Måns Månsson
Bonde. Blev högst 77 år.
Mor: Elin (- 1690)
| Född | mellan 1662 och 1663 Häljanäs, Långasjö (G)1) | 1662 enligt db, 1663 enligt hsf |
| Död | 1739-05-31 Häljanäs, Långasjö (G)1) | 1739 d 31 Maji afled Måns Månßon i Helganähs, och begrofs d 11 junii i kyrkian wid 77 åhr gammal. |
| Begravd | 1739-06-11 Häljanäs, Långasjö (G)1) |
Domboksutdrag via KGFs Databas 2010 och Stig Karlsson:
Måns gav 1/1 1685 2 mark till kyrkan, var då ogift.
Köpte 18/7 1685 2/3 Häljanäs av sin far, Måns, för 400 dr smt.
- Sålde 21/10 1688, tillsammans med Nils Mattisson och Truls Månsson i Fryggestorp, Linneryd, sin hustrus andel i 1/4 Linneryd Sgd, till Nils Gummesson och hans hustru, för tillsammans 80 dr smt. (1.a uppb ST 1700).
Måns tillträdde som kyrkvärd i Långasjö vid sockenstämma 13/11 1690.
- Måns i Häljanäs blev av tjuven Olof Persson bestulen på 10 alnar lärft a 8 öre alnen, 10 dr smt, 54 alnar blaggarn á 2 öre alnen. (E o ting 2/6 1693).
Barnsöl hölls i Häljanäs 13/8 1693 och gästerna här samlade i kollekt till kyrkan in 2 dr, 1 mark, 2 öre smt.
- Sålde 6/9 1696 1/8 Södra Bastanäs, Linneryd till sin svåger, Nils Mattisson i Fryggestorp, Linneryd, för 60 dr smt.
(1.a uppb VT 1698). ( Nils beviljades fasta på 1/4 Södra Bastanäs vid HT 1699. Det anges härvid att han hade ärvt hälften efter sina föräldrar och köpt hälften av Måns Månsson i Häljanäs).
- Per Månsson i Karsamåla (803), Ingel Månsson i Fåglasjö, Vissefjärda, deras far Måns Svensson i Fåglasjö och Måns Månsson i Häljanäs, hade begått edsöresbrott emot rustmästare Göran Frisk, vilket skett hos Måns Nilsson i Häljanäs (614). Rannsakningen insänd till Göta hovrätt. (VT 1699 nr 14).
- Av häradsattests beviljade ersättning för fångeförtäring, framgår att Måns i Fåglasjö, hans två söner och Måns i Häljanäs suttit i fängelse 5 dagar för sitt edsöresbrott. (ST 1699 nr 177).
- Måns i Häljanäs lovade att betala Måns i Råamåla hälften av den mäld som förkommit i hans kvarnhus och blivit borttagen, varvid fick bero. (ST 1699 nr 187).
- Måns Gummesson i Hulta, Linneryd, ådömdes att betala 8 dr smt resterande skuld, enligt obligation 21/11 1693, till Måns Månsson i Häljanäs, jämte 1 dr smt i expenser. (ST 1700 nr 57).
- Måns i Häljanäs, Knut i Fryggestorp, Linneryd och Sven i Vinnamåla, Älmeboda, yrkade att få inlösa Linneryds skattegård från salig Nils Knutssons arvingar. Då de hade lika bördsrätt, men Nils under många år okvalt suttit på gården, avslogs kärandenas talan. (ST 1700 nr 58).
- Nils Gummesson i Linneryd erhöll fasta på 1/2 sk Linneryd Sgd. Detta hade han med sin hustru till hälften ärvt och en 1/4 köpt 21/10 1686 av tre säljare, bland dess Måns Månsson i Häljanäs, för 80 dr smt. En av de andra säljarna var Nils Mattisson, som sannolikt var en bror till Märta. (ST 1702 nr 62).
- Måns stämde sin granne Måns Nilsson (614), för att ha borttagit och brukat kärandens nät. Måns Nilsson försvarade sig med att nätet hängt på hans nätstång och att han av misstag använt detta. Hans lamm misstänktes för övrigt ha kommit in i Måns Månssons fähus. Måns Nilsson hade även på kyrkbacken överfallit Måns Månsson med "elaka tillvitelser" i vittnes närvaro. 20 dr smt vite sattes dessa trätobröder emellan. (HT 1704 nr 96).
- Även nästa mål innehåller ömsesidiga beskyllningar dessa grannar emellan. (HT 1704 nr 97).
- Vid samma ting förliktes Måns Månsson och Jonas Johansson i Långasjö (467) om okvädesord, som Måns riktat mot Jonas. 40 M vite sattes dem emellan. (HT 1704 nr 98).
- Måns tilldömdes 6 dr smt av Ingemundebo rote, för att han tillsläppt en av sina drängar till soldat för roten.
(HT 1704 nr 99).
- Måns Månsson och Måns Nilsson (614) pliktade 12 dr smt, för en osynad nedhuggen ek och ådömdes att fullgöra planteringen. (HT 1713 nr 96).
- Måns Månsson och Måns Nilsson i Häljanäs (614) förliktes inför tinget, med Jöns Håkansson i Allgunås (372), om gärdesgårdar, med mera. (VT 1713 nr 98).
- Måns Månsson instämde Nils Andersson i Bondeskog (Lj 71), för legomålspengar son Nils son Per skulle ha mottagit. Nils betygade med ed, att han icke mottagit eller innehade ett halvöre härav och frikändes från tilltalet. (VT 1713 nr 99).
- Måns Månsson och Måns Nilsson (614) i Häljanäs pliktade för en nedhuggen, osynad ek. (HT 1713 nr 96).
- Sven Månsson i Skarmansmåla, Älmeboda, dömdes att betala Måns Månsson i Häljanäs 11 dr smts oförneklig skuld.
(HT 1714 nr 67).
- Måns instämdes av sin gårdbo, Måns Nilsson (614), för att - emot rättens dom 21/10 1704 - ha överfallit honom med ohöviska åtbörder, samt gjort honom skada genom insläppande av boskap på betet, med mera. En förlikningsskrift upprättad av pastor Klintin 15/7 1716, inlämnades till rätten, med innehåll att alla misshälligheter som hittills varit, skulle vara dödade, mot att svaranden betalade 3 dr smt till Måns Nilsson, samt erlade 5 dr smt till Långasjö kyrka. Den som framdeles skulle på något sätt förbryta sig mot den andre, själv, hans husfolk, hustru eller barn, skulle vara förpliktigad att erlägga 50 dr smts vite. Föreningen konfirmerades av rätten. Erkändes dem i övrigt guds nådiga välsignelse att såsom såta gårdbor betarvar, leva tillsammans. (HT 1716 nr 55).
- Måns instämde Måns Nilsson i Häljanäs (614), med yrkande på ersättning för omkostnader till ordinarie soldaternas utrustning. Då detta 25/1 1717 likviderats av länsman, frikändes Måns Nilsson från tilltalet. Dömdes dock att betala 2 dr smt till Måns Månsson i expenser, för instämmande vid två tidigare ting. (VT 1717 nr 84).
- Enligt kungligt brev från Lund 1717 skulle alla gamla mynttecken inlevereras och bytas ut mot nya nödmynt. Måns inlevererade 12 dr. (Extra ting 27/7 1717).
- 1717 och i början av 1718 hade Måns lutånat 80 dr smt till Ingel Svensson i Lida (353), förmodligen i mynttecken som då stod i samma värde som silverpengar. Vid valborgsmässotid 1719 hade Ingel - utan att ha blivit krävd - återbetalt 70 dr smt i mynttecken till Måns. Trots att mynttecknen då förlorat hälften av sitt värde, och snart skulle komma att helt dras in, tog Måns emot mynttecknen, men insatte dessa mot försäkringssedel för Ingels räkning. Ingel dömdes återta de 70 mynttecknen samt försäkringssedeln och att betala Måns sin skuld - 80 dr smt - i reda penningar. Måns lovade härvid att, om så var möjligt för honom, låta sin fordran kvarstå utan intresse i 6 år från dato. (ST 1720 nr 58).
- Måns hade under vintern 1718 utlånat 60 dr smt i mynttecken till Måns Svensson i Lida (661). Myttecknen hade 1719 upphört att gälla. Måns lät sig övertala, att endast erhålla 40 dr smt, vilket Måns Svensson lovade att betala innan mickelsmäss 1720. Denna förlikning konfirmerades av rätten. (ST 1720 nr 59).
- Jöns Håkansson i Allgunås (372) dömdes att betala 2 dr 20 öre smt, jämte 6 M i expenser, till Måns Månsson (58) och Måns Nilsson (614) i Häljanäs, för att hans svin kommit in på Häljanäs skog och där gjort skada. Förbjöds att insläppa svin på Häljanäs så kallade "bokehult", vid laga plikt och äventyr. (HT 1720 nr 206).
- Föraren Olof Hedman (771) dömdes att betala 10 dr smt till Måns Månsson i Häljanäs, för lån som han enligt obligation
24/9 1718 tagit i mynttecken. (HT 1720 nr 207).
- Länsman jämte två nämndemän förordnades att likvidera tvistigheter mellan Måns Månsson och Måns Nilsson i Häljanäs.. Måns Nilsson skulle ha prejudiserat sin gårdbo, genom att ha byggt på hans tomt; uppröjt körvägar; gjort om humlegård till kålgård och malörtsodlande; samt att ha överskridit ägomärken. Måns Månsson anklagades för att ha tagit äng från Måns Nilsson,; för ohägnad vid en rågbråna; för odugliga gärdesgårdar, med mera. (HT 1720 nr 208).
- Vid HT 1723 förordnade rätten om delning av Häljanäs, mellan Måns Månsson och Måns Nilsson (614), men enligt av lantmätaren Anders Ullström 8/6 1724 lämnad attest, var han på grund av andra förrättningar förhindrad att utföra denna. Uppsköts till sommaren 1725. (HT 1724 nr 156).
- Måns Månsson tilltalade Måns Nilsson i Häljanäs (614), förment liden skada av svin på en rågbråna, samt tillgrepp av råg, med mera. Avslogs. Idel missförstånd och avund. (HT 1724 nr 155).
- Lantmätaren var förhindrad och någon delning kom ej till stånd 1725. Åborna i Häljanäs levde i stor osämja, kiv och trätor. Därför ordinerades länsman Lång med fyra nämndemän att förrätta delning. ((HT 1725 nr 110).
- Den förordnade ägosynen ägde rum 4 och 5/4 1726 och vid ST 1726 erkände de båda trätobröderna att de äntligen var förlikta. Syne- och delningsprotokollet omfattar flera svårtolkade sidor i domboken. (ST 1726 nr 53).
- Förliktes även om skällsord och andra oförrätter. (ST 1726 nr 54).
Inbrott och stöld begicks 1728 hos Måns Månsson i Häljanäs.
- Måns misstänkte och lät gripa soldaten Börje Harman i Flaken (1110) härför. Soldaten dock frifunnen och begärde senare skadestånd av Måns Månsson, vilket dock ej beviljades. (ST 1729 nr 80).
- Måns instämde Sven Ingelsson i Skallebo (111), för 6 dr som Sven å hans vägnar skulle uppta av Måns Persson i Allgunås Ngd (190). Sven befriade sig med ed, att de 6 dr i 24 öres mynttecken han upptagit levererats till Måns i plåtar
(HT 1731 nr 57).
- Rykte hade utkommit efter ett uppbördsmöte i Dångebo, Sandsjö, att ett stycke nedsmält metall skulle härröra från stölden i Häljanäs. Främst misstänkt var Måns Månsson i Tattamåla, Sandsjö, som tidigare, fram till 1728, varit soldat för Ingemundebo rote, med namnet Hellman. Måns Månssons gård i Häljanäs ingick i denna rote. Mycket omfattande rannsakning. Metallklumpen utan värde, troligen nedsmält klockmalm, och alla misstänkta friades. (VT 1732 nr 55 och ST 1732 nr 4).
Måns gav 1/1 1685 2 mark till kyrkan, var då ogift.
Köpte 18/7 1685 2/3 Häljanäs av sin far, Måns, för 400 dr smt.
- Sålde 21/10 1688, tillsammans med Nils Mattisson och Truls Månsson i Fryggestorp, Linneryd, sin hustrus andel i 1/4 Linneryd Sgd, till Nils Gummesson och hans hustru, för tillsammans 80 dr smt. (1.a uppb ST 1700).
Måns tillträdde som kyrkvärd i Långasjö vid sockenstämma 13/11 1690.
- Måns i Häljanäs blev av tjuven Olof Persson bestulen på 10 alnar lärft a 8 öre alnen, 10 dr smt, 54 alnar blaggarn á 2 öre alnen. (E o ting 2/6 1693).
Barnsöl hölls i Häljanäs 13/8 1693 och gästerna här samlade i kollekt till kyrkan in 2 dr, 1 mark, 2 öre smt.
- Sålde 6/9 1696 1/8 Södra Bastanäs, Linneryd till sin svåger, Nils Mattisson i Fryggestorp, Linneryd, för 60 dr smt.
(1.a uppb VT 1698). ( Nils beviljades fasta på 1/4 Södra Bastanäs vid HT 1699. Det anges härvid att han hade ärvt hälften efter sina föräldrar och köpt hälften av Måns Månsson i Häljanäs).
- Per Månsson i Karsamåla (803), Ingel Månsson i Fåglasjö, Vissefjärda, deras far Måns Svensson i Fåglasjö och Måns Månsson i Häljanäs, hade begått edsöresbrott emot rustmästare Göran Frisk, vilket skett hos Måns Nilsson i Häljanäs (614). Rannsakningen insänd till Göta hovrätt. (VT 1699 nr 14).
- Av häradsattests beviljade ersättning för fångeförtäring, framgår att Måns i Fåglasjö, hans två söner och Måns i Häljanäs suttit i fängelse 5 dagar för sitt edsöresbrott. (ST 1699 nr 177).
- Måns i Häljanäs lovade att betala Måns i Råamåla hälften av den mäld som förkommit i hans kvarnhus och blivit borttagen, varvid fick bero. (ST 1699 nr 187).
- Måns Gummesson i Hulta, Linneryd, ådömdes att betala 8 dr smt resterande skuld, enligt obligation 21/11 1693, till Måns Månsson i Häljanäs, jämte 1 dr smt i expenser. (ST 1700 nr 57).
- Måns i Häljanäs, Knut i Fryggestorp, Linneryd och Sven i Vinnamåla, Älmeboda, yrkade att få inlösa Linneryds skattegård från salig Nils Knutssons arvingar. Då de hade lika bördsrätt, men Nils under många år okvalt suttit på gården, avslogs kärandenas talan. (ST 1700 nr 58).
- Nils Gummesson i Linneryd erhöll fasta på 1/2 sk Linneryd Sgd. Detta hade han med sin hustru till hälften ärvt och en 1/4 köpt 21/10 1686 av tre säljare, bland dess Måns Månsson i Häljanäs, för 80 dr smt. En av de andra säljarna var Nils Mattisson, som sannolikt var en bror till Märta. (ST 1702 nr 62).
- Måns stämde sin granne Måns Nilsson (614), för att ha borttagit och brukat kärandens nät. Måns Nilsson försvarade sig med att nätet hängt på hans nätstång och att han av misstag använt detta. Hans lamm misstänktes för övrigt ha kommit in i Måns Månssons fähus. Måns Nilsson hade även på kyrkbacken överfallit Måns Månsson med "elaka tillvitelser" i vittnes närvaro. 20 dr smt vite sattes dessa trätobröder emellan. (HT 1704 nr 96).
- Även nästa mål innehåller ömsesidiga beskyllningar dessa grannar emellan. (HT 1704 nr 97).
- Vid samma ting förliktes Måns Månsson och Jonas Johansson i Långasjö (467) om okvädesord, som Måns riktat mot Jonas. 40 M vite sattes dem emellan. (HT 1704 nr 98).
- Måns tilldömdes 6 dr smt av Ingemundebo rote, för att han tillsläppt en av sina drängar till soldat för roten.
(HT 1704 nr 99).
- Måns Månsson och Måns Nilsson (614) pliktade 12 dr smt, för en osynad nedhuggen ek och ådömdes att fullgöra planteringen. (HT 1713 nr 96).
- Måns Månsson och Måns Nilsson i Häljanäs (614) förliktes inför tinget, med Jöns Håkansson i Allgunås (372), om gärdesgårdar, med mera. (VT 1713 nr 98).
- Måns Månsson instämde Nils Andersson i Bondeskog (Lj 71), för legomålspengar son Nils son Per skulle ha mottagit. Nils betygade med ed, att han icke mottagit eller innehade ett halvöre härav och frikändes från tilltalet. (VT 1713 nr 99).
- Måns Månsson och Måns Nilsson (614) i Häljanäs pliktade för en nedhuggen, osynad ek. (HT 1713 nr 96).
- Sven Månsson i Skarmansmåla, Älmeboda, dömdes att betala Måns Månsson i Häljanäs 11 dr smts oförneklig skuld.
(HT 1714 nr 67).
- Måns instämdes av sin gårdbo, Måns Nilsson (614), för att - emot rättens dom 21/10 1704 - ha överfallit honom med ohöviska åtbörder, samt gjort honom skada genom insläppande av boskap på betet, med mera. En förlikningsskrift upprättad av pastor Klintin 15/7 1716, inlämnades till rätten, med innehåll att alla misshälligheter som hittills varit, skulle vara dödade, mot att svaranden betalade 3 dr smt till Måns Nilsson, samt erlade 5 dr smt till Långasjö kyrka. Den som framdeles skulle på något sätt förbryta sig mot den andre, själv, hans husfolk, hustru eller barn, skulle vara förpliktigad att erlägga 50 dr smts vite. Föreningen konfirmerades av rätten. Erkändes dem i övrigt guds nådiga välsignelse att såsom såta gårdbor betarvar, leva tillsammans. (HT 1716 nr 55).
- Måns instämde Måns Nilsson i Häljanäs (614), med yrkande på ersättning för omkostnader till ordinarie soldaternas utrustning. Då detta 25/1 1717 likviderats av länsman, frikändes Måns Nilsson från tilltalet. Dömdes dock att betala 2 dr smt till Måns Månsson i expenser, för instämmande vid två tidigare ting. (VT 1717 nr 84).
- Enligt kungligt brev från Lund 1717 skulle alla gamla mynttecken inlevereras och bytas ut mot nya nödmynt. Måns inlevererade 12 dr. (Extra ting 27/7 1717).
- 1717 och i början av 1718 hade Måns lutånat 80 dr smt till Ingel Svensson i Lida (353), förmodligen i mynttecken som då stod i samma värde som silverpengar. Vid valborgsmässotid 1719 hade Ingel - utan att ha blivit krävd - återbetalt 70 dr smt i mynttecken till Måns. Trots att mynttecknen då förlorat hälften av sitt värde, och snart skulle komma att helt dras in, tog Måns emot mynttecknen, men insatte dessa mot försäkringssedel för Ingels räkning. Ingel dömdes återta de 70 mynttecknen samt försäkringssedeln och att betala Måns sin skuld - 80 dr smt - i reda penningar. Måns lovade härvid att, om så var möjligt för honom, låta sin fordran kvarstå utan intresse i 6 år från dato. (ST 1720 nr 58).
- Måns hade under vintern 1718 utlånat 60 dr smt i mynttecken till Måns Svensson i Lida (661). Myttecknen hade 1719 upphört att gälla. Måns lät sig övertala, att endast erhålla 40 dr smt, vilket Måns Svensson lovade att betala innan mickelsmäss 1720. Denna förlikning konfirmerades av rätten. (ST 1720 nr 59).
- Jöns Håkansson i Allgunås (372) dömdes att betala 2 dr 20 öre smt, jämte 6 M i expenser, till Måns Månsson (58) och Måns Nilsson (614) i Häljanäs, för att hans svin kommit in på Häljanäs skog och där gjort skada. Förbjöds att insläppa svin på Häljanäs så kallade "bokehult", vid laga plikt och äventyr. (HT 1720 nr 206).
- Föraren Olof Hedman (771) dömdes att betala 10 dr smt till Måns Månsson i Häljanäs, för lån som han enligt obligation
24/9 1718 tagit i mynttecken. (HT 1720 nr 207).
- Länsman jämte två nämndemän förordnades att likvidera tvistigheter mellan Måns Månsson och Måns Nilsson i Häljanäs.. Måns Nilsson skulle ha prejudiserat sin gårdbo, genom att ha byggt på hans tomt; uppröjt körvägar; gjort om humlegård till kålgård och malörtsodlande; samt att ha överskridit ägomärken. Måns Månsson anklagades för att ha tagit äng från Måns Nilsson,; för ohägnad vid en rågbråna; för odugliga gärdesgårdar, med mera. (HT 1720 nr 208).
- Vid HT 1723 förordnade rätten om delning av Häljanäs, mellan Måns Månsson och Måns Nilsson (614), men enligt av lantmätaren Anders Ullström 8/6 1724 lämnad attest, var han på grund av andra förrättningar förhindrad att utföra denna. Uppsköts till sommaren 1725. (HT 1724 nr 156).
- Måns Månsson tilltalade Måns Nilsson i Häljanäs (614), förment liden skada av svin på en rågbråna, samt tillgrepp av råg, med mera. Avslogs. Idel missförstånd och avund. (HT 1724 nr 155).
- Lantmätaren var förhindrad och någon delning kom ej till stånd 1725. Åborna i Häljanäs levde i stor osämja, kiv och trätor. Därför ordinerades länsman Lång med fyra nämndemän att förrätta delning. ((HT 1725 nr 110).
- Den förordnade ägosynen ägde rum 4 och 5/4 1726 och vid ST 1726 erkände de båda trätobröderna att de äntligen var förlikta. Syne- och delningsprotokollet omfattar flera svårtolkade sidor i domboken. (ST 1726 nr 53).
- Förliktes även om skällsord och andra oförrätter. (ST 1726 nr 54).
Inbrott och stöld begicks 1728 hos Måns Månsson i Häljanäs.
- Måns misstänkte och lät gripa soldaten Börje Harman i Flaken (1110) härför. Soldaten dock frifunnen och begärde senare skadestånd av Måns Månsson, vilket dock ej beviljades. (ST 1729 nr 80).
- Måns instämde Sven Ingelsson i Skallebo (111), för 6 dr som Sven å hans vägnar skulle uppta av Måns Persson i Allgunås Ngd (190). Sven befriade sig med ed, att de 6 dr i 24 öres mynttecken han upptagit levererats till Måns i plåtar
(HT 1731 nr 57).
- Rykte hade utkommit efter ett uppbördsmöte i Dångebo, Sandsjö, att ett stycke nedsmält metall skulle härröra från stölden i Häljanäs. Främst misstänkt var Måns Månsson i Tattamåla, Sandsjö, som tidigare, fram till 1728, varit soldat för Ingemundebo rote, med namnet Hellman. Måns Månssons gård i Häljanäs ingick i denna rote. Mycket omfattande rannsakning. Metallklumpen utan värde, troligen nedsmält klockmalm, och alla misstänkta friades. (VT 1732 nr 55 och ST 1732 nr 4).
- Källor
- 1. Långasjö CI:2 (1729-1756), Bild 197 / sid 367 (AID: v30476.b197.s367, NAD: SE/VALA/00234)