Och beretta sålunda, at när knechten som i den
ena stugan hade tagit herberge finge sigh
mat kiöpte ther en ölskåll, och Nils Swenson
kom in och badh giffua sigh drijcka, när han ha
de drucket sat Ebbe Jönson och Per Åkeson tilho
tilhopa, i bencken och fingo maat. Då begynte
Nils Swenson öffuerfalla Ebbe Jönson, medh
elach mundbruuk kallande honom hunsfott,
lichnade honom wijdh en hop oskäligh creatur, he
ster, stoodh hundar, och annat oquemligit, då badh
Ebbe Jönson honom gierna at han wille wara
stilla, och låta honom medh fridhen, een gam
mall kneht Vdde i Traheridt, lärde honom
då begynte han öffuerfalla den gamble knech
ten, medh oskiäligt mundbruuk, dernäst och
deslijkast de andre knechterne, togh vthij ho
nom, vthdrogh puniorten, stack i deras kläder,
sedan gick Nils Swenson vt i den stugan
där han hade länt huus, och fick sigh maat, och
mädan han vthe war bar hustrun och bonden in
sengekläder till knechternes behoff, och en
piga fick Ebbe Jönson en dyna, seijandes
haffuer iagh icke mher at hielpa, så må du
haffua denne dynan vnder tigh, och knech
ten giömde dynan vnder sätitt till des han
fick weta hwar han skulle ligga, omsider bleff
honom loffuat att ligga i en benck fram
framman vngnen, dit gick han, och den gamble
knechten Vdder, affklädde deras kläder, heng
andes belte och kniffuar på weggan, och gingo
i skiorterne, sättiandes sigh för spisen, kiö
pandes een öölskååll widh dee så såto kom åter
Nils Swenson in i deras stugo, badh giffua
sig dricka, och de skienckte honom. När öl
skållen war vthdrucken, gick den gamble
knechten at kiöpa en annor ölskåll, och som
han kom på gården kom Nils Suenson, togh
vthij ölskålen, bad giffua sigh dricka, Vdder
swarade näij, will thu dricka så må du kiöpa
effter du haffuer ölet i dit herberge, Vdder
gick in medh ölskållen och Nils Suenson gick
i sin stuga, och han och hans stalbroder samman
skote på mannen 1 ¿ runstycke, och de begynte
dricka, när de wåro druckne, begynte Nils
Swenson truga och vndsäga knechterne i
den andra stugan, lop wreder och galen, in
vthij den andra stugan, der knechterne
mest hade lagdt sigh, men Ebbe Jönson
stodh medh dynan achtandes lägga sigh, tå
togh Nils Suenson i dynan säiandes iagh
skall så wäll haffua cläder som tu, husuer
den swarade gack i den stugan du haffuer
länt huus och bed om kläder, inthet skall tu
truga kläder aff mine giester, tå gick
Nils Suenson fram till en knecht som
lågh i högsätett, drogh honom till golffuet,
då begynte husuerden så wäll som knech
terne bidia honom för Gudtz skull att gå
vth, men det kunne inthet skaffa, vtan
Nils Suenson satte sigh på sätet, ropan
des Ebba Jönson till sigh, Ebbe swarade,
hwadh will tu gick strax till honom, och
Nils Suenson togh både Ebbes hender,
sättiandes en hand vnder huar armen, hölt
ådt det föresta han förmåtte, säiandes till
Ebbe, hwij spottade du på migh, Ebbe näka
de och försuor sigh at han inthet spottadt,
tå grep Nils Suenson till punierten, slogh
till Ebbe Jönson, och han gaff sigh affugh vndan,
vp till vngzbenken, och Nils folgde effter medh
slagen, då grep Ebbe i hastigheet till beltet
som hengde på weggen, och togh sin stalbroders
kniff, och i redhuga slogh till Nils Suenson
itt slagh, så at han strax nidhföll döder.
Detta dråpet medh sina omstendigheeter, bleff
hemstellt till rettens betenckiande, at de
skulle skoda dens dödes brot, och noga ransaka
om dråparen war trengder eller icke, så all
den stundh det ähr aff achterna klart at den
som döden leedh haffuer sigh mycket förgrepett,
2 gånger gåt vthur sit herberge, till de andre
knechterne, och altidh stelt sigh illa, sökiandes
tilfelle och ordsaak till perlemente och de haff
wa medh tolamodh andragit, och hans galenskap
inthet achtatt. Men den tridie gången han kom
igen, då förgrep han sigh emot hemfridh,
i det han söchte bondans giäster och dem feijdade,
emot huswerdens förbudh. Eliest belongande
sielfwa dråpet ähr clart at Nils Suneson
medh wredes modh och argt vpsåt, kom triddie
gången werder igen, ebland annor wåldtzuerk
an, kallade dråparen till sigh, togh både hans hen
der, fast, beskyllade honom at han spottade på honom
hwilket alt war osanningh, och i det samma
slogh till honom som stodh i bara skiortan medh
punierten, fölgandes flux effter medh hastigh
slagh, och dråparen hade ingen vndflycktt, vtan
måtte weria sigh medh det han finna kunde,
det dömbde retten för nödhuern, och för den
skull icke kunne dömma dråparen ifrån
lijffuet, effter det 2 och 12 Cap. i
Dråp: Balk: vthan målsägan till en lidelig
boot.
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 294 / sid 14 (AID: v49314.b294.s14, NAD: SE/VALA/0382503)
Sunnerbo Häradsrätt (GHA) 1623-06-10
Samma dagh kom för retta Ingridtt i Kyllhulltt
och tallade till Kielle i Aggalltt om een dråpsak,
beskyllandes Kielle att han gick i löffte för mansz
botten, nemligen peningar - 80 dlr hwillke han
för sin slechttman, een landttzknechtt, Ebbe
Swenszon, benembdtt, vthwiszade, och borgade, på itt
förlijkningzmötte som förbe:te Kielle vthij sin egen
gårdh Aggalltt beråmmatt hade ther han försontte
dett dråp för:de Ebbe Swenszon på förbenembde
Ingredes son Nilsz Swenszon begångitt hade, och
aff den höghlofflige konungzlige retten till
liffuett benådatt waar, medh den beskieedh, att
denne ringa retten, skulle lägga målszäganden
skiellige bötter. Nu protesterar Kielle i
Aggalltt och icke will bekienna att han war
Ingredes löffteszman, vthan dråparens för:de
Ebbe Swenszons, meedh dee wellkor, att der till
förhiellpa wille, och för:de Ingridtt tillfyllest
skulle bekomma bötterna. Men Ingridtt i
Kiyllhulltt protesterar der tuerdt emoott,
williandes bewisza att Kielle i Aggalltt ähr
hennesz borgeszman, och gick i löffte för heela
saken, och beropar sigh på häredttzfougden
ehrligh wällförståndigh Peder Oluffzon, som
och på samma möötte tillstädes war, seiandes
att förlijkningen skiedde i hans presentia, och
medh hans medhgiffna samtycke och bewillingh
och att wallbe:te Peder Oluffzon på konungh
M.tz wår aller nådigestte konungz och herres
vegnar, deszlijkastt på sitt embettz vegnar.
war på Ingredes sida een mecklare, att för
skaffa henne lagh och rett emot sin vederpartt,
och hielpa henne till retta. Derföre bleeff wel
förståndigh Peder Oluffzon framkalladtt, och på
sin goda tro och sanningh [..] att her om wittne
sanningen. Och berettar sålunda, att Kielle så
widtt loffuade för dråparen, att han der till
förhiellpa skulle, att för:de Ingridtt skulle endte
ligen bliffua tillfridtz stelltt, och bekomma
peningarne, såszom och rechte Ingridtt der oppå
sin handh, strax i Peder Olszons åszyn. Och till
att förtrösta Ingridt i saken, att hon icke
skulle tuifflla, sade han sigh wetta vthuäger,
strax bettalla 40 dlr som dråparen Ebbe Jönszon
hade att kreffia, aff then honom till knechtt
vthlegdtt hade, och dee andre 40 dlr wille han
någon tijdh der effter i werdh och peningar er
legga och betalla, der meedh lätt Ingridtt sigh
wäll benöga, gaff dråparen venskap löösz och
ledigh så widtt hennas målsägande rett sigh
[..], effter samma förlijkningh och aff
skieedh, gaff och fougden dråparen löösz, ef
ter han föör konungz och heredttz sak frij dömbd
war, på häredttztinget. Och hele saken bleff
widh detta sättet fördragen. Nu clagar för:de
Ingridtt att Kielle i Aggalltt, sitt giorda
löfftte inthett hållett haffuer, vthan omgår
meedh suencker, och räffualistt, säger sigh
icke wara Ingredes löffteszman vthan Ebbe
Swenszons, haffuer och deszlijkastt aff
illfundigheett och egenom vnderhandlingh
stellet Ebbe Swenszon vnder knechtternee
som drogo på tågett ådtt Rijga, tillåtett honom
vpbära dee 40 dlr hosz den honom vthlegdtt
hade, och inthett bekymbrade sigh om löfftet, vtan
skyndade dråparen aff wägen, menandes
der egenom kunna sökia vndflychtt och kom
ma sigh vtur löfftett.
Detta ährandett bleff effter åklagares
trägna begiäran, hemstelltt vthij rettens
retmättige betenckiande, dom och sentens.
Och all den stundh att för:de Kielle i Aggallt
aff berådtt moodh, hade stelltt förlijkningz
stempnan, i sin egen gårdh, såszom och vthryck
eligen bekienner, sigh wara dråparens löff
teszman. Deszlijkaszt effter fougdens
witneszbördh bekienner sigh haffua recht
Ingridtt i Kyllhulltt hand oppå, att han
wille der till förhielpa, att hon skulle bekomma
hwadh på samma tijdh vthloffuades.
Derföre erkienner och dömmer denne retten vtan
någon exception, effter Gudtz och werlldzlig lagh,
för:de Kielle i Aggalltt skyldigh att fullgiöra sitt
löffte, såszom och tillbiuda honom fullkomligen
wara draparens jemuäll Ingredes löfftesman,
och bör betalla böterna, effter det 12 Cap: i Kiöpmå
la Balken, der som står, Borgar man päningar
för annan, tå giellde thett samma vth, som han bor
gatt haffer, dy Kielle kan inthett weria sigh
medh eedh eller laghgångh, så widtt han bekienner
sigh borgatt haffua, dy laghbooken säger i samma
Capitell att han skall få dett fram som han kienner
sigh borgatt haffua och wara sacklös. Vthaff
Gudtz lagh, Saalo: ordzspråk, Cap: 6 Min son
warder thu löffwidtzman för tin nästa, så
haffuer tu hechtatt tina handh, in till een frem
mande, tu ähr inuewatt medh tinsz muns taall
och gripen vthij tinsz munsz ordh. Item Cap: 11,
Then som för annan i borgen gåår, han får skada,
men then som sigh för borgen wachtar, han ähr
säker. Item Cap: 20, Tagh honom sin kläder
bortt, som för en annor i borgen gåår, och pantta
honom för den okienda skull. Item Cap. 29, Om
en ogudhachtigh i löffte gådtt haffuer, och omgår
meedh suenker, att han må komma sigh ther vth,
then warder icke straff vndkommandes.
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623) Bild 388 / sid 6 (AID: v49314.b388.s6, NAD: SE/VALA/0382503)
- Källor
- 1. Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:6 (1619-1623), SE/VALA/0382503, Bild 294 / sid 14, AID: v49314.b294.s14