Henrik Hansson

Far: Hans Henriksson (~1632 - 1716)

Mor: Sissa Trulsdotter (~1630 - 1698)

Mtl 1694, Södervidinge
Klockare Hendrich Hansson (ogift)


Källa: Mantalslängder 1642-1820, Mantalslängder 1642-1820 Malmöhus län, SE/RA/55203/55203.12/25 (1694), bildid: A0005474_00020


Consistorii ecclesiastici protokoll 1697 15/7, ¿. 24, Domkapitlets i Lund arkiv, vol. AI:3.
Korrsponderas herr prosten Hofverberg med magister Achtschilling om klockaren Henrik Hansson i Asmundtorp.


Källa: Markus Gunshaga




Katekismilängd 1719
Klåckaren Hindrick Hansß:
hust: Kijrstina Pärsdott:
dott: Sÿßella
pig: Ollu
Johanna
son: Hans


Källa: Asmundtorp Kat:1 (1696-1719) Bild 29 / sid 53 (AID: v115962.b29.s53, NAD: SE/LLA/13012)


Consistorii ecclesiastici protokoll 1719 7/8, ¿ 1; Domkapitlets i Lund arkiv, vol. AI:8.


Hölls konsistorium i biskopens närvaro, samt professorer consistorialer B. Humerus och M. Hegardt. Efter drottningens brev dat. Karlberg 1719 9/6 befaller att alla präster som något ämbete i stiftet bekläder, samt kyrko- och skolbetjkänter infordra deras skriftliga huldhets- och trohetsed till drottningen. Har konsistorium i samma med prästerskapet i Torna, Bara, Rönneberga och Harjagers samt Onsjö härader kommunicerat, med antydande till denna dag sig i domkapitlet infinna, med kaplanerna och klockarna i alla kyrkor. Sist inkallades klockarna, bland annat Henrik Hansson från Asmundtorp.


Källa: Markus Gunshaga


Domkapitlets i Lund arkiv, vol. FIIf:51 Exhib. 1725 3/11, ¿. 6 (Consistorii ecclesiastici protokoll saknas 1720-1729):


Brev från kyrkoherden Petrus Qviding, daterat Landskrona 1725 25/10: Utom detta har jag ödmjukst bord berätta, hurusom vid pastoratet Asmundtorp och Tofta, som under Landskrona lagt är, finnes en gammal klockare vid namn Henrik Hansson, ¿hwilken är aldeles odugelig till att förestå Klockare-Tiensten, så att han hwarken till Församblingens nytta och nöje kan förrätta sången, eller underwijsa Ungdomen i deras Christendoms stycken, samt i ackt taga hwad annat, som fordras af en Klockare, sådan hans oförmögenhet, har Jag icke förspordt eller funnit wara kommen af fyllerij eller annat lijderligit lefwerne, hwarföre Jag hafft medymkan med honom, så att både Jag sielf och mina Comministri hafft stort beswär för att wackta sig och fullgiöra under Gudztiensten det som borde fullgiöras, och Klockaren tillkom att ärindra om; Men som nu swagheten i synnerhet till minnet dag från dag så tilltager, så att han icke kan påminna sig det ringaste, som i samma stund blifwer honom tillsagdt och befalt, åhörarne äfwenwähl beswärat sig deröfwer, att när de begärt anteckning af siuka, för h:ka skulle bedjas på Predikestohlen, eller ock contrahenter för hwilka skulle afkunnas till äcktenskap, med annat mera, som förekomma kan, så blijr allt efftersatt förmedelst klockarens glömska¿. Så har jag varit nödsakat till att både i enrum och i dess anförvanters närvaro föreställa honom att församlingarna borde förses med en annan klockare, efter han själv är så oförmögen; han har och tillstått sin oförmögenhet, och låtit det vara hans begäran, att få en annan person sig till hjälp, hans anförvanter hava och tillika med honom anmodat mig om att vara honom behjälplig till en person, med vilken han kunder umgås. Om allt detta har jag varit bekymmersam, och tillställt honom en bekväm ung person benämnd Aved, en hattmakares son här i staden, som gått här i skolan, ¿och eljest har ifrån kyrckjoherden i Hörby ett wackert attestatum för sitt förhållande under den tijden, han klockaren därstädes war till hjelp uti dess siukdom¿. Den senare personen har han alldeles förkastat, fast min mening var såsom och anförvanternas åstundan, att dottern med honom kunde bliva försörjd i lägenheten, och fadern hos dem hava sitt uppehälle. Jag hade också anstaltat, att denna unga personen skulle bli på ett prov i hans hus och förrätta klockarertjänsten endast för underhåll av mat och dricka; men allt har han förnekat, och således drivit honom ifrån sig. Sedan har jag vist med honom den saktmodighet, att jag tillställt honom en annan person vid namn Daniel Wulf, som varit korpral vid Månstorps kompani, och därifrån haft med sig ett vacker avsked, samt bevis om sitt goda förhållande och är en prästson av Västerås stift, som väl kan skriva och räkna, och läsa för barn, med samma person har jag velat att den gamle klockaren skolat kontrahera, så att han kunde njuta den ena socknen, och Daniel Wulf den andra till sitt underhåll, förmodandes att han därtill skolat låta sig bekväma, och på nåt sätt vinna av min saktmodighet med honom; men som han till intet dera visar sig benägen, församlingarna den ena gången efter den andra ock bekväma sig över hans försummelse både med deras barns information, och annat som förbemält är, jag och med mina komministrar finna därav finna stor svårhet, så är min begäran att biskopen och konsistorium behagade tillåta mig, att få i tvenne av mina kontraktisters och några av åhörarnas närvaro hålla en rannsakning om detta målet, och sedan inkomma med vår berättelse om alla omständigheter, jämväl när den gamle klockarens oförmögenhet och försummelse i dess tjänst, bliver på sådant sätt bevislig, jag då måtte få Daniel Wulf med fullm. försedder, och till klockarelägenheten befordrade, emot försäkran att jag i alla delar skall förfoga den anstalt, att ingen över mig med skäl ska kunna klaga.


Källa: Markus Gunshaga


Henrik Hansson till biskopen, dat. Asmundtorp 1741 17/7; LDA, vol. FIIe:18, akt. nr 24 (LLA).
Såsom min prost Burmark i Landskrona har nu på min ålderdom sig företagit, att intaga en annan olärd man på lilla klockarelönen som jag åtnjutit i socknarna Asmundtorp och Tofta, ¿och som iag der wid troligen upwachtad så wäll med ungdomens information; som i kiörckiorna med siungande; så at iag wet ingen hafwer på mig något med rätta at klaga. Och wil nu taga den ena socknen ifrån mig som iag utij Bor; och dett fallandes mig ganska swårt at mista Brödet uppå mine gamle ålders dagar; samt mitt huus som iag upbygdt; Herren den högste wet bäst hwad iag fattige man hafwer utstådt med upwacktning wid 6. Propstar tid; och 9. Capilaner; des utan eij haft något Klåckare Boll; och ingen huus platz, utan nåst boo på rusthåls hemman¿. Jag haft stora stora inkvarteringar så med danska som svenska, av orsaken där bodde ingen präst i prästgården, utan jag måst utstå hela bördan, därför är jag nu krokot och låtar[?] och har varit klockare vid församlingarna uti 46 års tid, nu havandes jag ingen annan utväg utan jag hänflyr med ödmjukt troinnerlig heta tårar inför min fader och mina förmän täcktes mig förhjälpa att få behålla det brödet så länge jag hälsan har och det förestå kan. Utslag: kommuniceras med prosten Eric Burmarck, som med första ville häröver sin förklaring till konsistorium insända.


Källa: Markus Gunshaga


Consistorii ecclesiastici protokoll 1741 29/7, ¿. 11, Domkapitlets i Lund arkiv, vol. AI:18, opag.
Klockaren i Asmundtorp Henrik Hansson besvärar sig hurusom prosten och kyrkoherden Eric Burmarck vill nu intaga en annan till klockarelägenhetens därstädes förestående och dela lönen med honom samt behålla den största socknen, där han likväl uti 46 års tid så förestått och än förestår sin klockaresyssla att ingen med skäl kan ha orsak, fördenskull att konsistorium ville bibehålla honom vid lägenheten så länge gud honom hälsan och krafter varder förlänandes, på det han uti sin höga ålderdom ej må komma att med de sina lida brist på nödtortftigt uppehälle. Resol. kommuniceras med prosten och kyrkoherden Eric Burcmarck, att häröver till konsistorium insända sin förklaring.


Källa: Markus Gunshaga




Rushållsförändringar 1742-03-24


Asmuntorp, klockaren
Hindrik Hanßon lämnat
denna sin andel till drän-
gen Anders Pärß emot
30 Dr smt wisar Contract
af d: 10 8br 1740. Stält i bor-
gen för sig Swen Swåger-
son och Hindrik Giörenß
betalt krigz manshus pg:r
3: 16 öre


Källa: Malmöhus läns landskontor (del 2) GIab:1 (1733-1742) Bild 312 (AID: v98912.b312, NAD: SE/LLA/10899-2)