Christian Michaelsson Wittenberg

(fm fm mm fm f)

Volontär och kanonjär vid sjöartilleriet. Blev högst 70 år.

Född	mellan 1741 och 1745 Rastenburgische Kreis, Ostpreussen^{1) 2)}
Bosatt	cirka 1779 Söndraby, Oppmanna (L)³⁾
Dombok	1794-06-16 ¹⁾	Then 16 Junii 1794. No 65 S:D: under thet domhafwan- den warit syßelsatt med Laga Sommar Tingen uti Albo och Gjerts härader, har herr assessoren och KronoBefallnings- mannen ädel och högaktad Sven Riseberg uti then 24 sistled- na maji aflåten och then 26 til domhafwanden ankom- men skrifwelse, öfwer in- sändt en från kronoLäns- mannen wälacktad Pehr Abraham Bergman til bemälta herr assesor och Kronobefall- ningsmannen inlupen ord ifrån ord så lydandes Rapport. Sedan Söndraby Byamän skrifteligen genom herr Landsfiscalen Kihlgren thes mig i dag annmält det afsk[edade] volontairen Christian Wittenberg förl[eden] gårdag skola hafwit det hiskel[iga] oråd för sig att itända sitt [eget?] boende hus wid Byens södra ände, har jag tillika med herr Probsten Schewerins, herr Lands- fiscalen Kihlgren och fierdingzmannen Nils Troeds[son] jemte åtskilliga af Byamännen mig på stället i dag instämbdt, och befunnit, det eld warit ut- lagd så wäl i stugan uth norra och södra bän- karna som uthom i härbergshuset, loge golfwet och får huset, h:tet dock genom Byamännens tillkommande och heilp blef genast dämpad På tillfrågan nekar wäl Wittenberg sig här ej hafwa någon del, utan på skyller en så kallad Tattare kärring, som skolat warit inne något förut, men hwartill dock icke någon anledning kan gifwas, utan sedan han hela förmiddagen sidst[ledna] gårdag hållit äro sedan med sin hustru, och han war utgången till fi- skaren Sven Trulssons hustru som nyligen fådt barn, och där warit en knapp timme, kommo des egna barn, springandes till henne och skriade det elden war lös hemma i huset, då hon genast sprang hem och sökte med watten att släcka det i stu- gan och bänkarna begynte elden, hwarefter åboen Trued Nilson, som skulle köra ut åt wä- gen, kom till och då han såg tillställningen sprang genast hem som ålderman och tutade i hor- net hwar efter folk ankommo och på alla ställo- nen uthsläckte det itände. Wittenbergs hu- stru berättar, då hon ingick till Sven Trulssons hustru, låg mannen i sängen, och som hon tyckte sof, hwarför hon då igenlåste dörre- n och tog nycklarna ut, då icke någon an- nan än mannen war hemma, ty Barnen gingo utan för på gatan. J anledning af alt detta, och på flera Wittenbergs otidiga utlåtelser med flera sannolika omständighe- ter, hwarom wittnesmålen af åtskilliga presen- terade kunna vid ???? ??? mig up- lysa, jag sedt mig förrelåten honom nu föra till fånge huset, och detta hos herr assesoren ödmiukel: berätta; i ???? bedes antingen något Extra Ting här??? skall ???as, eller härmer till senast på? fallande ordinarie Tinget skall hafwas näst???, på det alla nådiga wittnen där? kunna bligfwa instellade. Söndraby 23 Martij 1794 Bergman J anledning häraf hade til ransaknings anställande thenna dag blifvit utsatt; och blef Wittenberg, från Christianstads Slotts häkte utsänd, nu i närwaro af kro- nolänsman Bergman, för Rätta stäld, medelmåttig til wäxten, efter utsende, af god kroppsstyrka, berättandes, up- på tjenliga föreställningar, at bekienna sanningen sig wara 53 år gammal, född i Rasteburg uti Präussen, tjent såsom husar under sista Pommerska kriget, Therifrån han kommit hit till Swerige och här blifwit antagen til Soldat wid Konungens wärfwade Rege- mente, hwarest han tjent i 6 år och sedermera i 14 år wid volontaire Regementet i Carlscrona, hwar- ifrån han erhållit afskjed år 1787, men sedermera under sista kriget 1788 åter antagit tjenst, then han innehaft til krigets slut, tå han åter fått afskjed, och begifwit sig hem til Söndraby, ther han bodt tilsammans 17 år uti sitt ther i Byen ägande hus hwarest han then 22 sistledna Maji om efter- middagen lagt sig att sof- wa, tå hustrun Ingar Pärsdotter, på hans anmodan, at efterse huru fiskarens Swen Trulsons hustru mådde, gått ut tillika med barnen, sonen Johannes och dottren Ingar Katrina. Då Wittenberg någon stund legat, hade han märkt mycken rök wara i stufwan; hwarföre han sprungit ut ock tilsagt barnen, som gått utan för huset, at fråga modren om hon wille bränna eller röka ihjäl honom; men Witten- berg weste icke huru elden kommit på the af Bergman i sin rapport upräknade ställen, ther han likwäl förmente hustrun, som skulle wara mycket elack, hafwa lagt then samma innan hon gått ut för at bränna up Wittenberg; hwilken nu på Rättens i anledning af thetta föregifwande, gjorde fråga, räknade sig icke hafwa sett hustrun taga nå- gon eld utur spisen innan hon gick ut. Therefter blefwo Wittenbergs hustru och ofwanbemälte twänne barn til uplysning härutinnan hwar för sig hörda och berättade: 1: Ingar Pärsdotter: det tå hon på Wittenbergs tillsägelse then 22 sistledne maji op eftermiddagen gått inn til fiskaren Swen Trulsons hustru som tå ny[ligen] fått barn, hade Wittenberg lagt sig i sängen at sofva; hwar- före Ingar, tå hon med bägge barnen gått ut, dragit igen dörren efter sig. - Ingar hade warit ungefärligen en tima hos Swens hustru, tå barnen, som warit ute på backen och lekt, kommit springandes inn ock sagt til Ingar, at fadren bedt dem fråga henne om hon ämnade bränna eller rö- ka ihjäl honom. Häröfwer hade Ingar blifwit så mycket mera förskräckt, som Wittenberg ej mindre dagen förut, än flera gångor tilförne hotat at bränna up henne med barnen och hela Söndraby; hwarföre hon genast sprungit hem och ther funnit mycken rök tränga sig up genom stufwa bänkarna, them hon öpnat och tå fått se en hop ther förwarade slarfwor wara antän- de af elden, hwilka hon wäl släckt, men i thet samma blfwit war- se rök tränga sig fram genom springorna på dörren emellan stuf- wan och herrbergshuset, tå hon icke något dröja at hos åldermannen Trued Nilson anmälte thetta til erhållande af hjelp at släka, thermed Wittenberg icke welat sig befatta utan legat qwar i sängen och låtsas sofwa. 2: Gossen Johannes 9 år gammal: att fadren, dagen före än elden kommit lös i stufwan, hade kommit hem full och om natten warit mycket ond på modren, som han skuffat omkull och til- lika sagt at han skulle tända eld på både henne och barnen, sedan han supit up alt hwad han hade; hwarföre modren ock burit ut sina klä- der i Byen. Samma dag elden kommit lös, hade fadren bedt hustrun gå in till Swen Trulsons, tå Johannes och systren följt henne ut, samt fadren blifwit ensam i stufwan, the ifrån han någon stund therefter kommit ut i dörren och ropat på Johan- nes och Ingar Katrina samt tilsagt them at fråga modren om hon wille bränna eller röka ihjäl honom, som therpå gått in i stufwan igen; billäggandes Johannes, at Ingar Katrina innan fadren ropat och ??? thet han warit ensammen i stufwan, gått thit inn, men straxt kommit ut igen och sagt at fadren burit eld i en träd sko. 3: Ingar Katrina sju år gammal: Berättade lika med Johan- nes och tillade at tå hon kommit in i stufwan under thet fadren ther warit ensammen, hade han utur spisen tagit eld, som han lagt i en trädsko, hwarmed han såsom Ingar sig yttrade, burit eld först i norran Bänken wid sängen i stufwan, han i söndra Bänken som i logegolfwet, som i fårhuset och som i herebärgshuset under sängen och på golfwet, ther han lämnade trädskon; och hade fadren, under thet han sålunda warit sysselsatt, sig utlåtit, at han skulle sätta eld på Rönnen, Laxen, Fulen och Hamsingen; hwaröfwer Ingar blifwit förskräckt och sprungit ut till Johannes för hwilken omtalt hwad som händt, tå fadren strax therpå kommit ut och ropat them, med til- sägelse, at fråga modren om hon wille bränna eller röka ihjäl honom. Härwid utbrast Wittenberg sålunda: nej min SJäl och salighet ljug icke barnen och min hustru, hon hafa lärt dem hwad de skola säga, sedan hon welat sätta elden på mig och leagt eld i bänkarna och lemnat mig ensammen i Stufwan. Der jag icke hade någon eld, då ??? war ???. Och tå häradsRätten ge- nom domhafwanden, förhölt Wittenberg, ut thet wara tilbör- ligt swärja in för Rätten, såsom han nu otwungen giort, yttra- de han sig widare: Nej min Gud och själ om jag swor. På Rättens fråga huru Ingar Katrina kommit in i stuf- wan sedan modren låst igen dörren til huset, swarade In- gar at dörren icke warit låst, utan endast igen dragen så at, tå hon fört på dörren hade then gått up, hwarmed modren instämde. Bergman förklarade therefter, på fråga, at Rönnen war fiskaren Swen Trulson, Laxen husmannen Ola Olßon, Fulen husmannen Swen Pärßon och hamsingen ålder- mannen Trued Nilßon, hwilka woro Wittenbergs så nä- ra boende grannar, at om hans hus blifwit antändt af then therstädes på flera ställen lagda elden, hade theras gårdar icke kunnat räddas, utan hade blifwit rof för lågorna så wäl som hela Byen, therest genom någon besynnerlig händelse, elden ej blifwit hastigt dämpad; åberopades Bergman til widare uplsyning, at wittna, ålderman- nen Troed Nilson, drängen Nils Månßon, reserve karlen Lars Tufwesson, husmannen Nils Jönßon, Pigorna Elsa Olasdotter, Bengta Håkansdotter och Hanna Örgren, Bönderna Swen Åkaßon och Jon Truedßon, Ryttaren Nils Örgren, Pehr Rosenberg och Nils Sjöholm, Reservekarlen Olof Sjöholm, fiskaren Swen Trulßon, hans dotter Sißa, drängarne Sone Månßon och Nils Åkaßon, munster- kusken Måns Jertström, och hustru Olu Oredsdotter alla i Söndraby, samt drängen Jöns Nilßon i Hejakullen, hustruarna Bengta Nilsdotter i Brunn och Elna Pärsdotter i Bar- ums hus; hwilka ojäfwade aflade Ed förmentes och hwar för sig berättade: 1: Trued Nilßon lät tå wittna, på hustru Ingar Pärsdot- ters anmälan, at hon funnit eld i bänkarna uti sin stufwa, kommit thit, hade ther warit elak röklukt ist tå Wittenberg, på fråga, först sagt, at en tatare käring welat sätta eld på honom och sedan påstått at hustrun Ingar Päersdotter gjort theta. Wittnet hade theref- ter märkt at mera rök trängt sig in i stufwan och therföre frågat Wittenberg hwarifrån then kunde komma. Witten- berg hade therpå swarat at thet woro af then elden som hustrun släckt i bänkarna, them witnet tå öpnat och funnit at eld warit uti the i bägge bänkarna förwarade trasor men tå likwäl warit aldeles släckt med watten, som hustru Ingar förmälte sig hafwa påslagit. I thet samma hade wittnet blifwit warse at rök kommit in genom springor- na på herebergshusdörren, hwilken wittnet ehuru Witten- berg sökt heida thet, öpnat tå elds lågor slagit up under sängen. Wittenberg hade tå, på wittnets tilsägelse en sängdyna öfwer lågorna, som therigenom blifwit dämpad; hwarpå wittnet genast samlat så många af Byemännen som thet i hast kunnat så tilsammans, med hwilka thet ock inom en kort stunds förlopp återkommit til Wittenbergs och sedan wittnet wisat them at ther warit eld i bänkarna, welat å nyo gå i herbergshuset, at ef- terse om alt warit wäl utsläkt, såsom Wittenberg tå föregifwit samt ytterligare sökt hindra wittnet och the öfriga Byamännen, at gå i herbergshuset, thit the likwäl gått och ther, under sängen, funnit kastad mycken lö eld, som the skrapat fram och släckt. Under thet the ther med warit syselsatta, hade en hög blånor, som legat på gålfwet, börjat brinna, men genast blifwit släckta; hwar efter ibland bl??orna funnits en trädsko, som warit full med eld, theraf blånorna blifwit antända. Bya- männen hade therpå åter gått in i stufwan, ther Wittenberg tå sagt, at then som peprat i huset hade wäl peprat til gagn på flera ställen. hwilket giwrit Byamännen anledning wida- re efterse uti the andra husen, tå the i legogolfwer funnit en hög med eldkol, hwaröfwer halm och löf warit lagdt, som börjat ryka, men icke hunnit tändas i låga. Enär the släckt thetta och åter kommit in i stufwan hade Wittenberg på wittnets utlåtelse, at ther warit eld på fyra ställen i huset, sig yttrat, at thet wäl warit eld på fem ställen; och tå wittnet frågat hwarst thet femte war, hade han swarat, thet är i får- huset, ther the tå genast gått och ther på golfwet funnit en hög af släckta kol och aska efter halm och annat [smöla], som warit släckt af sig sjelf, tå elden warit så långt från wäggen at then ej räckt thit. Enär alt warit släckt hos Wittenberg samlat ihop sina kläder, hwaraf han tagit en del på sig och stoppat en del uti en påse, samt sedermera sagt til hustrun, ligg nu du din tusende diefwil qwar i Söndraby til ewighet, ty nu går jag min wäg och du skall aldrig mera här få se mig som är en Tysk och Tysk skall jag blifwa sålänge jag lefwa. hwarpå han welat gå bort; men Byamännen hade hindrat honom och skickat efter fjärdingsmannen som satt bewakning öfwer honom i hans hus samt honom underrät- tat Kronolänsmannen Bergman, hwilken dagen therpå gripit Wittenberg. Och hade Wittenbergs hustru före wittnet berättat, at han flera gånger om natten sagt, thet hans kulle tända eld på huset. Upläst och widkändt. 2: Nils Månsson: at wittnat, på åldermannens Trued Nils- sons kallelse, följ honom til Wittenbergs hus med watta, at släcka eld, som Trued sagt wara lös ther- städes. Wid ankomsten i stugan hade wittnet sett at eld wa- rit lagd, men tå redan släckt i Bänkarna; och tå the welat gå i herrbergshuset, hade Wittenberg sökt hindra them therifrån, men the hade icke thesto mindre gått thit och ther, under sängen funnit kastad mycken lös eld, som the skrapat fram och släckt. hwarefter blånor, som legat på golfwet börjat bränna, och tå the äfwen blifwit släckta hade en trädsko full med Eld funnits ibland blånorna som therat antändts. Wittenberg hade sedan tå Byamän- nen åter kommit in uti stufwan, sagt at then som peprat hos honom hade peprat til gagns på flera ställen; af hwil- ken utlåtelse ther fått anledning, at widare undersöka i the öfriga husen, tå the i logegolfwet funnit eld under hopsamlad halm och löf, som börjat ryka men icke hunnit tändas i låga. Efter at äfwen hafwa släckt elden i logen begåfwo the sig åter i stufwan, ther Wittenberg, tå Trued Nilßon yttrat sin förundran häröfwer, at thet warit eld på fyra ställen i huset, sig utlåtit, at thet wäl hade warit eld på fem, och tå Trued frågat efter thet femte stället, hade Wittenberg swarat, at thet wore i fårhuset, thit the således gått och funnit kol och aska efter afkoladt halm bösja, hwilket släckts af sig sjelf, hälst thet legat midt på golfwet och ej räckt wäg- garna. Therefter hade the åter gått in i stufwan ther Wittenberg samlat ihop sina kläder, hwaraf han tagit en del på sig och lagt the öfriga uti en påse, samt therpå sagt til hustrun, ligg nu du din tusende djäfwul qwar i Sönder- by til ewighet, nu går jag min wäg och du skall aldrig mera få se mig, som är en Tysk och Tysk skall jag blifwa så länge jag lefwer, hwarpå han welat gå bort, men Bye- männen hade hindrat honom och skickat efter fjärdingsman- nen, som satt bewakning öfwer honom i hans hus samt härom underrättat Kronolänsmannen Bergman, hwilken dagna därpå gripit Wittenberg; Biläggandes wittnet, på fråga, sig ej hafwa hört hustru Ingar Pärsdotter omtala Wittenbergs hot att bränna up huset. Upläst och widkänds. 3: Lars Tufwesson: gjorde med wittnet Nils Månsson merhende berättelse; hwilken altså för thetta wittne uplästes och widkändes. 4: Nils Jönßon: Berättade lika med Lars Tufweßon, alle- nast med then skilnad, at wittnet ej hört Wittenberg omtala at han skulle på sin wäg, hälst wittnet gått bort så snart elden warit släckt. Upläst och widkändt. 5: Elsa Olasdotter: hade kommit till Wittenbergs sedan elden warit släckt i stufwan och i herrbergshuset, tå Wittenberg sagt at thet warit eld på flera ställen; men wittnet hade ej sett mera eller weste widare härom. Upläst och widkändt. 6: Bengta Håkansdotter: Berättade lika med Elsa Olas- dotter; hwars berättelse altså för Bengta uplästes och wid- kändes. 7: Hanna Orgren: gjorde likaledes enahande berättelse med Elsa och Bengta. Upläst och widkändt. 8: Swen Åkeßon: att Wittenberg uti sin stufwa nästledne wår sagt, at han skulle steka Rönnen och Laxen just som en höna; men wittnet hade härom icke widare kunskap. Upläst och wid- kändt. 9: Jon Truedßon: at sedan elden warit släckt i Wittenbergs hus hade wittnet kommit thit, tå Wittenberg sagt til sin hustru at hon skulle få blifwa qwar i Söndraby, men han gingo sin wäg och hon skulle aldrig mer få se honom i Söndraby, ty han wore Tysk och Tysk skulle han blifwa. Upläst och widkändt. 10: Nils Orgren: och 11: Pehr Rosenberg: hade härom icke annan kunskap, än at Wittenberg ständigt öfwat swalg och dryckenskap samt warit en ganska orolig man i Byen. Upläst och widkändt. 12: Nils Sjöholm: At Wittenberg wore en ogudaktig menniskja, som nästan ständigt woro full, och sloge alla han rågade sig på, samt altid warit elak mot hustrun, som han många gångor sagt at han skulle mörda, oansedt hon, såsom wittnet tillade, altid warit en be- skjedelig och stilla menniskja. Upläst och widkändt. 13: Olof Sjöholm: Berättade lika med nästföregående wittne. 14: Swen Trulßon: At Wittenberg af alla woro känd för en elak och Bullersam menniskja, hwilken wittnet flera gånger inne hos wittnet hört säga, at han skulle seka hustrun som wittnet altid tyckt wara beskjedelig och stilla; Och hade hustrun Ingar Pärsdotter then 22 sistledna maji eftermiddagen kommit til wittnets hustru för hwilken hon beklagat sig öfwer Wittenbergs hårdhet och tillika berättat, at han om natten flera gånger sagt thet han skulle bränna up henne och huset; hwarföre hon tå hon gått ut tagit sina kläder med sig in uti wittnets hus. J thet samma hade Wittenbergs twänne barn kommit springandes in uti wittnets hus med berättelse, at fadren tilsagt them låta modern weta at elden wore lös i huset, och fråga henne om hon wille röka eller bränna ihjäl honom. Upläst och widkändt. 15: Sißa Swensdotter: weste ej annat härom, än at Witten- berg altid warit owettig mot hustrun, emot hwilken wittnet flera gångor hört honom hafwa haft then utlåtelsen: nyck för tusende djiflar i wåld til dine horhundar. Upläst och widkändt. 16: Sone Månßon: hade endast sett at eld warit i Wittenbergs logegolf, thit wittnet kommit tå Byamännen warit ther, - hwarifrån wittnet gått hem. Upläst och widkändt. 17: Nils Åkeßon: hade sett thet eld warit i bänkarna och herr- bergshuset, ther likwäl alt warit släckt tå wittnet kommit; hwarföre wittnet gått hem. Upläst och widkändt. 18: Måns Jertström: At wittnet kommit in til Wittenbergs tå han sagt till hustrun, gick nu och lägg dig Du susende djifwul och ligg til domedag, du skall aldrig mer få se mig i Söndraby; therifrån han tå welat gå, men blifwit af Byamännen hindrad. Upläst och widkändt. 19: Jöns Nilßon: At Wittenberg en gång nästledit år kommit til hejakillen och sagt, at han skulle löna Söndrabyar, som woro skjälmar och Canaller alla sammans. Men han hade ej sagt huru han skulle löna them. Upläst och widkändt. 20: Bengta Nilsdotter och 21: Elna Pärsdotter: hade kommit til Wittenberg sedan elden wa- rit släckt och weste ej widare härom. Upläst och widkändt. 22: Olu Oredsdotter: At Wittenberg lilla dotter Ingar Katri- na för elden warit lös i hans hus kom- mit til wittnet med berättelse, at fadren om eftermiddagen burit eld med en träd- sko i husen samt tillika sagt at han skulle steka Rönnen, Laxen, Su- len och hamsingen; men wittnet hade härom icke widare Kunskap. Upläst och Widkändt. Tilläggandes alla wittnen at Wittenberg under helte sitt instende i Söndraby, fört en ganska bullersam och liderlig lefnad, samt på hwarjehanda sätt oroat Byamännen, som therföre önskade, at han kunde warda aldeles skild från Byen, ther han eljest helt wisat, på fri fot skuld, skulle, såsom han många gånger hotat, gjöra skada; hwilken tilläggning äfwen uplästes och widkändes. Härpå utbrast Wittenberg åter i swordom wid Gud och sin själ at wittnen och alla ljuga på honom, som aldrig sagt at han skulle tända eld på någon. Therefter anförde Bergman sig anse Wittenberg wa- ra öfwertygad om then ondskaa och arghet, at han, för at bränna up sine hemman i Söndraby, på flera ställen antändt sitt egit hus ther han efter egit widgående warit aldeles ensammen hemma, tå elden kommit lös; hwar- före Bergman ansåge någon annan icke hafwa kunnat wärkställa thenna gerning; för följderna hwaraf, Wittenberg sedan fruktat och therföre, så- som wittnen berättat, welat flygten taga; hwilket alt Bergman förmen- te är widare styrkas theraf at Wittenberg, före än han mißgerningen werk- stält, försatt sig med falskt paß, som Bergman, såsom Wittenberg äfwen nu ärkände, honom wid hans häktande fråntagit, och nu ingaf, så lydande: På gjord anhållan, permitteras hofslagaren Christian Wittenberg, at resa til halmstad uti halland, och til Sperlingsholms Sätesgård at derstädes Courera sjukliga hästkreatur, tillika uti Malmöhus Län. Anhåller således om permission uti twenne månader at derstädes hästcourer förätta. Skolandes hofslagaren Wittenberg wid 3ne månaders förlopp härstädes sig in- finna; Uti deß fram och återresa behaga. De som på de resande hafwa upsigt låta bemälte hofslagare fritt och obehindrat pass och repassera. Karsholm Sätesgård den 18 Maji 1794. N: Sjöbeck: V: Befallningsman. Tilläggandes Bergman at vice KronoBefallningsman- nens Sjöbecks dopnamn woro Pehr, men icke något som börjades med then under paßet teknade Bokstafwen N:; hwarjemte Bergman anmälte ej allenast att Wittenberg, då han blifwit gripen genast lemnat fram paßet, utan ock, at han år 1788 begått hemgång hos husmannen Lax eller Ola Olsson i Söndraby och therefter kommit från orten i tjenst på flottan, ther han warit under hela kriget, så at the twänne år, inom hwilka Bergman skolat Wittenberg, för et sådant brott, som med penninge böder kunnat försonas tiltala, warit til ände lupen tå han återkommit, men Bergman an- såge sig äntå hafwa bort nämna thetta, som jemte annat, efter Bergmans mente bewiste Wittenbergs elaka lynne och altid förde lastbare lefnad, hwars brottslighet han widare ökat med then påbegynte mordbranden: ther- före så wäl som för thet Wittenberg inför Rätta i Eden och sworden utbrustit, Bergman påstod, at han borde pligta med kroppen, ty om än thessa hans brott kunde med böter försonas, hade han likwäl icke någon tilgång thertil, hälst hans skuld wida öfwerstego hans tilgångar, hwilket äfwen nämnden intygade och Wittenberg medgaf; förklarandes Wittenberg therjemte, på fråga om han föröfwat hemgång hos husmannen Lax, at, såsom orden lydde, thet skjett på länge sedan, at thet woro slut på den saken, som nu icke angingo någon. Therefter förehöll häradsRätten Wittenberg, flera under ran- sakningen förekomna anledningar, thertil, at han, på the af wittnen omtalte ställen i sitt hus lagt eld, samt therföre ej mindre alfwar- ligen nu bruckeligen förmente honom, at berätta för hwar orsak han sådant gjort; men Wittenberg kunde icke förmås til annat swar härå, än thet Jag har min själ icke satt eld på huset; och tå han tilspordes om han nu kunde, mot hwad företadt woro, bestrida sig hafwa lagt eld på ofwanberörde ställen, swarade han, jag har icke annat at säga härom än jag redan sagt, samt på widare fråga huru han för wittnet Trued Nilßon först kunnat säga at en Tartare kärring satt eld i huset och sedan at hustrun gjort det, förklarade Wit- tenberg at han ej mindes hwad han tå sagt, men trodde nu at hustrun gjort thet för at bränna up honom. På erinran huruledes, emot hustrun, som efter hwad intygat blifwit, woro en beskjedelig och stilla meniskja, icke minste an- edning til mißtankar härom förekommit, yttrade sig Wittenberg: Jag känna henne wäl och jag mißtänker henne; men, på fråga, om han hade nå- gon bewis til styrko för en sådan mißtanke? swqarade han nej; Och alla föreställ- ningar oaktat, förblef han äntå anständigt wid theßa swar. Enär Bergman therpå förklarat sig icke hafwa minste anledning, at såsom Wit- tenberg sanningslöst föregifwit mistänka hans hustru, wilken woro allmänt känt för en Beskjedelig och stilla menniska, som altid fört en ärbar wandel, och, på fråga för- mält sig nu icke wara försedd med indförende Prästeskaps bewis om Witten- bergs lefnad, tilsades Bergman at sådant bewis til nästa onsdag then 18 i thenna månad anskaffa; hwarefter Wittenberg fördes i härads Fängelset. Then 17 Juni war domhafwanden syßelsatt med Expeditionen; men den 18 fortsatte Tinget.
Dombok	1794-06-18 ¹⁾	¿66 S:d: från härads fängelsett uphämtad blef än afskjedade Wolontairen Wittenberg, åter för Rätta stäld i närwaro af kronolänsmannen Bergman, som enligt härads Rättens then 16 innewarande månad under No 65 fattade beslut, ingaf at af herr Probsten och kyrkoherden i Oppmanna om Wittenbergs lefnad och upföran- de utgifwit bewis, som uplästes och kommer ransakningen at utfölja. förmälandes Bergman på fråga, sig icke hafwa flera uplysningar at tilgå utan yrkade hwad han förut anfört och påstått. hwaruppå, och tå Wittenberg nu ej eller kunde förmås til an- nan bekännelse och förklaring än thet han redan afgifwit, ransackningen utan anmärkning uprepades; hwar efter härads RÄtten afkunnade följande: Utslag: Af ransakningen har härads Rätten anhämtat, at sedan afskjedade volontairen Christian Wittenberg, under the flera år han bodt i Söndraby, gjort sig allmänt känd för et lastbart förhållande ej mindre mot hustrun, än sin Själaförsare och Bya- männen, hwilka så wäl som hustrun, han flera gånger hotat, at bränna upp; Så han then 22 sistledne Maji om eftermiddagen sig tildragit, at, tå Wittenbergs hustru Ingar Pärsdotter, med twänne sina Barn Sonen Johannes och dottren Ingar Katrina på Wittenbergs tilsägelse, at efterse huru fiskaren Swen Trulsons sjuka hustru mådde, gått utur sitt hus och ther, såsom Wittenberg, sjelf erkänt, lemnat honom en- sammen, hade Wittenberg, efter dottrens berättelse, tå hon någon kort studn therpå, gått tilbaka i stufwan, warit syßelsatt, at uti en trädsko buru eld, som han lagt i twänne bänkar uti stufwan, i logegolfwet, förhuset samt i herre- bergshuset under sängen och på golfwet, ther han lemnat trädskkon; under hwilken gjerning han til dottren skall haft then utlåtelsen, at han skulle sätta eld på Rönnen, Laxen, Fulen och Hamsingen, hwilka är hans närmaste grannar. Förskräckt öfwer alt thetta, hade dottren sprungit ut och utan för huset träffat Brodern Johannes, för hwilken hon omtalt hwad hon sålunda sett, tå Wittenberg i thet samma kommit i dörren och tilsagt barnen fråga modren om hon wille röka eller bränna ihjäl honom. Härom hade barnen underättat modren, som therpå genast gått hem och i stufwan funnit mycken rök tränga sig up utur bänkarna och genom herbergshusdörren. Tå hon öpnat luckan på bänka- rna hade elden fattat uti the ther förwarade slarfwor hon genast släckt och therpå anmält thetta hos åldermannen Trued Nilßon, hwilken, så- som han nu på Ed berättat, wid ankomsten uti Wittenbergs stufwa funnit eld hafwa warit i Bänkarna och mycken rök tränga fram genom springorna på herbergshusdörren, then Trued Nilßon, ehuru Wittenberg sökt hindra honon gå thit, likwäl öpnat tå sett lågorna slå up under sängen, och sedan lågan warit dämpad hade han samlat flera af Byamännen, som äfwen på Ed intygat, at tå the kommit thit, hade under sängen funnits ditkastad eld och på golfwet en trädsko, full med eld, stäld bland blånor, som theraf antändts. Enär Byamännen sedan the släckt alt i herbergshuset kommit in uti stufwan, hade the af Wittenbergs utlåtelse, at then som peprat hos honom hade wäl peprat på flera ställen, fått an- ledning, at widare undersöka uti the andra Wittenbergs hus, tå the i loge- golfwet funnit eld under hopsamlad halm och löf som theraf börjat antändas; men the tå släckt, samt therefter tå Wittenberg, på Trued Nilssons yttande förundran theröfwer at ther warit eld på fyra ställen, sagt at thet warit eld på fem och at thet femte stället woro fårhuset, äfwen therstädes wid efterseende på gålfwet funnit kol som likwäl tå warit släckte tillika med thet therpå lag- de halmbösja, som warit förwandlat til aska. Sedermera och tå Wittenberg therpå welat afwika, hade han af Byamännen blifwit häktad. Thetta alt med hwad mera ransakningen widare innehåller har häradsRätten i öfwerwägande tagit; och althenstund Wittenberg sjelf är- känt, at han, sedan hustrun på hans tilsägelse, med bägge barnen gått ut, warit ensammen hemma then 22 sistledne Maji om eftermiddagen, tå dottren Ingar Katrina, såsom hon berättat, straxt therpå gått tilbaka i stufwan och sett Wittenberg med en trädsko bära eld i bägge stufwubän- karna, logefolfwet, fårhuset samt i herbergshuset under sängen och på golf- wet; hwarpå Ingar Katrina gått ut och Wittenberg, såsom han äfwen sjelf widgått, kommit efter och tilsagt barnen om elden; hwilken dotters berättelse så mycket mindre bör utan afseende lemnas, som then samma in- stemmer med flera wittnens intygande, at the funnit eld på alla the stäl- len, dottern sagt sig hafwa sett Wittenberg lägga then samt tillika funnit trädskon full af eld stält bland blånor på herrbergshus- golfwet; hwartil the märkeliga omständigheterna komma; at Wittenberg sjelf, sedan wittnen släckt elden i herrbergshuset, gifwit them anledning at undersöka på flera ställen, och theribland uttryckeligen nämndt får- huset, ther kol, och aska äfwen funnits efter thitlagd eld: lät han sederme- ra welat taga flygten och til befordrande theraf haft falskt paß i beredskap, samt at han tilförne flera gångor hotat hustrun och Byamännen, at sätta eld på them; och föresattsen til wärkställig- heten hwaraf härdsRätten anser Wittenberg, genom all theßa omstän- digheter, sammanlagda med hans altid förda lastburna wandel och förhållan- de inför Rätta, ther han flera gångor oaktat erhållen warningar, i Eder och sworden utbrustit, wara öfwertygad och i gerning thermed funnen, så wida han medgifwit sig hafwa warit ensammen hemma ej mindre wid hustruns bortgång tå ej någon eld synts, än wid hen- nes återkomst, tå eld, såsom ofwanberördt är, funnits lagd på fle- ra ställen i huset, ther Wittenberg icke ens gittat påstå någon annan än hans sju år gamla dotter, under hustruns bortwarelse, hafwer warit; fört hans skull pröf- war häradsRätten i förmågo af 3 Cap: 1¿ och 11 Cap: 4¿ Misg. rättwist, thet skall han, Christian Wittenberg, för thenna af honom tilämnade och antände mordbrand samt för thet han inför sittande RÄtte i Eder och swordom utbrustit tå han för thenna senare förbrytelse icke orkar böta, i at för alt, jemlikt Kong. Brefwet then 15 Januari 1741, afstraffas med Trettio Par Spö, Tre slag af paret; dock kommer thetta at i största ödmjukhet underställas Kong Mag:ts och Rik- sens höglof: Götha Hofrätt, som äfwen torde tänkas pröf- wa, om icke Wittenberg, til förekommande af the olyckor hwarmed han hotat Söndraby och hustrun, samt på sätt ofwanberördt är, nu sökt wärkställa, må skiljas från orten och försändas til något allmänt arbete, therunder han finge lära sig at med späkt och lagom lefwa. Skolandes Wittenberg nu med- lertid återförpaßas til Christianstads Slottshäkte, at ther under fängslig bewakning afbide Höglofl. Kongl. hofrättens utslag härutinnan.
Dombok	1795-07 ⁴⁾	"Enligt kongl: hofRättens utslag d: Juni blif: omstraffad med 7. par spö och 16 Julii insänd til Slottshäktet, för at sedermera afsändas till Stralsunds fästning på behagelig tid."
Död	mellan 1799 och 1811 ⁵⁾

Familj med Kerstin Olsdotter (1744 - 1783)

Vigsel

cirka 1772 ^{6a) 6b)}

Familj med Ingar Persdotter (~1751 -)

Vigsel

1785-01-20 Oppmanna (L)⁶⁾

1785
den 20de Januarij wigdes Woluntairen Christian Witten-
berg, med deß hushållerska Ingar Pärsdotter i
Sundrabÿ

Noteringar

Konungens eget värvade regemente, Abraham Hellichius kompani 1770
Nr 23
Wacant vid Sista General munst-
ring, ärsat d: 3 Decemb 1768 med d: 11
octob:r Samma år anvärfde Capitulanten
Christian Wittenberg [af Comp. Chefen]
född i Rasteburg, Luthersk
25 år, ogift

Källa: Generalmönsterrullor - Konungens eget värvade regemente, dess föregångare och efterträdare 1313 (1767-1770) Bild 5450 (AID: v438044.b5450, NAD: SE/KrA/0023)

Nr 23 Christian Wittenberg efter tjänt Ca-
putl:n fådt afsked d: 11 Decemb. 1774

Källa: Generalmönsterrullor - Konungens eget värvade regemente, dess föregångare och efterträdare 1315 (1775-1775) Bild 250 (AID: v438046.b250, NAD: SE/KrA/0023)

Volontär vid Andra kongliga Amiralitetets volontärregemente och översten samt riddaren välborna herr Hans Reinhold von Franckens kompani 1784

Nr 21 Christian Micaelss. Wittenberg
Capit: på 12 år ifrån
d 27 September 1778

Källa: Rullor flottan 1635-1915 VI:11 (1778-1788) Bild 880 (AID: v398691.b880, NAD: SE/KrA/0503036)

Rulla upp å det Mig i mödan anförtrodde Sjö-Artillerie Canonier Compagnie uti instunden Januarij månad År 1790 neml:

Nr 47 Christian Wittenberg [kom på werfning]

Källa: Rullor flottan 1635-1915 VI:12 (1789-1789) Bild 17 (AID: v398692.b17, NAD: SE/KrA/0503036)

Källor
1. Villands häradsrätt AIa:93 (1794-1794), Bild 1710 (AID: v462878.b1710, NAD: SE/LLA/10072)
2. Generalmönsterrullor - Konungens eget värvade regemente, dess föregångare och efterträdare 1313 (1767-1770), Bild 5450 (AID: v438044.b5450, NAD: SE/KrA/0023)
3. Oppmanna (L) MTL:1 (1742-1800) , Bild 171 / sid 1780 (AID: v173156.b171.s1780, NAD: SE/LLA/13299)
4. Kronofogdens i Villands, Gärds och Albo fögderi DIII:1 (1794-1819), Bild 140 (AID: v480618.b140, NAD: SE/LLA/10320)
5. Asarum HII:2 (1804-1811), Bild 4180 (AID: v278350.b4180, NAD: SE/LLA/13008)
6. Oppmanna CI:4 (1767-1811)
- 1a. Bild 127 / sid 123 (AID: v100751.b127.s123, NAD: SE/LLA/13299)
- 2b. Bild 136 / sid 132 (AID: v100751.b136.s132, NAD: SE/LLA/13299)

Senast ändrad: 2018-02-24