Måns Staffansson
Bonde, nämdeman, kyrkovärd. Blev högst 88 år.
| Född | mellan 1668 och 1670 Fagrasjö, Älmeboda (G)1) | 1668 enligt husförhör, 1670 enligt dödbok |
| Död | 1756-04-22 Fagrasjö, Älmeboda (G)2) | 1756 Maj d 2 begrofs gamla hedersmannen Måns Staffansson i fagrasiö död d 22 april sedan han berömligen lefwat 86 år |
| Begravd | 1756-05-02 Älmeboda (G)2) |
| Vigsel | 1695-07-07 Älmeboda (G)3) | 1695 dn: 7 Trin wigdhes Måns Staphanßon ifr Fagrasiö medh p. Karin Pehrsdr if: Bännkeboda och blefwo i Fagraskö |
1705: Beviljades Måns Staffansson fasta på 1/8 Fagrasjö som han köpt av sin fader gamle nämndeman Staffan i Fagrasjö för 210 daler silvermynt efter köpebrev dat. d. 12 mars 1703 och hans syskon och svågrar bifallit och ratificerat d. 6 april 1703 samt lagbudet och lagståndet etc.
1709:
Uppbud och inteckningar:
1/4 Östergöl av Måns Staffansson Fagrasjö............................................................................. 2 g.
1710: Beviljades Måns Staffansson i Fagrasjö fasta på 1/4 Östergöl som honom av Per Torsson ibm pantsatt är för gjord försträckning efter laut (=tydlig) och lagligen invigelerad obligation under d. 20 juni 1708 a 22 daler silvermynt, havandes även panthavaren sedermera å bemälte debitors vägnar betalt 9 daler silvermynt efter tingsrättens dom till Sven Nilsson i Skuntamåla, nock 3 års resterande skatter. Nämndeman Måns i Gransås betygar bemälta 1/4 icke mer kunna värderas, ej heller hava vederbörande intra fatalia här på något klander gjort utan ofta vemälte 1/4 således eftrer lag förstånden är.
Den 22 maj 1727 hade kyrkoherden Laurentius Rimmius i Älmeboda i sällskap med Måns Staffansson från Fagrasjö ridit till Stenkilsmåla på eftermiddagen och gett den sjuka och sängliggande änkan Kirstin Håkansdotter nattvarden. Eftersom trakten ofta härjats av vargar hade Rimmius tagit med sig bössan och på hemvägen i solnedgången hade de båda tyckt sig skymta en varg i en grandunge. Och sittande på hästen sköt Rimmius ett skott mot vargen, men strax som de red fram till det förmenta bytet upptäckte de att de skjutit på en vallgosse, 13-årige Isak Nilsson från Stenkilsmåla. Och skottet hade träffat så olyckligt med ett hagel i gossens bröst han genast förblödde och avled
Vid den följande rättegången blev den tragiska händelsen av alla vittnen beskriven som skedd av våda och Rimmius får "ett mycket vackert lovord och beröm för dess härliga gåvor, sedlighet och vänliga omgingo med alla sina åhörare". Gossens föräldrar avböjer en gåva på 20 daler smt från Rimmius. Tingsrätten dömer honom att böta 20 marker (= 5 daler), men Göta hovrätt i Jönköping skärper straffet till 50 daler och "stånda en söndag kyrkoplikt, skriftas och avlösas".
Källa: Karl Olin, Älmebodaboken 1977
1709:
Uppbud och inteckningar:
1/4 Östergöl av Måns Staffansson Fagrasjö............................................................................. 2 g.
1710: Beviljades Måns Staffansson i Fagrasjö fasta på 1/4 Östergöl som honom av Per Torsson ibm pantsatt är för gjord försträckning efter laut (=tydlig) och lagligen invigelerad obligation under d. 20 juni 1708 a 22 daler silvermynt, havandes även panthavaren sedermera å bemälte debitors vägnar betalt 9 daler silvermynt efter tingsrättens dom till Sven Nilsson i Skuntamåla, nock 3 års resterande skatter. Nämndeman Måns i Gransås betygar bemälta 1/4 icke mer kunna värderas, ej heller hava vederbörande intra fatalia här på något klander gjort utan ofta vemälte 1/4 således eftrer lag förstånden är.
Den 22 maj 1727 hade kyrkoherden Laurentius Rimmius i Älmeboda i sällskap med Måns Staffansson från Fagrasjö ridit till Stenkilsmåla på eftermiddagen och gett den sjuka och sängliggande änkan Kirstin Håkansdotter nattvarden. Eftersom trakten ofta härjats av vargar hade Rimmius tagit med sig bössan och på hemvägen i solnedgången hade de båda tyckt sig skymta en varg i en grandunge. Och sittande på hästen sköt Rimmius ett skott mot vargen, men strax som de red fram till det förmenta bytet upptäckte de att de skjutit på en vallgosse, 13-årige Isak Nilsson från Stenkilsmåla. Och skottet hade träffat så olyckligt med ett hagel i gossens bröst han genast förblödde och avled
Vid den följande rättegången blev den tragiska händelsen av alla vittnen beskriven som skedd av våda och Rimmius får "ett mycket vackert lovord och beröm för dess härliga gåvor, sedlighet och vänliga omgingo med alla sina åhörare". Gossens föräldrar avböjer en gåva på 20 daler smt från Rimmius. Tingsrätten dömer honom att böta 20 marker (= 5 daler), men Göta hovrätt i Jönköping skärper straffet till 50 daler och "stånda en söndag kyrkoplikt, skriftas och avlösas".
Källa: Karl Olin, Älmebodaboken 1977
- Källor
- 1. Älmeboda AI:3 (1755-1760), sid 259
- 2. Älmeboda B I:2, sid 225
- 3. Älmeboda B I:1, sid 21