okänd
1) 2) (ff mf mf mm mm mm ff mm ff ff och ff mf mf mm mm mm mm ff fm mf f och ff mf mf mm mm mm mm mf fm f f f)Krumme:
Släktnamnet har troligen från början varit ett öknamn. Grundordet, som ju vanligen betyder krokig eller förkrympt, kan i småländsk dialekt också betyda högmodig (J. E. Rietz, Svenskt dialekt-lexikon 1867, s. 353).
De flesta av denna småländska släkts manliga medlemmar bar förnamnet Nils. Namnkombinationen Nils Krummes frekvens har varit så dominerande att den uppfattats som ett slags ärftligt dubbelnamn (G: Setterkrans, Några medeltida adelsnamn, Anthroponymica suecana, 2, 1957, s. 106), vilket skulle kunna förklara att den ende sonsonen till släktens tidigast belagda medlem eftr denne ärvde nämnda namnkombination, medan mellanledet efter sin morfar hette Sven Bäk. Beaktansvärt är dock, att en Nils Krumme även kallats Nils Nilsson, och att namnkombinationen Nils Krumme dominerande frekvens i viss utsträckning förklaras av att bröder endast i undantagsfall fanns. Släkten som på 1500-talet blev högfrälse, utdog på manssidan i början av 1570-talet och på kvinnosidan i början av 1600-talet.
Släktens svårtolkade vapenbild har traditionellt efter Rasmus Ludvigsson (E 8676, f. 144v, RA; Rålamb Fol. vol. 12, f. 144v, KB) oftast ansetts föreställa gäddkäkar men har av Raneke uppfattats som "nosklämmeskänklar", ehuru han ej kunnat belägga existensen av dylika under medeltiden. I de äldre generationerna var de två men under 1500-talet tre i trepass. Enligt rasmus Ludvigsson voro dessa figurer vita i blått fält, men kyrkomålningar visas andra rinkturer (Raneke, 3:589).
Släktnamnet har troligen från början varit ett öknamn. Grundordet, som ju vanligen betyder krokig eller förkrympt, kan i småländsk dialekt också betyda högmodig (J. E. Rietz, Svenskt dialekt-lexikon 1867, s. 353).
De flesta av denna småländska släkts manliga medlemmar bar förnamnet Nils. Namnkombinationen Nils Krummes frekvens har varit så dominerande att den uppfattats som ett slags ärftligt dubbelnamn (G: Setterkrans, Några medeltida adelsnamn, Anthroponymica suecana, 2, 1957, s. 106), vilket skulle kunna förklara att den ende sonsonen till släktens tidigast belagda medlem eftr denne ärvde nämnda namnkombination, medan mellanledet efter sin morfar hette Sven Bäk. Beaktansvärt är dock, att en Nils Krumme även kallats Nils Nilsson, och att namnkombinationen Nils Krumme dominerande frekvens i viss utsträckning förklaras av att bröder endast i undantagsfall fanns. Släkten som på 1500-talet blev högfrälse, utdog på manssidan i början av 1570-talet och på kvinnosidan i början av 1600-talet.
Släktens svårtolkade vapenbild har traditionellt efter Rasmus Ludvigsson (E 8676, f. 144v, RA; Rålamb Fol. vol. 12, f. 144v, KB) oftast ansetts föreställa gäddkäkar men har av Raneke uppfattats som "nosklämmeskänklar", ehuru han ej kunnat belägga existensen av dylika under medeltiden. I de äldre generationerna var de två men under 1500-talet tre i trepass. Enligt rasmus Ludvigsson voro dessa figurer vita i blått fält, men kyrkomålningar visas andra rinkturer (Raneke, 3:589).
- Källor
- 1. Problemet Nils Krumme, sid 1-19Författare: Jan Eric AlmquistPublikation: SoH 1954:1
- 2. Äldre svenska frälsesläkter band I häfte 3, sid 241Författare: Wernstedt, Folke Gillingstam, Hans Möller, PontusPublikation: Stockholm:Riddarhusdirektionen, 1989