Nils Persson krämare
1) 2) (mm fm mf mm mm ff mf)Köpman i staden Vä.
Mor: okänd
| Död | 1604 Vä (L)2) | |
| Bouppteckning | 1604-12-07 Vä (L)2) | Wi Epthersch:ne Jørgenn Hannsø och Knud Lundebek borgemestre Vdj Whæ, pouell Madtssøn, Jørgen Haagenssøn, peder pouellssønn, Nills Lauertzssønn Raadmend, Madtz Knudtssønn Byfougitt, pouell Nilssøn Khemmner, Hermen Vonn Springe och Johann Nibur borger thersammestedt Giøre witterligtt att Aar 1604 thend 7 Decembris ware wi offurr Itt rettferdigtt Schiffte Imellom Zids- selle S: Nills perssøns Mett hindis thillthagnne Laugwerge paa thennd Ehne, Och hindis fire børnn Ved Naffnn Clauss Nillssønn, Mergrethe, Elline och Anne Nillsdattettere, Medt deris farbrødere och Laug Verge Som war Jørgen Klaussønn och Hans Klaussøn paa thennd Andenn Side, Om Huis Same for:ne børn epther deris Fader arffuelige Kunde tillfalde: |
Niels Persson i Vä var, liksom de flesta köpmän på hans tid, en bankir i
smått. Han hade åtskilliga säkra fordringar, för vilka värdesaker stodo i pant,
såsom skålar, skedar och remmare av silver, ett länkabälte, ett förgyllt bälte
på grönt sammet och en månstenskedja m. m. Dessutom hade han även en rad
osäkra fordringar, vilka väl närmast voro att betrakta som kreditgivning för
varor, och bland gäldenärer i detta hänseende finner man både hög och låg,
ägarna till gods sådana som Wanås, Ovesholm och Oretorp såväl som den
enkle mannen Sören färjekarl; en viss fördomsfrihet röjer sig i kredits beviljande åt en person med namnet Frans lögnare. De osäkra fordringarna
fick nu hans änka Sissela (Zidsselle) söka inkräva för sig och barnen.
Varulagret uppvisade största sortimentet i å ena sidan kryddor, övriga specerier och kemikalier, å andra sidan inom gruppen klädes- och galanterivaror.
Till de förstnämnda hörde anis, ingefära, kummin, lagerbär, malt, talg, ättika
samt oblater (förpackade i kaggar), vidare klippfisk och torsk samt mjöd;
av kemikalier och liknande förekommo alun, bly, bresiljeträ (till skrivbläck),
krut, lim (hornlim), stärkelse och svavel. Jämför man detta med de nämnda
malmögrossisterna Peder Bundesens och Claus kryddkrämares lager, saknar
man t. ex. mandel, "suckerkager", pomerans och suckat, lång peppar och stött
peppar, muskat, dyvelsträck, humle, sirap och limoner, virak (till rökelse eller
luktdosa), ammoniak, grönt vax, gummi, såpa, vinsten och kvicksilver (" queqsölff"). - Dessutom märker man, att Niels inte alls slagit sig på vinimport.
Peder Bunclesen hade enorma förråd av viner: 58 oxhl1vudG "fransvin", 3
åmar spanskvin, förutom brännvin o. s. v. Ännu mera påfallande är emellertid
bristen på salt, vilket tydligen inte alls ingick i Niels Perssons lager, under
det att Peder Bundesen hade 7 .% läster spanskt, I2 tunnor llineburgskt och
22 tunnor skotskt salt i lager.
Av järn och järnmanufaktur hade han, förutom gjutjärn(?) och smidesjärn (osmundjärn), knivar, filar, plogbillar ( ?) och vagnsaxeljärn, förmodligen avpassade i lämplig längel. Dessutom hade han givetvis hästskor, i "omgångar", samt hästskosöm. All annan slags spik benämnes också söm: loftsöm, läktesöm, dörrsöm, låssöm. Slutligen var han sorterad i nålar och häktor samt skospännen ("hyssingar"). Man saknar inom denna grupp t. ex.
hänglås, munharpor (mungigor), ljussaxar, sylspetsar, sadelknappar, vilka
saker förekommo hos malmögrossisterna.
Hans egentliga styrka låg på klädes- och galanterivarornas område. Han
förde bommesi, dvelk, engelskt kläde, flamskt, gåsögonvävnad, gellerduk,
görrelskt, "golldtfhell" (d. v. s. brokad), grovgrön, makejer, nurnbergskt,
ossenbrögge, piuk, sammet, sarduk, saiens-Iad och tyg i "sette-verk"; vidare
drällsduk, holländskt lärft, hörgarns-dräll, "höstru-Iärft" och annat lärft.
Galanteri- och modevarorna och liknande bestodo i "dussin1Jand", silkefransar, glasknappar, hårknappar, halspungar, röda huvor, kammar, både "vita"
och av ben, knappar, lad, länkabälten, "pyntband" (?) och kårleband, rullband, silkelad, silkesnodder, snörremmar. Denna grupp uthärdar gott jämförelse nled malmögrossisternas, låt vara att de senare hade ännu större sortering på de egentliga prydnadsartiklarna, särskilt band och galoner, flamska
lister och possementer.
Säd och mjöl ingick tydligen inte i bodens saluhållna förråc1. Vad som fanns
av biug (korn), bovete, råg och mjöl var uppenbarligen endast avsett för
köpmansgårdens eget behov.
Sedan varulagret genomgåtts, få vi i bo skiftet en uppfattning om, hur
mycket agedynor, bänkadynor, flamska hyenden, "tepper" och .duktyg en burgen köpmansfamilj förfogade över. Intressant är också att se husfaderns
krigiska utrustning, i vilken ingingo 2 harnesk, ett slagsvärd och en dolk,
vars franska benämning "courtelasse" förvanskats till det nästan obegripliga "kort lattsk".
Enär bouppteckningar med ett ur kulturhistorisk synpunkt så rikhaltigt
stoff hittills i ganska ringa omfattning publicerats, följer här nedan hela aktstycket in extenso. Daler skrives i regel Dall eller förkortat D, mark skrives
med tecknet ,LI, skilling med tecknet T(. Den besynnerliga skånsk-danska stavningen såväl som kravet på en kommentar till sak-orden ha fått motivera
det sist kommande, alfabetiskt uppställda, förklarande registret.
Källa: En krambod i Vä år 1604
smått. Han hade åtskilliga säkra fordringar, för vilka värdesaker stodo i pant,
såsom skålar, skedar och remmare av silver, ett länkabälte, ett förgyllt bälte
på grönt sammet och en månstenskedja m. m. Dessutom hade han även en rad
osäkra fordringar, vilka väl närmast voro att betrakta som kreditgivning för
varor, och bland gäldenärer i detta hänseende finner man både hög och låg,
ägarna till gods sådana som Wanås, Ovesholm och Oretorp såväl som den
enkle mannen Sören färjekarl; en viss fördomsfrihet röjer sig i kredits beviljande åt en person med namnet Frans lögnare. De osäkra fordringarna
fick nu hans änka Sissela (Zidsselle) söka inkräva för sig och barnen.
Varulagret uppvisade största sortimentet i å ena sidan kryddor, övriga specerier och kemikalier, å andra sidan inom gruppen klädes- och galanterivaror.
Till de förstnämnda hörde anis, ingefära, kummin, lagerbär, malt, talg, ättika
samt oblater (förpackade i kaggar), vidare klippfisk och torsk samt mjöd;
av kemikalier och liknande förekommo alun, bly, bresiljeträ (till skrivbläck),
krut, lim (hornlim), stärkelse och svavel. Jämför man detta med de nämnda
malmögrossisterna Peder Bundesens och Claus kryddkrämares lager, saknar
man t. ex. mandel, "suckerkager", pomerans och suckat, lång peppar och stött
peppar, muskat, dyvelsträck, humle, sirap och limoner, virak (till rökelse eller
luktdosa), ammoniak, grönt vax, gummi, såpa, vinsten och kvicksilver (" queqsölff"). - Dessutom märker man, att Niels inte alls slagit sig på vinimport.
Peder Bunclesen hade enorma förråd av viner: 58 oxhl1vudG "fransvin", 3
åmar spanskvin, förutom brännvin o. s. v. Ännu mera påfallande är emellertid
bristen på salt, vilket tydligen inte alls ingick i Niels Perssons lager, under
det att Peder Bundesen hade 7 .% läster spanskt, I2 tunnor llineburgskt och
22 tunnor skotskt salt i lager.
Av järn och järnmanufaktur hade han, förutom gjutjärn(?) och smidesjärn (osmundjärn), knivar, filar, plogbillar ( ?) och vagnsaxeljärn, förmodligen avpassade i lämplig längel. Dessutom hade han givetvis hästskor, i "omgångar", samt hästskosöm. All annan slags spik benämnes också söm: loftsöm, läktesöm, dörrsöm, låssöm. Slutligen var han sorterad i nålar och häktor samt skospännen ("hyssingar"). Man saknar inom denna grupp t. ex.
hänglås, munharpor (mungigor), ljussaxar, sylspetsar, sadelknappar, vilka
saker förekommo hos malmögrossisterna.
Hans egentliga styrka låg på klädes- och galanterivarornas område. Han
förde bommesi, dvelk, engelskt kläde, flamskt, gåsögonvävnad, gellerduk,
görrelskt, "golldtfhell" (d. v. s. brokad), grovgrön, makejer, nurnbergskt,
ossenbrögge, piuk, sammet, sarduk, saiens-Iad och tyg i "sette-verk"; vidare
drällsduk, holländskt lärft, hörgarns-dräll, "höstru-Iärft" och annat lärft.
Galanteri- och modevarorna och liknande bestodo i "dussin1Jand", silkefransar, glasknappar, hårknappar, halspungar, röda huvor, kammar, både "vita"
och av ben, knappar, lad, länkabälten, "pyntband" (?) och kårleband, rullband, silkelad, silkesnodder, snörremmar. Denna grupp uthärdar gott jämförelse nled malmögrossisternas, låt vara att de senare hade ännu större sortering på de egentliga prydnadsartiklarna, särskilt band och galoner, flamska
lister och possementer.
Säd och mjöl ingick tydligen inte i bodens saluhållna förråc1. Vad som fanns
av biug (korn), bovete, råg och mjöl var uppenbarligen endast avsett för
köpmansgårdens eget behov.
Sedan varulagret genomgåtts, få vi i bo skiftet en uppfattning om, hur
mycket agedynor, bänkadynor, flamska hyenden, "tepper" och .duktyg en burgen köpmansfamilj förfogade över. Intressant är också att se husfaderns
krigiska utrustning, i vilken ingingo 2 harnesk, ett slagsvärd och en dolk,
vars franska benämning "courtelasse" förvanskats till det nästan obegripliga "kort lattsk".
Enär bouppteckningar med ett ur kulturhistorisk synpunkt så rikhaltigt
stoff hittills i ganska ringa omfattning publicerats, följer här nedan hela aktstycket in extenso. Daler skrives i regel Dall eller förkortat D, mark skrives
med tecknet ,LI, skilling med tecknet T(. Den besynnerliga skånsk-danska stavningen såväl som kravet på en kommentar till sak-orden ha fått motivera
det sist kommande, alfabetiskt uppställda, förklarande registret.
Källa: En krambod i Vä år 1604
- Källor
- 1. Kristianstads rådstugubok 1616-1637 : Rådhusrättens äldsta protokoll. [D. 2], Registerdelen / utgiven av Thorsten Andersson, Bertil Ejder, Mats Pettersson, Birgitta Tuvestrand [Elektronisk resurs]Publikation: Skånsk Senmedeltis och renässans: 2004(Andrahandskälla)
- 2. En krambod i Vä år 1604Författare: Olle KällströmPublikation: Särtryck ur: RIG, 1938(Andrahandskälla)