Eilert Jönsson Wass
Blev 50 år.
| Född | 1728-10-24 Skanör (M)1) | |
| Död | 1779-03-13 Skanör (M)2) | Den 17 Martii om aftonen kl:n 6 blef i tyst= och stillhet begrafwen Borgaren Eilert Wats, hwilken den 13 förutgången, i ÿrsle och hufwudswaghet med rep uphängt sig sielf på winden i sit egit hus. han war 50 1/2 år gammal |
År 1779 den 15 Martii nerwa-
rande herr Borgmästaren
Dela Rose, Rådmännen Behrling
Sören Hansson och Lars Grise
samt i Rm:s Stehns ställe Bor-
garen Olof Svensson
81. Borgaren Olof Persson företrädde och
anmälte för Rådstufwu Rätten them be-
dröfweliga händelse som sig tildragit
med deß Swåger Enklingen Eilert Jönsson
Wass, i det han efter någre dagars ut-
stånden siukdomm, åfwanblifwit så swag
till sina sinnen, at har förleden Lördag
den 13 dennes om morgonen bittida, gåt
utur sin säng, uppå loftet och där förr-
tagit sig det oråd at sielf sig lifwet
afhända thermed at han sig under hane-
Bielken, hwarest han till allas bestyrt-
ning, några timmar derefter utaf
åtskilliga tillkallade personer funnits död.
Wid tillfrågan om Eilert såsom
änkling intet haft tienste folck i
gården, som honom från en sådan
olycka kunnat wärja? Swaras at han
utom sina egna twenne små döttrar,
intet hade någon annan i gården ¿
än en gammal hustru benemd Gesa
från Kjempinge, hwilken först ditkom-
mit aftonen förrän olyckan timmade
och kunde således intet hafwa någon sär-
deles kundskap, hwarken om hans inwär-
tes eller utwärtes tillstånd.
Till utrönande huruwida någon åkom-
ma eller tecken till annan handa
wärckan på dess döda kropp woro syn-
lig, då den han sig sielf tillfogat,
anmodades herr Rådmannen Behrling
och Borgaren Ola Svensson, at til-
lika med Wacktmestaren sådant ef-
terse hwilka vid återkomsten derif:
berättade, at på deß kropp eij fants
minsta åkomma, hwarcken med blå-
nad eller sår, icke heller bemärcktes
han på något sätt swullen, utan war
allenast om halsen synligt märke
efter strecket, hwarmed han sig hängdt.
Bör at nu blifwa underrättad hurwida
Eilert Jönsson Wass med sundt förnuft och
willja lagt handen wid sig siälf och dy
medelst blifwit sig afhändt, företal-
lades då af Olof Pehrsson åberopade
Personer Borgaren Jöns Larsson och
Enkan Elna Hammar, hwilka han ba-
ijärte få Edeligen afhörda, och der-
före nu framstodo samt efter af-
lagt Ed och medfången föreställning
om Edens wickt berättade hwar
för sig särskillt:
1:o Jöns Larsson at han, som ofta umgåts
med Eilert Wass, och besökt ho-
nom sidstl: Onsdagz-afton den 10 dennes,
då han funnit honom mycket swag
till hälsan, så at han med största möda
kunnat wattna sina hästar, och war
wittnet tillsport honom, om han då
waro mycket dålig, swarade han
ja gud nåde mig så sant, gifwa Gud
wår herre snart wille taga mig.
Dagen derpå wid middagstiden
war wittnet åter hos honom, då det
befant hans siukdom så
tilltagande, at enär han upslag
utur sängen, winglade han än
hit än thit, at han inte kunde
styra hwarcken fötter eller kropp
hwarföre han förfogade sig genast
till sängs igien med många siuck-
ningar och sin förra önskan at
Gud snart willa taga honom.
Wittnet kan således med full sanning
säga, att han warit mycket siuk och
swag. Afträdde.
2:o Elna Hammar berättade at hon Torsdags
morgon den 11 dennes funnit Eilert
Wass så siuklig under det han warit
uti gården och skolat anse sina
Creatur, at han ingenting kunnat
uträtta; utan har han genast måst
gå till sängs; och har wittnet för den
skull blifwit anmodad, at om efter-
middagen hielpa hans små flickor at
wattna och ryckta Creaturen, som
ock skiedt, då wittnet eij allenast
ögonskienligen såg Eilert hela dagen
sängliggande bak Kakellungnen _
framstupa med ansektet ned i Säng-
kläderna, utan ock förmärckte ho-
nom wara häfftigt siuk, under
det han mycket siukat och ro-
pat om förlößning.
Afträdde.
At närmare utröna Eilerts swa-
ga tillstånd, förhördes äfven hans
yngsta dotter Petronella, som be-
rättar at hennes fader nu på på sid-
stone warit mycket siuk och liksom
gåt uti yra, samt på åtta dagars
tid ingenting ätit merän en gång
då han fåt äggaröra, hwilken han
spillt längz bordet, liksom ett Barn.
Uppå RådstufwuRättens anmodan
har Pastoren Ärewördiga och höglärde
herr Frost, om Eilert Eilert Jönssons Chris-
stendoms kundskap och förda lefnads
wandell aflämnat deß skifteliga witt-
nesbörd, utaf fölljande innehåll:
Uppå Lofl: Magistratens här i Sta-
den begäran, warder fölljande aflämnat
angående för detta Borgaren Eilert
Wats, hwilken i föregår morgon den 13de
sidstledna funnits hängande död på loftet
hemma uti sitt hus: att han i sitt all-
menna lefnads-sätt har kunnat haf-
wa sina Stora fall och swagheter; dock
hafwa deßa icke warit annorlunda
än sådana, som ofta kunna falla uppå
många under uti ¿thetta synda-
elände stadde. På Christendomens
kunskapen har han för egen dehl
icke haft någon brist; har och med
sin Sahliga hustrus tilhielp, hwilken
i sanning warit en god Christen,
gerna bidragit thertill, at ock
Barnen theri måtte läras och
underwisas.
Tå jag den 24 Januari sidstledna, sam-
ma dag han sist begick then heliga
nattwarden, särskilt talade med
honom yttrade han många wac-
kra bättrings-ord och kan
i sanning säga, at detta samtal icke
aflopp utan innerlig hiertans rörellse
och tårar på ömse sidor. Skanör d 15:
Mart: 1779.
Lars Frost
Som Således ingen närmare upp-
lysning stod till at ärhålla, så under
stälte Olof Persson, huru med Eilert
Jönssons andelösa Kropp och deß begraf-
ning må förfaras: theröfwer Råd-
stufwu Rätten efter behöregt öfwer
wägande fant skiäligt, låta af-
säga följande
Utslag!
Wid then undersökning, som i
dag blifwit hållen öfwer siuckligen
Eilert Jönsson Wass, hwilcken sig
sielf lifwet afhändt, och den 13 dennas
om morgonen, sig på sin vind upp-
hängdt, finner Rådstufwu Rätten så
wäl af Borgaren Jöns Larsson som
hustru Elna Hammars aflämnade
Edel:a berättelser; huru the funnit
Berörde Eilert Wass, den 10,11 och 12te
dennes mestadels sängliggande gan-
ska swag och så utmattad, at han snart
farit till en, snart till en annan
sida; hwarförutan theß omyndiga
dotter Petronella berättad, at han
warit sådan samfälte åtta dagar
och under samma tid ingen mat
förtärdt, mer än en gång litet ägga-
röra, hwilken han likwäl längz
bordet utspildt: och som under et
sådan deß sikdom sinnes-swaghet
äfwen rätteligen kunnat tillkommit
hwilket så mycket mer än at för-
moda, som deß Själasörgare äre-
wördiga och höglärde herr Pastor
Frost, om deß lefnad, Christendoms-
kundskap och wattring-tårar
wid sista nattwards gång, godt
wittnesbörd lämnadt; ty kan
Rådstufwu Rätten ej annat än tro,
det denna deß wåldsamma åtgiärd
å deß kropp wärckeligen skiedt under
sinnes swaghet, och pröfwar därför
till föllje af 13 Cap: 1¿ MißgierningsBal[ken]
för rättvist det må hans kropp af annat
folck handteras och begrafas, dock
i stillhet, och på sitt Kongl: Mayst:s Nåd:
Förordning den 27 october 1725 och förkla-
ringen därå den 4 augusti 1727: föreskrifwer
så at wid dess Jordfästning, ingen Process
eller några flera få brukas, än oum-
gängeliga Bärare, och det allt utan
ringning med kyrkans klockor så
kärt deß släcktningar will vara att
undgå then plickt högst åberopade Kongl
Förordningen utstakar.
Källa: Skanör med Falsterbos rådhusrätt och magistrat AIa:8 (1778-1780) Bild 1600 (AID: v467752.b1600, NAD: SE/LLA/10191)
rande herr Borgmästaren
Dela Rose, Rådmännen Behrling
Sören Hansson och Lars Grise
samt i Rm:s Stehns ställe Bor-
garen Olof Svensson
81. Borgaren Olof Persson företrädde och
anmälte för Rådstufwu Rätten them be-
dröfweliga händelse som sig tildragit
med deß Swåger Enklingen Eilert Jönsson
Wass, i det han efter någre dagars ut-
stånden siukdomm, åfwanblifwit så swag
till sina sinnen, at har förleden Lördag
den 13 dennes om morgonen bittida, gåt
utur sin säng, uppå loftet och där förr-
tagit sig det oråd at sielf sig lifwet
afhända thermed at han sig under hane-
Bielken, hwarest han till allas bestyrt-
ning, några timmar derefter utaf
åtskilliga tillkallade personer funnits död.
Wid tillfrågan om Eilert såsom
änkling intet haft tienste folck i
gården, som honom från en sådan
olycka kunnat wärja? Swaras at han
utom sina egna twenne små döttrar,
intet hade någon annan i gården ¿
än en gammal hustru benemd Gesa
från Kjempinge, hwilken först ditkom-
mit aftonen förrän olyckan timmade
och kunde således intet hafwa någon sär-
deles kundskap, hwarken om hans inwär-
tes eller utwärtes tillstånd.
Till utrönande huruwida någon åkom-
ma eller tecken till annan handa
wärckan på dess döda kropp woro syn-
lig, då den han sig sielf tillfogat,
anmodades herr Rådmannen Behrling
och Borgaren Ola Svensson, at til-
lika med Wacktmestaren sådant ef-
terse hwilka vid återkomsten derif:
berättade, at på deß kropp eij fants
minsta åkomma, hwarcken med blå-
nad eller sår, icke heller bemärcktes
han på något sätt swullen, utan war
allenast om halsen synligt märke
efter strecket, hwarmed han sig hängdt.
Bör at nu blifwa underrättad hurwida
Eilert Jönsson Wass med sundt förnuft och
willja lagt handen wid sig siälf och dy
medelst blifwit sig afhändt, företal-
lades då af Olof Pehrsson åberopade
Personer Borgaren Jöns Larsson och
Enkan Elna Hammar, hwilka han ba-
ijärte få Edeligen afhörda, och der-
före nu framstodo samt efter af-
lagt Ed och medfången föreställning
om Edens wickt berättade hwar
för sig särskillt:
1:o Jöns Larsson at han, som ofta umgåts
med Eilert Wass, och besökt ho-
nom sidstl: Onsdagz-afton den 10 dennes,
då han funnit honom mycket swag
till hälsan, så at han med största möda
kunnat wattna sina hästar, och war
wittnet tillsport honom, om han då
waro mycket dålig, swarade han
ja gud nåde mig så sant, gifwa Gud
wår herre snart wille taga mig.
Dagen derpå wid middagstiden
war wittnet åter hos honom, då det
befant hans siukdom så
tilltagande, at enär han upslag
utur sängen, winglade han än
hit än thit, at han inte kunde
styra hwarcken fötter eller kropp
hwarföre han förfogade sig genast
till sängs igien med många siuck-
ningar och sin förra önskan at
Gud snart willa taga honom.
Wittnet kan således med full sanning
säga, att han warit mycket siuk och
swag. Afträdde.
2:o Elna Hammar berättade at hon Torsdags
morgon den 11 dennes funnit Eilert
Wass så siuklig under det han warit
uti gården och skolat anse sina
Creatur, at han ingenting kunnat
uträtta; utan har han genast måst
gå till sängs; och har wittnet för den
skull blifwit anmodad, at om efter-
middagen hielpa hans små flickor at
wattna och ryckta Creaturen, som
ock skiedt, då wittnet eij allenast
ögonskienligen såg Eilert hela dagen
sängliggande bak Kakellungnen _
framstupa med ansektet ned i Säng-
kläderna, utan ock förmärckte ho-
nom wara häfftigt siuk, under
det han mycket siukat och ro-
pat om förlößning.
Afträdde.
At närmare utröna Eilerts swa-
ga tillstånd, förhördes äfven hans
yngsta dotter Petronella, som be-
rättar at hennes fader nu på på sid-
stone warit mycket siuk och liksom
gåt uti yra, samt på åtta dagars
tid ingenting ätit merän en gång
då han fåt äggaröra, hwilken han
spillt längz bordet, liksom ett Barn.
Uppå RådstufwuRättens anmodan
har Pastoren Ärewördiga och höglärde
herr Frost, om Eilert Eilert Jönssons Chris-
stendoms kundskap och förda lefnads
wandell aflämnat deß skifteliga witt-
nesbörd, utaf fölljande innehåll:
Uppå Lofl: Magistratens här i Sta-
den begäran, warder fölljande aflämnat
angående för detta Borgaren Eilert
Wats, hwilken i föregår morgon den 13de
sidstledna funnits hängande död på loftet
hemma uti sitt hus: att han i sitt all-
menna lefnads-sätt har kunnat haf-
wa sina Stora fall och swagheter; dock
hafwa deßa icke warit annorlunda
än sådana, som ofta kunna falla uppå
många under uti ¿thetta synda-
elände stadde. På Christendomens
kunskapen har han för egen dehl
icke haft någon brist; har och med
sin Sahliga hustrus tilhielp, hwilken
i sanning warit en god Christen,
gerna bidragit thertill, at ock
Barnen theri måtte läras och
underwisas.
Tå jag den 24 Januari sidstledna, sam-
ma dag han sist begick then heliga
nattwarden, särskilt talade med
honom yttrade han många wac-
kra bättrings-ord och kan
i sanning säga, at detta samtal icke
aflopp utan innerlig hiertans rörellse
och tårar på ömse sidor. Skanör d 15:
Mart: 1779.
Lars Frost
Som Således ingen närmare upp-
lysning stod till at ärhålla, så under
stälte Olof Persson, huru med Eilert
Jönssons andelösa Kropp och deß begraf-
ning må förfaras: theröfwer Råd-
stufwu Rätten efter behöregt öfwer
wägande fant skiäligt, låta af-
säga följande
Utslag!
Wid then undersökning, som i
dag blifwit hållen öfwer siuckligen
Eilert Jönsson Wass, hwilcken sig
sielf lifwet afhändt, och den 13 dennas
om morgonen, sig på sin vind upp-
hängdt, finner Rådstufwu Rätten så
wäl af Borgaren Jöns Larsson som
hustru Elna Hammars aflämnade
Edel:a berättelser; huru the funnit
Berörde Eilert Wass, den 10,11 och 12te
dennes mestadels sängliggande gan-
ska swag och så utmattad, at han snart
farit till en, snart till en annan
sida; hwarförutan theß omyndiga
dotter Petronella berättad, at han
warit sådan samfälte åtta dagar
och under samma tid ingen mat
förtärdt, mer än en gång litet ägga-
röra, hwilken han likwäl längz
bordet utspildt: och som under et
sådan deß sikdom sinnes-swaghet
äfwen rätteligen kunnat tillkommit
hwilket så mycket mer än at för-
moda, som deß Själasörgare äre-
wördiga och höglärde herr Pastor
Frost, om deß lefnad, Christendoms-
kundskap och wattring-tårar
wid sista nattwards gång, godt
wittnesbörd lämnadt; ty kan
Rådstufwu Rätten ej annat än tro,
det denna deß wåldsamma åtgiärd
å deß kropp wärckeligen skiedt under
sinnes swaghet, och pröfwar därför
till föllje af 13 Cap: 1¿ MißgierningsBal[ken]
för rättvist det må hans kropp af annat
folck handteras och begrafas, dock
i stillhet, och på sitt Kongl: Mayst:s Nåd:
Förordning den 27 october 1725 och förkla-
ringen därå den 4 augusti 1727: föreskrifwer
så at wid dess Jordfästning, ingen Process
eller några flera få brukas, än oum-
gängeliga Bärare, och det allt utan
ringning med kyrkans klockor så
kärt deß släcktningar will vara att
undgå then plickt högst åberopade Kongl
Förordningen utstakar.
Källa: Skanör med Falsterbos rådhusrätt och magistrat AIa:8 (1778-1780) Bild 1600 (AID: v467752.b1600, NAD: SE/LLA/10191)
- Källor
- 1. Skanör CI:5, sid 10
- 2. Skanör CI:4 (1763-1822), Bild 155 / sid 261 (AID: v111687.b155.s261, NAD: SE/LLA/13340)