Nils Johansson
(mm mm ff mm mf fm mf f)Sunnerbo härasdrätt (GHA) 1617-07-15
Sammedagh kom för rätta, Bengta Anderszdot: i Notalt
och hennes barn, huilckens man Nils Nilsz i Nåtalt, war
ihelslagen, sampt och den dödhes nämbste slecht och bör
damen å fäderne och möderne, nemligen, Suen Larszon
Nils Johansz i Bösalt, den dödesz söskonebarn, den dödesz
söstrer, Bengta i Elinge och Bengta i Tåmmarydh, Nils
Bagge i Hambna, Ingemar i Weneböke. Och anklagade
i rätta en mandråpare Suen Suenszon i Nåtalt, huilcken
wthi näst förleden böneweka, som kallas gångdagarne
1617, om måndagen opå kyrkiowägen, nhär dhe gingo
ifrån Hynderydz kyrkio, ihelstak sin gårdman förb.d
Nils Nilszon i Nåtalt. Och hafuer dråpet sig så till
draget som her eftherfollier. Nu war inthett wit
ne hosz när dråpet skedde, wthan allena Måns Persz
i Nåtalt, huilcken hafuer förb Bengtas söster till
hustru, den och efther flijtig förmaning om sanningen
hafuer giordt sin eed på lagboken, at dråpet i alla
måtto, så tilgijk, som her förmäles. Nemligen at förb.d drå
pare Suen Suenszon och Måns Persz: i Nåtalt, folgdes ådt
på wegen ifrån kyrkan, och wiste af ingen owenskap, då
kom Nils Nilsz: som dräpin blef, ridandes på en hest och
hinthe them, och först talade Nils Nilszon som slagen
blef, till Måns Persz: och sade, der står lijthett hafre i Gun
hult, som skulle hemptas hem, och iagh förde honum dijt, så
må du hempta honum hem igen, då suarade Måns Perszon
dhett kan iagh well giöra, då sade Nils Nilszon yterligare
till Måns Perszon, hui lätt tu kiöra wth mina kalfuar
i går? Tå suarade Måns Perszon iag war inthett hemma i gåår.
och wett inthett huem dina kalfuar wthkyrde, då sade
Nils, om din gosze icke wiste bätter, då motte däkan
weta better. Men däkan skal få ett alle de tusend K:
iag skall slå henne alla omkring, Och Måns Perszon wek
strax af wägen och gijk lijthett afsides der ifrån,
sedan wende sig strax Nils Nilszon till Suen Suenszon, och
sade, ther blef en geet slagen i gård, och iagh hafuer förnum
met din hustru Elin hafuer dhett giordt, då suarade Suen
Suenszon iagh wett ther inthett af, iagh war inthett hemma i nat.
Då suaraade Nils Nilszon i skullen få ett alle de tusend knef
la, för alla dee skielmestycke och tiufuastycke i hafuen
giordt, edre tiufuer och skelmer, jagh skal stijga af
hesten och slosz med edre tiufuer, och skelmer, så dhett
skall höras i heluetit, och strax språng af hesten
wthdrog sin knif, och slog ådt Suen Suenszon, då sade Suen
Suenszon giör well och holt wp, kom ihug dhett ähr wår kyr
kowägh, och gaf sig backlenges twert wth ifrån wägen,
37 fottfiet, och Nils Nilszon folgde efther medh idkelig
styngh, och der togh Suen Suenszon till sin knif, och stak
i redhoga Nils Nilszon ihell, så at han aldrig tala
de ett ordh, och den som drepen blef, och den som
drap ähre samborne söskonebarn.
Nu ähr dråparen Suen Suensz: ofången till suars kommen, och
hafuer begärat konungens leijgd till tingh och ifrån i sit behåld igen,
och hafuer han för rätta bekiendt, at dråpet såledis tilgijk som,
föresk.tt står. Icke kunne heller åklagarna, framföra nogor annor
witne, eij heller hafua dhe till dhett ringaste ordh, protesteradt emott
thett som witnat ähr, wthan moste med sorgh bekienna, at then som
dödhen leedh, war en fulsinnig och heftigh man, så att ingen tor
de honum wthi sin wrede gierna mötha. Och efther
åklagarens begäran, blef detta ährendet, tagit till ransakan
och af häradz nämdn skierskodat efther dhett - 12 Cap. i Dråp. B.
Och efther föregången ransakan witne och skiell, finnes hosz then dödhe
stor skuldh och brott, i dhett han öfuerdadeligen, på kyrko wä
gen öfuerfell sine gårdmän, när han them synthe, der han hade
bordt niuta frijdh, begynnandes först på Måns Persz: och när
han flydde, strax i samme wrede, begaf sig åt Suen Suenszon
och honum medh hastig wrede och mordiske åthäfuor öfuerfell,
kallandes honum tiuf och skielm, hade förferlig och grufue
lig ordh, wthdrog sin knif för ähn, han stegh af hesten, skrij
ade och ropade, så att annadt kyrkofolck, som eftherkommo,
hans skriande och ropande grant hörde, och genast wthi sin
grymhet förfulgde förb.de Suen Suenszon, medh hastig styngh,
och icke wille honum skona, när han badz fhöre, badh honum
wackta sig, at han icke förbröt kyrkiofrijdh, flydde
wndan, och hade gerna warit honum quitt, men dhett kunne inthett
skaffa, wthan lägenheten war icke annars ähn forb.d Suen Suenszon
antingen skulle [..] skade, eller giöra. Och efther then
döde sålunda, som förb.lt ähr förbröt frijden, och forlop och
förforde sig på Suen Suensz:, der han elliest hade well kunnatt
blefuit sittandes på sin hest, och warit den skaden förutan,
men Gudh lät honum så hastigt och oförmodandes falla honum
i hender emott sin willia, derföre hafuer heradz nämdn
af sin ringa och enfaldiga förstånd, icke kunna döma dråpa
ren ifrån lifuet, Dråp. B. 2. 6. 12 Cap. Exod. - 21.
Förty thett ähr her för retten bewisat, at forb.d dråparen Suen
Suenszon ähr en ganska endfaldig och redder man, så at han
wthi hele sin lifztidh, aldrig hafuer sagdt du till en me
niska med wredzmodh, wthan dhett bewistes, at nhär dhen
dräpne war i sin welmacht och war wreder, då gijk
förb.d Suen Swenszon, och giömde sigh wndan, hele dagen,
och inthett torde låtha sig see, och hafuer offta ledit orät och
hemgångh af honum, Hafuer och then dödhes hustru
Bengta, her för rätten gifuit sig tilfridz, att dher HKM.
alles wår nådigste konung och herre, will af gunst och nåder
wnna dråparen lifuet, då står hon inthett efther hans lijff,
förty hon bekienner sielf, at han förbröt sigh.
Derföre ähr denne sak wthi all wnderdånighet her ifrån
remitteret och till H.K.M. elskelige rigzrådh, dhee edle och
welborne grefuer och herrer, sampt deras bijsittiare, som den
hogloflige och gunstige hofret bekleda, her om gifua sit nådi
ga och gunstige betenckiande, och sig her på nådeligen forklara,
denne dom ähr wthdragen af domboken och wnder häradz
och mit signet förseglat och wpsendt.
Källa:
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 486 / sid 53 (AID: v49313.b486.s53, NAD: SE/VALA/0382503)
Sunnerbo häradsrätt (GHA) 1627-03-07
Samme dagh kom för rätten Nills Johansonn i Böößallt, fullmyndigh påå sin
egen, och på Ehrlans wägner i misterhullt och tingskiötte Ehrligh man Bråd-
de i Markarydh 1/8 dell af Bösallta gåårdh i markarijdh sochen, och bekienn-
de sigh hafua till betallningh Bekommit rede Päningar 67 ¿ daller.
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 192 / sid 6 (AID: v49319.b192.s6, NAD: SE/VALA/0382503)
Sammedagh kom för rätta, Bengta Anderszdot: i Notalt
och hennes barn, huilckens man Nils Nilsz i Nåtalt, war
ihelslagen, sampt och den dödhes nämbste slecht och bör
damen å fäderne och möderne, nemligen, Suen Larszon
Nils Johansz i Bösalt, den dödesz söskonebarn, den dödesz
söstrer, Bengta i Elinge och Bengta i Tåmmarydh, Nils
Bagge i Hambna, Ingemar i Weneböke. Och anklagade
i rätta en mandråpare Suen Suenszon i Nåtalt, huilcken
wthi näst förleden böneweka, som kallas gångdagarne
1617, om måndagen opå kyrkiowägen, nhär dhe gingo
ifrån Hynderydz kyrkio, ihelstak sin gårdman förb.d
Nils Nilszon i Nåtalt. Och hafuer dråpet sig så till
draget som her eftherfollier. Nu war inthett wit
ne hosz när dråpet skedde, wthan allena Måns Persz
i Nåtalt, huilcken hafuer förb Bengtas söster till
hustru, den och efther flijtig förmaning om sanningen
hafuer giordt sin eed på lagboken, at dråpet i alla
måtto, så tilgijk, som her förmäles. Nemligen at förb.d drå
pare Suen Suenszon och Måns Persz: i Nåtalt, folgdes ådt
på wegen ifrån kyrkan, och wiste af ingen owenskap, då
kom Nils Nilsz: som dräpin blef, ridandes på en hest och
hinthe them, och först talade Nils Nilszon som slagen
blef, till Måns Persz: och sade, der står lijthett hafre i Gun
hult, som skulle hemptas hem, och iagh förde honum dijt, så
må du hempta honum hem igen, då suarade Måns Perszon
dhett kan iagh well giöra, då sade Nils Nilszon yterligare
till Måns Perszon, hui lätt tu kiöra wth mina kalfuar
i går? Tå suarade Måns Perszon iag war inthett hemma i gåår.
och wett inthett huem dina kalfuar wthkyrde, då sade
Nils, om din gosze icke wiste bätter, då motte däkan
weta better. Men däkan skal få ett alle de tusend K:
iag skall slå henne alla omkring, Och Måns Perszon wek
strax af wägen och gijk lijthett afsides der ifrån,
sedan wende sig strax Nils Nilszon till Suen Suenszon, och
sade, ther blef en geet slagen i gård, och iagh hafuer förnum
met din hustru Elin hafuer dhett giordt, då suarade Suen
Suenszon iagh wett ther inthett af, iagh war inthett hemma i nat.
Då suaraade Nils Nilszon i skullen få ett alle de tusend knef
la, för alla dee skielmestycke och tiufuastycke i hafuen
giordt, edre tiufuer och skelmer, jagh skal stijga af
hesten och slosz med edre tiufuer, och skelmer, så dhett
skall höras i heluetit, och strax språng af hesten
wthdrog sin knif, och slog ådt Suen Suenszon, då sade Suen
Suenszon giör well och holt wp, kom ihug dhett ähr wår kyr
kowägh, och gaf sig backlenges twert wth ifrån wägen,
37 fottfiet, och Nils Nilszon folgde efther medh idkelig
styngh, och der togh Suen Suenszon till sin knif, och stak
i redhoga Nils Nilszon ihell, så at han aldrig tala
de ett ordh, och den som drepen blef, och den som
drap ähre samborne söskonebarn.
Nu ähr dråparen Suen Suensz: ofången till suars kommen, och
hafuer begärat konungens leijgd till tingh och ifrån i sit behåld igen,
och hafuer han för rätta bekiendt, at dråpet såledis tilgijk som,
föresk.tt står. Icke kunne heller åklagarna, framföra nogor annor
witne, eij heller hafua dhe till dhett ringaste ordh, protesteradt emott
thett som witnat ähr, wthan moste med sorgh bekienna, at then som
dödhen leedh, war en fulsinnig och heftigh man, så att ingen tor
de honum wthi sin wrede gierna mötha. Och efther
åklagarens begäran, blef detta ährendet, tagit till ransakan
och af häradz nämdn skierskodat efther dhett - 12 Cap. i Dråp. B.
Och efther föregången ransakan witne och skiell, finnes hosz then dödhe
stor skuldh och brott, i dhett han öfuerdadeligen, på kyrko wä
gen öfuerfell sine gårdmän, när han them synthe, der han hade
bordt niuta frijdh, begynnandes först på Måns Persz: och när
han flydde, strax i samme wrede, begaf sig åt Suen Suenszon
och honum medh hastig wrede och mordiske åthäfuor öfuerfell,
kallandes honum tiuf och skielm, hade förferlig och grufue
lig ordh, wthdrog sin knif för ähn, han stegh af hesten, skrij
ade och ropade, så att annadt kyrkofolck, som eftherkommo,
hans skriande och ropande grant hörde, och genast wthi sin
grymhet förfulgde förb.de Suen Suenszon, medh hastig styngh,
och icke wille honum skona, när han badz fhöre, badh honum
wackta sig, at han icke förbröt kyrkiofrijdh, flydde
wndan, och hade gerna warit honum quitt, men dhett kunne inthett
skaffa, wthan lägenheten war icke annars ähn forb.d Suen Suenszon
antingen skulle [..] skade, eller giöra. Och efther then
döde sålunda, som förb.lt ähr förbröt frijden, och forlop och
förforde sig på Suen Suensz:, der han elliest hade well kunnatt
blefuit sittandes på sin hest, och warit den skaden förutan,
men Gudh lät honum så hastigt och oförmodandes falla honum
i hender emott sin willia, derföre hafuer heradz nämdn
af sin ringa och enfaldiga förstånd, icke kunna döma dråpa
ren ifrån lifuet, Dråp. B. 2. 6. 12 Cap. Exod. - 21.
Förty thett ähr her för retten bewisat, at forb.d dråparen Suen
Suenszon ähr en ganska endfaldig och redder man, så at han
wthi hele sin lifztidh, aldrig hafuer sagdt du till en me
niska med wredzmodh, wthan dhett bewistes, at nhär dhen
dräpne war i sin welmacht och war wreder, då gijk
förb.d Suen Swenszon, och giömde sigh wndan, hele dagen,
och inthett torde låtha sig see, och hafuer offta ledit orät och
hemgångh af honum, Hafuer och then dödhes hustru
Bengta, her för rätten gifuit sig tilfridz, att dher HKM.
alles wår nådigste konung och herre, will af gunst och nåder
wnna dråparen lifuet, då står hon inthett efther hans lijff,
förty hon bekienner sielf, at han förbröt sigh.
Derföre ähr denne sak wthi all wnderdånighet her ifrån
remitteret och till H.K.M. elskelige rigzrådh, dhee edle och
welborne grefuer och herrer, sampt deras bijsittiare, som den
hogloflige och gunstige hofret bekleda, her om gifua sit nådi
ga och gunstige betenckiande, och sig her på nådeligen forklara,
denne dom ähr wthdragen af domboken och wnder häradz
och mit signet förseglat och wpsendt.
Källa:
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:5 (1603-1618) Bild 486 / sid 53 (AID: v49313.b486.s53, NAD: SE/VALA/0382503)
Sunnerbo häradsrätt (GHA) 1627-03-07
Samme dagh kom för rätten Nills Johansonn i Böößallt, fullmyndigh påå sin
egen, och på Ehrlans wägner i misterhullt och tingskiötte Ehrligh man Bråd-
de i Markarydh 1/8 dell af Bösallta gåårdh i markarijdh sochen, och bekienn-
de sigh hafua till betallningh Bekommit rede Päningar 67 ¿ daller.
Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län (G) EVIIAAAD:11 (1624-1634) Bild 192 / sid 6 (AID: v49319.b192.s6, NAD: SE/VALA/0382503)