Ulf Fase (Folkungaätten)

Far: Karl döve (Folkungaätten) (- 1220)

Eventuellt identisk med den herr Ulf ("dominus vlf") som enligt brev 1219 innehaft jord i Gräsgårds härad på Öland efter jarlen Briger brosa. Han är belagd som jarl åtminstone 1231-1247, både under Knut långes och Erik Erikssons regering. Som sådan bekräftade han i Uppsala 1244 en överrenskommelse mellan ärkebiskopen och prosten över Tiundaland att dess invånare skulle utge en årlig avgift till den förre. Död hösten 1248 efter en tids sjukdom, något som författaren av Håkon Håkonssons saga ansågs vara svenskarnas största förlust. I Magnus lagaböters saga, nedskriven i slutet av 1270-talet, omtalas Ulf Karlsson (Ulv) som Ulf fases brorson. Vapen: Ett upprest lejon överlagt tre (smala) ginbalkar (i hans sigill återges vapnet utan sköld). Som jarl bedrev han egen myntning, i anslutning till eller efter kung Knut långes regering. Två typer av mynt är kända, varav ett visar ett fyrbent djur som vänder huvudet bakåt mot en stjärna eller måne.
Djuret kan tolkas som en ulv (varg) och motivet kan då ha utgjort en heraldisk inspiration för hans brorsons son Filip Ulfssons och dennes ättlingars vapenbild.
Namnet på hans hustru är okänt men hon har antagits vara dotter till Folke jarl.


Källa: Äldre svenska frälsesläkter band III, häfte 1, s. 25-27