Anund Hatt (Likvidssönernas ätt)

(SMP 1, sp. 112; Raneke, s. 441; jfr inledningen ovan). Nämnes tidigast 1344 (DS 3851), då han beseglade ett salubrev av Laurens Germundsson (ovan tab. 6) tillsammans med dennes svärmors bror (ÄSF 1, s. 71) Bengt Brudsson (Lejonansikte). Han har också beseglat ett överlåtelsebrev av Bengt Brudsson till Laurens Germundsson 1349 (DS 4490) och beseglat åt Anund Hemmingsson (tab. 7) tillsammans med dennes far Hemming Magnusson och Laurens Germundsson 1352 (DS 4848). Anund Hatt blev riddare något av åren 1352¿1356 (Löfqvist, a. a., s. 249 och 261) och var 1353 (DS 4966) och sannolikt ännu 1358 (Liedgren, nedan a. a., s. 229) fogde på Öland. Han innehade jord i Vifolka hd, Östergötland (DS 6390). Han levde ännu 1358 (DS 5860¿5862) men var död 1365 (DS 7126), då en Dan Jonsson donerade jord för hans och hans likaledes avlidne bror Peter Hatts själar. Denne Dan
Jonsson var möjligen far (SD 2237) till biskop Heming Laurenssons (ovan tab. 6) arvinge Bengt Dansson (båt). Liedgrens (nedan a. a., s. 226 och 228) uppfattning att Anund Hatts patronymikon
var Karlsson, beror på missuppfattning (jfr Gillingstam i SoH 1998, s. 55.) av perg 6.6 1378 i LSB.
Vapen: tre sjöblad i trepass med spetsarna utåt (HiSig 3:678; DS 4966 och 5862). Litteratur: J. Liedgren, Kammarmästaren Ingemar Ragvaldsson och han arvingar (Sveriges släktforskarförbunds
årsbok 1988), s. 228¿231. ¿ Gift senast 1356 (DS 5544) med Elizabet, även kallad Eli(t)za (SMP 1,
sp. 667), syster (DS 6390 i) till den barnlös avlidne Håkan Fadersson (om hans identitet se Liedgren,
s. 229, not 39). Hon fick 1356 (DS 5544) kung Magnus¿ stadfästelse på jord i Skånings och Vads
bo hd, Västergötland, som då uppges av kungens farbrors änka hertiginnan Ingeborg (SBL 20, s. 1
f.) ha donerats till Elizabets ¿progenitoribus¿ (förfäder). Jorden i Skånings hd hade 1340 (DS 3477)
av denna hertiginna donerats till en ¿Nigellus Dunkam¿ med rättighet för honom att ge den
som morgongåva till sin hustru, om han gifte sig, men med villkor, att den skulle återgå till hertiginnan, om han eller hans hustru doge barnlös före henne. Detta har tolkats (Liedgren, s. 230) som att
Elizabet före sitt äktenskap med Anund Hatt blivit änka efter Nigellus Dunkam. Hon fick senast 1367
(DS 7579 och 7582) sina gods på Öland (jfr DMS 4:3, s. 285) konfiskerade av kung Albrekt och levde möjligen ännu 1372 (DS X158).
Döttrar (DS 3986 och 6707; RPB 2643; J. Silfving, Eksjö [1], 1946, s. 85; sannolikt ej i ovannämnda äktenskap med hänsyn till DS 3477 enligt Liedgren, s. 230; dennes uppgift, s. 226, att Anund
Hatt också var morfar till Magnus Loghason, vilar enbart på hans tvivelaktiga tolkning av RPB 2643;
jfr Gillingstam i SoH 1998, s. 56).


Källa: ÄSF 2 band 1, sid 55