Birger jarl (Folkungaätten)
Mor: Ingrid Ylva
Eventuellt född omkring 1210-talets mitt. Belagd från 1238, riksjarl från 1248, troligen 18 febr. Var efter kungavalet 1250, då sonen Valdemar fick kunganamn, dennes förmyndare under hans omyndighetstid. Hans barn innehade arvejord i åtminstone Närke, Småland, Södermanland, Uppland, Värmland, Västergötland och Östergötland. Vapen: Ett upprest lejon överlagt tre balkar; så åtminstone från 1238 och ännu 1250; senast från 1254 ginbalkar istället för balkar och fältet därtill bestrött av hjäran; senast från 1257 rosor istället för hjärtan.
Död 22 okt. 1266, enligt Erikskrönikan "i Jälbolung". Begravd med sin andra hustru och sonen Erik i Varnhems klosterkyrka, där de tr är avbildade på samma gravsten och där ett konsolhuvud under valvet anses föreställa honom i egenskap av kyrkans stiftare.
Gift 1:o före 1234 med Ingeborg, född omkring 1214, död 17 juni 1254, dotter till kung Erik Knutsson av Sverige och Rikissa av Danmark.
Gift 2:o 1261 med Mechtild, död 1288, som var dotter till greve Adolf IV av Holstein och Helvig av Lippe, och som tidigare varit gift med kung Abel av Danmark (död 1252). Från birger Jarls utomäktenskaplige son Gregers härstammar Folkungaättens oäkta gren och från sonsonen Erik Valdemarsson dess Valdemarsgren.
Källa: Äldre svenska frälsesläkter band III, häfte 1, s. 21-22
Död 22 okt. 1266, enligt Erikskrönikan "i Jälbolung". Begravd med sin andra hustru och sonen Erik i Varnhems klosterkyrka, där de tr är avbildade på samma gravsten och där ett konsolhuvud under valvet anses föreställa honom i egenskap av kyrkans stiftare.
Gift 1:o före 1234 med Ingeborg, född omkring 1214, död 17 juni 1254, dotter till kung Erik Knutsson av Sverige och Rikissa av Danmark.
Gift 2:o 1261 med Mechtild, död 1288, som var dotter till greve Adolf IV av Holstein och Helvig av Lippe, och som tidigare varit gift med kung Abel av Danmark (död 1252). Från birger Jarls utomäktenskaplige son Gregers härstammar Folkungaättens oäkta gren och från sonsonen Erik Valdemarsson dess Valdemarsgren.
Källa: Äldre svenska frälsesläkter band III, häfte 1, s. 21-22