Johan von Bardewis och Uxkull
(fm mm mf ff fm mm mf mm mf mf ff ff f och fm mm mf ff fm mm mm fm mf ff ff ff ff f)Riddare.
Mor: Nn av Pskov-Gerzike
| Död | mellan 1288 och 1289 1) |
Herre till Uxküll och Gerzike (kanske även Fickel)
Den 1257 tillsammans med sin fader, andra slottsherren till Uxküll av famlijen Bardewis nämns först med sina förnamn på 1280-talet: det är herr Johann von Uxkull, riddare, som förekommer såsom vittne i september 1288 i spetsen för ärkestiftet. Kronologiskt nämns han redan 1281 och 1287 i anslutning till invationen av de hedniska litauerna i Livland.
Enligt Hermann von Warteberge skall nämligen den av ordernsbröderna först 1277 uppbygda Ordernsburg Dünarburg blivit förstört år 1281 och "riddaren Herren Johann von Uxkull från hedningarna skulle befrias, eftersom denna av Litauerna hade fångars på borgen Gerzeke". Några år senda, i mars 1287, vid ett anfall av hedningarna ända in till Uxküll anges troligen samma Johann von Uxküll som tapper försvarare av borgen i den på rimm skrivna livländska krönikan:
"ein ritter ûf der burge was
der namen ich hie vore las:
Ickeskule was sie genant,
der tet dem meistere bekant,
wô er den vienden solde nach..."
Som ovan nämnt var han ännu i livet i september 1288, i september följande år var han emellertid död, då omnämns 1289 29/9 i Rigas skuldbok "Domina Alheydis de Ykescule et Johannes et Willekinus de Bardewisch communi manu", - uppenbarligen hans änka tillsammans med sina söner som dock nämns med det gamla släktnamnet.
Källa: Taube, Michail Aleksandrovic, Die von Uxkull, Berlin, 1930-1955, del 2, sida 27-30
Se även Skoklostersamlingen, , SE/RA/720795/I/01/001/In folio/E 8722 (N:o 92), bildid: R0000812_00269
Den 1257 tillsammans med sin fader, andra slottsherren till Uxküll av famlijen Bardewis nämns först med sina förnamn på 1280-talet: det är herr Johann von Uxkull, riddare, som förekommer såsom vittne i september 1288 i spetsen för ärkestiftet. Kronologiskt nämns han redan 1281 och 1287 i anslutning till invationen av de hedniska litauerna i Livland.
Enligt Hermann von Warteberge skall nämligen den av ordernsbröderna först 1277 uppbygda Ordernsburg Dünarburg blivit förstört år 1281 och "riddaren Herren Johann von Uxkull från hedningarna skulle befrias, eftersom denna av Litauerna hade fångars på borgen Gerzeke". Några år senda, i mars 1287, vid ett anfall av hedningarna ända in till Uxküll anges troligen samma Johann von Uxküll som tapper försvarare av borgen i den på rimm skrivna livländska krönikan:
"ein ritter ûf der burge was
der namen ich hie vore las:
Ickeskule was sie genant,
der tet dem meistere bekant,
wô er den vienden solde nach..."
Som ovan nämnt var han ännu i livet i september 1288, i september följande år var han emellertid död, då omnämns 1289 29/9 i Rigas skuldbok "Domina Alheydis de Ykescule et Johannes et Willekinus de Bardewisch communi manu", - uppenbarligen hans änka tillsammans med sina söner som dock nämns med det gamla släktnamnet.
Källa: Taube, Michail Aleksandrovic, Die von Uxkull, Berlin, 1930-1955, del 2, sida 27-30
Se även Skoklostersamlingen, , SE/RA/720795/I/01/001/In folio/E 8722 (N:o 92), bildid: R0000812_00269
- Källor
- 1. Genealogische Geschichte des uradeligen Geschlechts der Herren, Freiherren und Grafen von Uxkull, 1229-1929 del 2, sid 27-30Författare: Taube, Michail AleksandrovicPublikation: Tallin:1936