Arvid Jönsson Tiderus

Far: Jöns Larsson (- >1618)

Mor: Ingeborg Persdotter (- >1618)

Smolandi Upsalienses I, s 157 samt Växjö stifts herdaminne IV sid 7


137. Arvid Jönsson (Arvidus Johannis) Tiderus. UM 30/8 1616, smål. (utan tillnamnet).


Född omkr. 1590 i Tiaboda (nu Yxkullsund) i Berga sn, son till bonden Jöns Larsson (denne var bror till khen i Malmbäck Petrus Laurentii och farbror till Jon Jacobsson Lannerus, nr 180) och Ingeborg Persdtr. - Kom till Växjö skola först på hösten 1607; här genomgick han på 4 år skolans alla klasser. När danska kriget utbröt 1611, begav han sig till Sthm, där han fortsatte sin skolgång till 1615; under tiden uppges han ha kunnat spara ihop "en tämmelig penning". I Ups. har T. tryckt hyllningsverser 1616 19/10 och 1617 27/6; han disputerade här 1618. Dedikationen i denna diss. ger bestämt vid handen, att T. dessförinnan någon tid besökt Falun (se nedan). Vidare disputerade han i Ups. 1619 20/3 och 1621 16/6; fil. mag. vid promotionen 1622 17/9 (promotor var nr 66). Vid detta tillfälle hyllades T. och hans 7 promotionskamrater med en tryckt hyllningsskrift på vers (den är, trol. felaktigt, daterad 26/9). 1622 var ett svårt pestår, och den utan tvivel sunt småländskt närige T. passade d.å. på att i Ups. utge "40 andeliga betraktelser ... synnerliga i pestilentietid tröstelige och nyttige att läsa" (övers. från tyskan); den är f. övr. tillägnad 10 borgarhustrur i Sthlm, vilka tydligen varit hans välgörerskor under hans skolår där. Även eljes utövade T. ett flitigt författarskap vid denna tid; den av hans böcker, som längst skulle hålla hans namn vid liv hos eftervärlden, var den "donat", dvs. latinsk grammatik för nybörjare, som han - efter tysk förebild - lät trycka i Ups. 1620.
"Tideri donatus" brukades länge allmänt som skolbok (15:de uppl. trycktes i Sthm 1731); den har alltså utan tvivel varit ett plågoris för generationer av skolpojkar och ett verksamt stöd för den högre bildningen i landet. I Örebro skola t.ex. användes den ännu 1747 (Karlson, Örebro skolas hist.). Rosengren (i Ny Smål. Beskr) påpekar, liksom tidigare Wieselgren, icke utan stolthet: "Efter denna tid (1731) hava tvänne andra Växjöboar författat grammatiska läroböcker (i latin), som länge använts såsom skolböcker, nämligen först Johan Streling och därefter Håkan Sjögren." - Efter att 1622 ha gift sig i Kalmar blev T. 1623 kollega i Växjö skola. Redan på hösten s.å. föreslogs han till khe i Väckelsång, enl. en rekommendationsskrivelse från Växjö domkapitel, dat. 1623 28/12, vilken T. tydligen medfört, då han 1624 besökt Sthm i syfte att få befordran till detta regala pastorat. Där fick han också kungl. fullmakt på Väckelsång och tillträdde s.å.
T. hade under sina första år mycket arbete med att upprätta prästgården ur det förfall, vari den under företrädarens ålderdom råkat. Alla hus på stommen utsynades och nybyggdes. Då gården var så dålig, att den ej födde mer än 1 häst, 8 kor och 2 par oxar, anhöll han 1639 hos regeringen om ett kronohemman Östad Södergård. Om detta ej kunde bifallas, bad han om befrielse från en taxoxe, "efter det besvärligt faller årligen ett par oxar giva och inga på prästgården uppföda kunna." Hans begäran blev avslagen; nederst på suppliken i Ecklesiastika samlingar (RA) står med annan stil att läsa: sit contentus sua sorte (han må vara nöjd med sin lott).
Redan följande år hade emellertid T. bättre lycka. Han erhöll då genom kungl. brev 5/10 1640 (sedermera bekräftat 29/11 1650 och 18/11 1682) den begärda kronogården, som ännu tillhör prästbordet. Denna gåva har man velat sätta i samband med drottning Kristinas resa genom socknen 1640, då hon råkade ut för missödet, att vagnsaxeln brast på den strax norr, om prästgården belägna Styragårdsliden. Färden måste avbrytas, och drottningen nödgades tillbringa natten i prästgården. Förmodligen har T. icke underlåtit att vid det oväntade kungliga besöket framhålla prästgårdens otillräcklighet och nödvändigheten av dess tillökning. Även längre fram åtnjöt T. drottningens gunst. 1651 anhöll han med hänvisning till sitt litterära arbete, vilken medfört "syns och huvuds försvagande", om skattefrihet för sitt hemman Styragården, vilket också beviljades. (Eckl saml.). För övrigt är T. känd för praktisk duglighet och stor lärdom. Om kyrkans prydnande hade han stor omsorg. Han blev häradsprost redan 1624; han fick också nogsamt erfara, vad som framhållits i den nyssnämnda rekommendationsskrivelsen, att "i det häradet haver folket av ålder haft namn för styve folk". T. var emellertid, trots sin lärdom, en praktiskt duglig man och en kraftkarl, som de styvsinta pastorsborna ej synas ha rått på - om än vänskapen tidvis var minimal. Åren 1640, 1644, 1647 och 1650 var han riksdagsman. Han fick också tid att återuppta upsalaårens litterära verksamhet i form av översättning (från tyskan) av "sköna böcker". Med åren tycks han ha blivit tämligen välbärgad; i personalierna över T. (av en numera okänd förf.) berömmes han för att han ej brukat sin förmögenhet till vällevnad eller lagt den på kistbotten, utan använt den till Guds ära, "bekostandes på studenter". Utom sin son, sin styvson Per Hanson Ungius (nr 422) och sina mågar har han, enl. personalierna, förhjälpt många andra till studier. - död 1657 26/10 efter ett och ett halvt års sängliggande, "vid pass 67 år gammal". Mera biografiskt material om denne märklige präst återfinnes som "Strögods" i Nat. Smol. 1950.
Innan T. 1607 (vid c:a 17 års ålder) trots motstånd från sina fränder sökte sig till Växjö skola, hade han haft många motigheter att bekämpa; en farbroder Nils Larsson, kaplan i Vittaryd, som skulle ha undervisat T., dog innan denne ens hunnit börja hos honom; därpå drabbades gossen av en ögonsjukdom, som hindrade honom att läsa; han blev så vallgosse och sedan legodräng hos en svåger; vid påsken 1607 fick han genom "en uppenbarelse i sömnen" klart för sig, att han måste till skolan, och att det ännu ej var för sent; men först på hösten fick han lämna sin drängtjänst. Sedan gick det fort för honom. - T:s diss. i Ups. 1618 är dedicerad främst till kyrkoherdarna i Kopparberg (=Falun), (Stora) Tuna och Vika (alla i Västerås stift) och vidare till 9 icke prästmän, samtliga (trol.) bergsmän vid koppargruvan, vilka han kallar sina "gynnare och välgörare". Khe i Falun var då sedan 1617 smål. Jonas Palma (nr 17); kanske är det han, som på något sätt tagit sig an sin yngre landsman; tydligt är i varje fall, att T. senast 1618 vistats i Falun - huru länge och av vad orsak är ovisst.
Mäster Arvid omtalas ofta i Konga dombok, mest i mera bagatellartade mål (nämnes f. övr. som bisittare i häradsrätt några gånger 1636-37). - 1626 4/12 åtalar kaplanen i Urshult Peder Stensson på sin styvmoders, hustru Marits i Torshult vägnar "hustru Marit i Väckelsång" 8dvs. Margareta Bringia) med krav på 6 anförtrodda tnr spannmål. Målet har föga intresse, men ger några förut okända fakta; 1) khe Steno Magni i Urshult har flyttat dit från Växjö 1605; 2) herr Sten i Urshult har vait gift 2 ggr, vilket ej är känt av Hm; båda hustrurna ha trol. hetat Margareta (Marit, Märta); 3) Margareta Bringia blev g.m. superintendenten Hans Ungius senast 1605. Mycket egendomligt är, att Margareta B. här endast kallas "sal. mäster Jönses (längre fram Hans) hustru, fordom superintendent i Calmar, och nu boendes i Väckelsång"; om mäster Arvid är icke tal i sammanhanget. Det kunde alltså se ut, som om han 1626 ännu icke varit g.m. Margareta B., men då sonen Johannes enl. faderns egen utsago i brev till A. Oxenstierna 1645 då var på sitt 22:a år, torde likväl Hm:s uppgift, att T. ingick sitt 1:a gift 1622, vara riktig.
Vid riksdagen i Sthm 1650 höll T. en för drottning Kristina misshaglig predikan; hon klagade 19/8 för ärkebisop Lenaeus, att några präster i Storkyrkan hållit predikningar, som misshagade adeln; adeln hade beklagat sig hos drottningen. Av de 3 misshagliga prästerna var en från Stängnäs och två från Växjö stift; Jon Dryander (nr 185) och T. [Dessa två kände säkerligen härvidlag ha ett stöd i sin nyutnämnde biskop, J. L. Stalenus (nr 107), som vid denna riksdag uppträdde för folket mot aristokratien.] T. tycks rent av ha angripit drottningen själv; "Så sade ock H. K. M:t, att en präst (=T.) predikade för henne, H. K. M:t i sin predikan straffandes, att mord och andre sådane synder icke bliva straffade."
Tre brev från T. till A. Oxenstierna äro bevarade i RA (Brev till A. O, ser. B II A:7). De två första (1645) innehålla suppliker för och tack för hjälp till styvsonen Per Ungius och sonen Johannes; det 3:e (1649 2/4) är därjämte en supplik om hjälp till brevvisaren, Elias Andreae (Alegren), "en fattig pastoris son i Ale (Adelöv) i norra Vidbo". [Stud i Åbo 1643; ? i Ups. 1646; auskultant i Göta hovrätt 1650, slutl. advokatfiskal där 1675; dödsår okänt.] I Adelöv fanns (enl. HÅhl) 1625 en khe Andreas Theodori, 1640 en annan khe Andreas (båda kända endast till namnet); till en av dessa (trol. den senare) måste Elias ha varit son. Man kunde misstänka, att Elias' moder, prästänkan från Adelöv (vilken T. i sitt brev omtalar som överlevande), i själva verket vore ident. m. T:s 2:a hustru; personalierna uppge emellertid, att T. levde 31 år med sin 1:a hustru (dvs. till 1653): denne skulle alltså ännu ha levat, då brevet skrevs. Säkert är i varje fall, att T:s 2:a hustru var änka, då de gifte sig.
Tryckt: Förutom den bekanta grammatiken (se ovan) ett antal lärda skrifter och uppbyggelseböcker (mest i övers.): se Schefferus, Stiernman, Stricker, Lidén; Marklin, suppl.; Hammarsköld; Wiselgren, Sv. sköna litt. 3 och Ny Smål. beskr.; Rosengren, Växjö Hm, Estborn och Collijn; utförlig förteckning även i Palmsk. 347, UUB. - Gratulation (lat. vers) till Bonde Germundsson (nr 118) i hans diss. Ups. 1616 19/10. - D:o till J. L. Stalenus (nr 107) i hans diss. Ups. 1617 27/6 - "Epitaphium" (svensk vers) jämte lat. disticha i likpred. (av Olaus Elmaeus) över borgaren Peter Grönbergs hustru Margareta Mårtensdtr, begr. i Sthm 1617 21/9. - Sorgekväde (svenska och lat.) över riksmarsken etc. herr Axel (Nilsson) Ryning, Död 1620 8/1, begr. i Länna 16/7; tr. Sthm 1620. - Begravningsvers (lat.) i Ups. 1620 19/3 över Abelona Marcusdtr; g.m. prosten och khen i Ups. Ericus Thomae Medolerus. - Gratulation (lat. vers) till I. L. Starbeckus (nr 148) i hans diss. Ups. 1620. - D:o till Jon Arvidsson Dusaeus (nr 161) i hans diss. Ups. 1622. - Bröllopskväde (lat.) till prof. Olaus Laurelius och Margareta (Persdtr) Kenicia Ups. 1632 30/6.


Köpt Bondegård i Väckelsångs by 1649 av Magno Alandro
Källa: Konga häradsrätt AIa:2 (1638-1665) Bild 2170 / sid 213 (AID: v393339.b2170.s213, NAD: SE/VALA/01554)




Se: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län EVIIAAAD:69 (1698-1700) Bild 2000 / sid 59 (AID: v207475.b2000.s59, NAD: SE/VALA/0382503)